Efter att ha tömt ytterligare två småkar, flyttat över fisk och räkor (fyra tigrar, två humlor och fem/sex boraras erypth... hm hm nånting ), skurat rötter och pumpar, handlat en full kärra mat och tvättat fyra maskiner smutstvätt, var jag ganska slak! Så jag tänkte: sitta på gräset med lilla katten, nu när det är så kolugnt ute, det verkar bra. Alla grannar är på landet, och de som inte är det, är inne och äter vid denna tid.

Så katten åkte in i sin reslåda (jag kan inte bära henne utomhus, då får jag tio klor i bröstet, minst) och vattenflaska och filt, och så gick vi ut. Sist hon åkte låda var ju till vet. så det var ett himla hallå på Snoknosen, såpass att hon lockade till sig mamma Sisa som redan var ute. Så med Sisa gående fot traskade vi iväg till den plätt bakom det nya hus vi ska flytta till, som jag tänker ha som utsläppsplats hädanefter.

Satte oss under ett träd och öppnade lådan. För att göra storyn liiiite kortare så ålade Snoknosen sen omkring oss, men satt mest med darrande öron och stora ögon och bara insöp omgivningen. Då - fick jag till min fasa se traktens buse komma lunkande. Jag snackar ju alltid med mina katter så jag sa: oj, nu måste vi gå! In i lådan! Och lilla katten in i lådan som ett skott och Sisa på givakt! Givetvis anföll busen Sisa, och de rullade runt i ett klot av päls tills jag lyckades damma till honom med min (mjuka) filtkorg samtidigt som jag fräste. Han blev paff, och Sisa jagade efter honom, så han gav upp! SEGER! När vi fortsatte hemåt (Sisa med pälsen på tvären) sa den lilla inne i lådan morskt mOOrrrrr ! Men det här gick ju mycket bättre än de förra gångerna då hon fullkomligt darrat isär av fasa. Hon kommer nog inte bli lika gatsmart som Sisa, utan behöva eskort, men ändå!

Det är svalare nu, skönt. Ska ta en sväng med cykeln.