Sådär, hemma igen, så sköönt.

Jag har gästat det stora hospitalet i den stora staden mitt på Uppsalaslätten i tre dagar.
På snarkologen närmare bestämt.
Min företagsläkare tyckte att det borde utredas lite närmare varför jag är så trött, så trött, så jag fick remiss till sömnutredning. Hur nu någon kan tro att man ska kunna sova, insnärjd i ett halvkilo sladdar och elektroder, från pannan, ner till knäna.

Men det går på något sätt, även om det uträtade gemet i näsborrarna var tämerligen störande.
Men nu har jag papper på att jag i allafall inte snarkar. HAHA, där fick familjen!!
Nu kan de komma med sina falska anklagelser bäst de gitter, jag har papper på att det är jag som har rätt!!
Oh, vilken skön känsla.

Hann inte se något av Uppsalas sevärdheter, dagarna gick åt till att ta igen sig efter de ansträngande nätterna.
Men ett djur fick jag med mig i alla fall. Tog två lotter och vann en halvmeterhög lurvig, gosig hund, med sorgsen blick. De tittade aningen snett på oss, när jag kom tillbaks till avdelningen.

Både akvarier och barn hade överlevt när jag kom hem igen, fast fiskarna var hungriga, de hade fått ett och ett halvt fastedygn. Ni kan tro att de blev glada över att återse matte....halledudanedå.

Barnen var inte fullt så hungriga, förrådet av lussebullar i frysen var betänkligt reducerat.
Ja,ja russinen innehåller väl några nyttigheter, och nu får de ju mammas köttbullar igen. (Mamma Scans alltså).

Tack och lov så hade jag strukit alla lusselinnen i söndags, så jag hann tvätta och stryka om dem till idag. Det är mer speditionsfirma än stilla frid över Lucia när man har två stjärngossar som sjunger i kör. Äldsta grabben har lussat fem gånger redan och har två gånger kvar, i kväll. Den yngsta nöjer sig med fyra tåg, men de går å andra sidan tätt som tunnelbanor.

För att inte tala om julhelgen, då är det fullt upp, vi vet alltid hur våra jular blir. Krubban på julaftons förmiddag, midnattsmässa, julspel på annandagen, tomtekör i mellandagarna, stor mässa till trettonhelgen+ alla repetitioner till alltihop.
Januari har en tendens att börja lite hest, om man så säger.

Men det är roligt att sjunga i kör, så jag kör gärna (hehe).

I akvarierna går allt sin gilla gång. Plecon Terror ligger på sin rot och jäser om dagarna, eller på nya favvostället, ovanpå växterna.
Povel (ancistrus) har bestämt sig att bygga ut sin grotta, och håller just nu på med källarvåningen. Dvs, han gräver under grottan. Rätt vad det är så hörs ett dämpat smatter av grus mot glaset, en ancistrusstjärt ses vifta mitt i regnet av sten, och han har utökat utrymmet någon centimeter till. Däremot är han inte så van vid hållfasthetsberäkningar, för ju mer han gräver, desto mer sätter sig grottan.
Men han är nöjd och lycklig, och det är väl vackert så.
Fingal Olsson,(som nog trolgen är en Fingalla) har flyttat ut i båten så länge, där hon lever ett typiskt semesterliv i båt.
Stjärt och huvud sticker ut i varsin ända, hon får ligga på sniskan, och krångla sig ut.
Tur att hon har ruffkänsla, damen.

De ensamma ungkarlarna i köket lever nu helt för maten, de jagar varandra lite grann för motionens skull, men är inte längre desperata efter sina guppydamer. Som i sin tur är glada och nöjda med småkillarna som är kvar, de blir rundare och rundare. Det tycker jag är bra eftersom en del av de yngre hannarna är såååå snygga. Det ska bli spännande att se om några yngel blir lika snygga.

Nu är det dags att laga lite middag innan Luciatågen i kyrkan.
Saffransfisk förstås