Efter min enda dag på jobbet fick jag feber igen. Låg i frossa hela natten, svettades och frös och drömde: att mamma tvingade mig att gå i skolan (det gjorde hon aldrig) och jag sa till henne: JAG GÅR INTE I SKOLAN FÖR DIN SKULL UTAN FÖR MIN!
Sonen var vaken när jag gick upp, och det visade sig att han inte sovit på hela natten - han sov ju på dagen igår efter sin maginfluensa. Så jag sjukade både honom och mig, och sa till sonen att han fick sova ett par timmar, men sen måste upp för att sova NÄSTA natt och fixa skolan.
Väckte honom efter ett par timmar och fick en flash-back: det var ju oss jag drömde om, inte mamma och mig. Jag ska inte tvinga honom till skolan, han ska gå för sin egen skull.
Så då sa jag det till honom: gå inte för min skull utan för din egen, och din framtid.
Jag är riktigt, riktigt svag och eländig och känner mig knappt närvarande.
Matar firrar, tömmer kattlådan och fyller på mat. Brigittae och Mehra som jag flyttade verkade inte tåla flytten så bra - de simmar stressat mot strömmen från pumpen (det finns lä på en massa ställen) och två har blivit magra som kommatecken, de dör nog.
Känner mig väldigt låg och tänker såna där knäppa saker som "jag måste avveckla alla kar och djur så det blir enklare för familjen när jag dör".
Sisa kramar iallafall sin dotter igen och vi kan ha dörrarna öppna.
Jag är så fruktansvärt trött. Alla goda makter, ge mig kraft att bli frisk och ta hand om hela min flock. // febriga hälsningar från mamma mia
