Jupp, så är det. Nu kommer det nya friska krafter i huset.
Nej ,jag ska inte sparka ut karlen, jag är dels alldeles för van vid honom och dels för gammal för att förställa mig och låtsas oemotståndlig om morgnarna.
Fast det är klart, när magsjukan slog till på nyårsaftonen, döpte familjen raskt om honom till "Prins John", ni vet han i "Robin Hood" på julafton. Far gnällde precis på samma sätt, det var bara den sista slutklämmen som saknades;
- Det är Robin Hood, jag vill ha.
Inte snällt men sant, och han får vara kvar i allafall!

Nej, det är alla yngel som jag pratar om. Guppyna exploderar i växttäcket vid ytan, varenda morgon finns det nya små millimetrar, och inte ens neonerna ids titta efter dem längre.
Men det finns plats i köket, och i platybaljan, och dessutom håller jag på med total rockad på vad som ska gå var. Så det löser sig nog.
De äldsta börjar färga ut så smått, och ser ut att bli mörka och fina.

I söndags kväll fick jag fnatt och satte igång med vattenbyte nästan "missinassen" i 165an och det blev så fint så, när alla fula algfläckar på rutorna kom bort. Jag har lite problem med filtret, för gullorna äter växter och resterna åker in i insuget och täpper till. Jag får nog lov att offra en håv och täta med den.

Nåja, när jag sen var klar, satte jag mig med en kopp te, och tittade just på guppyn, och då såg jag, ja, jag såg, det kom som en vision, nja, nej ,nu spårar jag ur, kom till sak frun.

Okej,okej, jag såg mina två första Ancistrusyngel!!!
Det är sant, oh, jag blev så lycklig, så lycklig!
Och inte var det grus- och grottmästaren Gollum, som fått till det, inte heller Povel, trots den intensiva grävningen.
Nej, stilla och försynt har någon av de små, Turbo eller Diesel grävt en riktigt fin håla under mangroven, och lockat in Ferrari eller Masserati.
Eller också har de varit alla fyra om det, för alla hjälps åt att vakta ynglen, när de är ute på vift.
Och jag som har väntat så, och där var de, två små mörka snören på knappa centimetern, söta som aldrig det, och allt det här vet ni redan förstås, allihop. Men det är känslan som är så häftig. Att se i sitt eget akvarium att det funkar, att fiskarna trivs och vill föröka sig.

Fast lite problem ställer det allt till, för det behöver städas, och växterna ansas, och några skulle flyttas. Men det får vänta nån vecka till, jag vill ju inte äventyra de små liven i slamsugen, gullegullegull.

Så, så står det till i baljorna, nytt och krytt så det brakar.
Men det ska bli mera, och jag kan snart inte vänta längre.....
VILL HA!!!!!
NUUUUUUUU! GENAST!! OMEDELBART!!
KAN INTE VÄNTA LÄNGRE!
Mitt hjärta värker av längtan, och jag har börjat köpa nya saker och fundera på namn.


Nääää, jag ska inte ha barn, hur kan ni tro mig om nåt sånt, jag är ju vorden TANT numera.


Vi ska köpa valp förståssss

Och på lördag ska vi åka och hälsa på vår lilla dam för första gången, och jag piper tyst varje gång jag tänker på det, av pur glädje.
Det är så länge sedan jag hade hund sist, och nu kunde jag inte bärga mig längre. Måste bara ha, liksom.
Grabbarna börjar bli stora, och jag hoppas att de sak bli intresserade av agility, muminmamman springer inte riktigt lika lätt som förr om åren.
Men det ska nog räcka för vårt lilla pyres dagliga promenader, hon ska inte bli stor så det stör. Cirkus fem friska kilon, när hon är vuxen, lagom knästorlek, får rum i en handväska ( alla fall en i muminmammans storlek).

En kinesisk nakenhund, fast med päls, då kallas de pudervippor (powder puff), och om någon frågar varför denna ras, har jag bara ett svar;
- Ty så roar mig!!
Och det räcker så gott så!!

Namn har vi funderat på, men nu slår det mig att ni kanske har några balla förslag.
Inga människonamn,är det enda vi vet med säkerhet, det gillar ingen av oss.
Kort och lätt att ropa förstås, gärna roligt.
Någon???