Har under en längre tid inte kunnat sova, och när jag väl somnat vaknar jag med bultande hjärta och svetten strömmande - oftast med stressdrömmar kvar i skallen. Mina stressdrömmar brukar handla om olika uppdrag jag har, som jag är SÄKER på att jag utfört men som visar sig vara ogjorda/borttappade...

Saken blir inte bättre av att jag upplever mig förföljd av den där knäppa mamman - hon ringde kvart i ett på natten i tisdags, t ex En av hennes roligare kommentarer var förra veckan - då ringde hon faktiskt redan vid sjutiden och sa: DETTA ÄR OACCEPTABELT! INGEN annan förälder låter barnen vara uppe så sent som du! svarade jag? Det visade sig att hennes son smitit ut på natten och kutat över till oss, hon hade sett honom från fönstret (vi bor tvärs över gatan). Jag låg och sov - hur skulle jag kunna veta att han var här? frågade jag henne. Ska jag sova framför ytterdörren?

Jag har inga kommunikationsproblem med min son, och han får vara uppe till 2 om han vill - jag kan ju inte tvinga honom att somna. Dessutom har han anpassad studiegång och börjar tolv på dagarna.
Detta är ett praktexempel på hur hon lägger skulden på alla andra än sig själv. Hon är alltså vaken när sonen går ut (varför kan hon inte hejda honom?) medans jag sover... därför är jag skyldig

Karen är som vanligt, inget särskilt upphetsande händer.

Katterna är inte särskilt sams. Sisa är fräsig och sur mot den lilla, och har börjat stänga in sig med sonen i hans rum. Där ligger hon och spinner så det vibrerar i sängen

Silkestassen följer efter mig överallt och lägger snoknosen i blöt. Klampar fram i tillvaron och välter saker. Däremot om hon gör något förbjudet är hon tyst som en mus med lååååånga ben - typexempel: käkade just en banan och la skalet bredvid mig... såg sen i ögonvrån hur skalet gled iväg mot bordskanten Hon har även fått trådnoja: alla trådliknande saker ska ätas upp. Hon repar t o m tråd ur mattorna...

Nä, nu ska den här dystra, trötta och fattiga mamman duscha och släpa sin ovilliga lekamen till jobbet. Ha en god dag, alla!