Två otrevliga veckor senare.... började med ett eskalerande kaos på jobbet som gjorde att jag sjukskrev mig för depression, svår ångest, sömnsvårigheter och kronisk huvud/magvärk.

Sen blev mormor nere i Skåne sjuk, åkte in på sjukan och opererade bort i princip alla tarmarna... påse på magen. Mamma och moster planerade resa ner (vi bor alltså i Stockholm...) för att tömma hennes hus och flytta över henne till särskilt boende efter operationen. Under tiden försöker hon ta livet av sig och hamnar i koma i tre dygn. Mor och moster röjer, flyttar och städar (båda är över 60 och varken rika eller starka människor direkt), åker hem igen till Stockholm - och mormor trillar i badrummet, syr 16 stygn i benet, somnar och vaknar inte mer... så när jag kommer upp från tvättstugan förra söndagen fanns tre ord på min mobil: mormor är död.

Jag var redan skör, så jag grät o grät (och fick mycket god hjälp av en speciell människa här på zoopet) och sjukskrev mig därefter ytterligare en vecka.

Under tiden jag var borta exploderade situationen på jobbet och när jag kom tillbaka var allt ställt på huvudet. Jag vet inte längre vem som är min arbetsgivare, var jag ska ha mitt skrivbord eller om det ens finns något jobb efter jul. Marken är minst sagt ostadig under fötterna, på flera sätt.

Mor och moster väntar nu på att kremeringen ska bli klar, så de kan åka ner IGEN, tömma det särskilda boendet (där mormor alltså inte ens hann bo en vecka) och ta hem askan. Jippie. Vi ska sprida henne på Katarina kyrkogård.

Känner mig väldigt sugtappad, faktiskt!