... men det är jag faktiskt inte. En viss förnöjsamhet kan jag känna när jag äter frukost på min balkong och tittar ut över parken - men när jag tittar på röran i det nya hemmet, den sovande sonen och det tomma kontot samt tristessen och skitsnacket på jobbet - då känns hjärtat tungt

Tyvärr har en av mina "vänner" på jobbet blivit en ovän - och nu skyller han allt på mig - t o m fiskdöden i jobbakvariet beror på att jag tog dit en växt med "dödliga alger" - för en månad sen Märkligt att inte mina firrar dör av samma växter? Han tycker att han vet mer än jag om akvarier och att jag lägger mig i - nu har han kokat allting (!) och startar om... jag säger då det... känns trist. Alla fiskarna som går där nu har jag köpt för egna pengar och lagt i.

Skit samma - man ska inte harmas, det är slöseri på energi. Idag ska jag ägna mig åt arbetet och sen gå hem och göra iordning lite i sonens rum. Efter utskällnigen han fick häromdagen har läget varit frostigt emellan oss. Han är så fruktansvärt lat och oföretagsam i perioder (han har en sån just nu) och tålamodet brast för mig i söndags.

Firrarna går fortfarande utan pump eller lyse, för jag har inte haft tid att rota fram alla skarvsladdar och dosor som krävs.Men de lever på iallafall Fembandsbarberna och de andra barbhuliganerna lever fortfarande i chock och gömmer sig så fort jag visar mig, men när jag smyger på dem ser jag att de är framme och dansar rumba

Jag har resignerat (tillfälligt) över det sexkantiga och nu står det på golvet, på sin plats, med den tillsågade skivan PÅ sig och agerar bord

Ha en bra dag, alla! Må alla flytt-, jobb-, semester- och hälsogudar vara med er