Satt och tänkte = lät tankarna vandra runt en specifik fråga: varför är så många barn skoltrötta/ointresserade? Varför slutar de vara nyfikna? Det är ju nyfikenheten som drar oss mot informationen?

Tänkte lite till, på de nya hårda förslagen om att tvångshämta barnen till skolan, och jämför med ordspråket "du kan ta en häst till vattnet men inte tvinga den att dricka". Det känns som om man flyttar fokus på problemet....
Kanske är det så, att vi "övermatar" våra barn - i all välmening - med information, stimulans - att de inte får vara ifred med sina tankar och naturliga nyfikenhet. Att så mycket tid är styrd i deras liv. Eller? Vad gör att barnen förlorar sin lust att lära? Berätta!

Jag har levt/lever bland en massa alternativa inriktningar på vardagslivet. En av de mer banbrytande är en skola driven av föräldrar, i ett kooperativ. Min mamma, som jobbar på museum, sa så här när de kom på besök: där kom en bunt ungar, glada, nyfikna, uppmärksamma, vilken total skillnad mot en vanlig klass från en Stockholmskola!!

I den skolan jobbar de mycket praktiskt, t ex geometri - jaha, ut på ett stort fält och mät upp hur en tredimensionell triangel tar plats. Deras metod är "hand-till-hjärna" - genom att GÖRA saker lär man sig.

Och då kopplar jag vidare till min son... som fostrades i just den andan, tills han skulle börja sexårs.... han var så sugen på att lära sig, vibrerande av lust (jag har en film från en av de första samlingarna där han säger "JAG VILL LÄRA MIG") och blev totalt nerplockad av de fyrkantiga "fröknarna". Musten gick helt synbarligen ur honom och han sa till mig: MÅSTE jag gå i skolan i nio år TILL?!

Idag går han i 9:an och vi har haft en svår kamp hela tiden. Min glada nyfikna unge har blivit djupt deprimerad och tidvis önskat sig vara död, hellre än detta. Jag har bråkat med skolan hela vägen... gissa vem som är o-älskad där? Jag har peppat, pillat på nyfikenheten, pratat mig blå, kommit med en massa knasiga påståenden som tvingat honom att tänka efter och konstiga fakta jag själv stött på som triggat mig.

Idag är han glad. Han lider fortfarande svårt av skolchocken - men f*n vad skönt att slippa skolan - snart. Han har klarat sig pga omgivningen - och hans egen inneboende nyfikenhet som drivit honom till andra ställen, bl a har han gått till KTH och varit med på kemilektioner Äckliga dumma gammalmodiga stelbenta DUMMA skolsystemet (kan inte hitta fler beskrivningar)

För övrigt är jag glad att det är helg och jag slipper undan från intrigerna på jobbet. Det drar ihop sig till årsmöte och val av ny styrelse, och de maktgalna, som inte fattar att makt innebär ansvar, är som tokiga. Vår förening, som grundar sig på djup människokärlek, gungar när dessa makt-tokar drar igång. De har visst glömt grundbulten

Vi är till för att hjälpa andra, vilket "gamlingarna" lever efter och förstår. Men andra, från icke-demokratiska kulturer bl a, förstår inte själva tänket från grunden. Och alla trasiga människor som i rent självförsvar (trots fysiskt ålder är de bedrövligt socialt utvecklade) sparkar på alla som har en tendens till att vara "sämre" än de.

Och där har vi nyfikenheten igen - hur kommer det sig att man flyttar till ett annat land och inte bryr sig om att förstå vår kultur och politik? Man vill ha det goda från vår värld, men inte ta till sig det som ledde oss dit... jag fattar inte. När jag reser, försöker jag ta kulturen dit jag kommer. Jag läser på innan, klär mig korrekt och klappar inte barn på huvudet eller använder min vänstra hand (t ex).

Hm - ja - jag använder den här bloggen till allt - för det finns ingen trevligare community vad jag vet. Så om folk tar illa vid sig att jag pratar om annat än fisk - so be it. Finns det regler här mot sånt?

PS: visade denna http://www.youtube.com/watch?v=K2cYWfq--Nw till en bekant och hennes kommentar var "har han inget bättre att göra?" Stackars o-nyfikna människa...