Idag tisdag tillbaka på jobbet - jag bekämpade febern med echinacea, vatten och sömn i mängder. Så i söndags var febern borta!
Efter att ha tillbringat halva måndagen med att tvätta den febersvettiga sängen och fyra maskiner kläder somnade jag gott - för att vakna kl fyra av en ledsen tonåring med magsmärtor
Han är inte den som ber om hjälp i första taget, så då är det illa! Han kunde varken stå, gå, ligga eller sitta. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick veta att om han fortfarande hade så ont efter 20 minuter, utan att något kom ut i någon ände, så skulle vi ta ambulans 
som tur var (!) satt han sen och spydde någon timme och somnade så småningom om... och jag hasade till jobbet med röda ögon för att köra lönerna. Är inte helt pigg men det är ok om jag bara slipper fysisk ansträngning.Till råga på eländet började Sisa löpa i fredags, så hon pissade i min säng, sket på golvet och fyllde sandlådan varannan timme. Däremellan spöade hon sin dotter och fräste (!!) åt MIG. Så trots feber var jag tvungen att a) trycka i henne p-piller med jämna mellanrum för att bryta löpet b) tömma sandlådan ideligen och c) skura matta + golv. Nu har hon husarrest i köket och hallen, och Snoknosen får vara instängd med mig i mitt sovrum. Och hon - i sin tur - hoppar jämfota fyrtassa med stela ben, som en gummiboll mellan möbler och väggar - hon blir väldigt orolig såfort något inte är som det ska - och det är det ju inte just nu, i vår flock.
Suck. Får rabbla mitt mantra idag: "Always look at the bright side of life".
