Den här veckan har varit hemsk. Först: en provanställd som inte fyllde måttet, och trots tre månaders utvecklingssamtal påstår hon att "det var en hemsk chock att inte få stanna". De andra anställda tycker förstås hemskt synd om henne och vi är "bovar"

Sen försvann handkassan - som jag är ansvarig för... alla misstänker alla och mig mest (känns det som). Chefen har begärt en lista på alla människor som passerat kontoret under dagen - med tider - men jag minns inte. Dagarna flyter ihop för mig, alla människor som springer ut o in under en vecka går upp till ett 50-tal. Inte noterar jag tider! Om det kom in en målad clown eller en häst så hade jag reagerat... men alla "vanliga" besökare som sträcker sig från 36 boende och ca 35 arbetare som kommer in med olika ärenden under en vecka - jag har inte koll på varken tid eller datum. Det vill han inte acceptera. Han har ett superminne och tycker att det ska alla andra ha också.

Flyttade purpurhuvudsbarberna (vargarna) till jobbeburken. Blev mycket lugnare hemma. Flyttade även ett gäng körsbärsräkor till lilla barbkaret, så de blir inte helt utrotade

Sisa börjar fnula med hur man manövrerar en tratt på huvudet... men jag hittar henne ofta fast i ett hörn - hon är inte så smart i detta. Hon backar så fort den tar emot något, och till slut har hon backat in sig i ett hörn. Jag tycker det här är HEMSKT - aldrig mer en så stor operation på ett djur. Lillskiten har iallafall slutat var "horrified" vid blotta anblicken av Sisa. Jag ångrar operationen. Jag tror det hade funkat med p-piller - men jag blev övertalad. Det är ett enormt ingrepp att ta bort hela livmodern och allt

Nåväl - helvetesveckan är över, och nästa vecka tänker jag ta ledigt runt påsk och bara göra roliga saker.

Always look at the bright side of life!