Hade mina öron på mig hela dagen på kontoret OCH på styrelsemötet. Det var en hit! Alla började skratta så fort de såg mig Kanon att kunna göra så många glada - så lätt! Blev även fotad med mina öron... för att inte tala om alla människor jag mötte på gatan Men jag drog gränsen när vi skulle äta efter styrelsemötet - på restaurang - då tog jag bort dem...

Väl hemma, med magen i fyra hörn (måste rekommendera Mongolian Barbeque på Sveavägen - wow...) satt jag i soffan och såg mina barb-vargar jaga och äta räkor på löpande band jag blev faktiskt illa berörd - räkstackarna hoppade åt alla håll men barberna omringade dem och slet dem i bitar som hajar Släckte genast lyset så räkorna har en chans - i morgon bitti fiskar jag upp vargarna för vidare transport!

Katterna är på hugget - det verkar vara för lång tidsintervall med p-piller en gång i veckan just nu. Ska öka till var femte dag. Sisa ska steriliseras på onsdag. Ångest! Lillskiten är som vanligt lyhörd inför min vilja men envis med sin... som exempel: jag VILL INTE att hon ska ligga ovanpå mig när jag sover. Hon vet det. Men hon smyger sig intill mig, lägger en prövande tass på magen, jag väser åt henne och hon drar tillbaka tassen. Fem minuter går... jag börjar somna om... och så är tassen där igen, prövande... märker jag nåt? Jag väser... osv osv Det slutar på ett av två vis: hon lägger sig och surar på elementet eller jag stänger henne ute från sovrummet. Och det vet hon också

Nyval till styrelsen närmar sig och spänningen växer. Det är två läger; de som vill ha makt, och de som vill göra gott. Gissa vilket läger jag hör till?

Upptrissad - måste varva ner. War of the Worlds på tv - men jag vete F*n vad jag tycker om den... gillar lilla tjejskådespelaren (hur många filmer har hon varit med i egentligen?! Dyker upp överallt!) men resten... mjaaa... jag längtar efter den där gamla filmen med pumporna som blev människokopior - jag har bara sett den på finska (!) som barn och skulle vilja se den som vuxen på ett begripligt språk - jag pratar inte finska... men min farmor gjorde.

Hon var finsk same och synsk. När jag var liten bebis och låg i vagn, hade mamma mardrömmar om att en räv hoppade upp och bet av min hand som hängde utanför kanten. Pappa hade tagit hand om en rävunge som var "tam". När vi åkte till farmor för att hälsa på var hon väldigt upprörd och talade om för pappa att en räv skulle bita av min arm... så pappa sköt räven.

Min farmor var mindre än jag (jag är 158 cm) och ett riktigt kraftpaket. Vi kunde aldrig tala direkt till varandra eftersom hon bara pratade finska - och jag inte. Men jag gillade henne. Vi behövde inte språk för att få kontakt.

Jaha - det här blev lite utsvävande. Ska återgå till War of the worlds nu efter reklamen... och sen begrava mig i fjärde delen av "Sagan om is och eld". Det är lite krångligt att läsa den på engelska efter att ha läst de tre första på svenska, eftersom namnen var översatt på svenska i de första tre delarna, så man måste tänka ett par varv för att identifiera personerna nu. Plus att det är en massa babbel utan aktion men jag ska ta mig igenom det. Det är historien värd.