Det är jag som är hund här...
Det har jag varit i en vecka nu. Det är bra att vara hund här, fast det finns vissa anledningar till klagomål ändå.
Jag får inte sova i sängen. Matte och husse vill ha den för sig själva, det är snålt tycker jag.
Jag tar väl inte så stor plats, heller. De tycker att jag ska nöja mig med ett fårskinn och en fleecefilt från kenneln på golvet.
Där håller jag inte med.
Alls.

Matte och husse behöver uppfostras, och det gör jag. På nätterna.
Fast matte är en elak typ, hon tror att jag gör mig till när jag gnäller och gråter nedanför kudden hennes. Det gör jag också men hon kunde väl vara snäll....... i alla fall.
Om husse tar upp mig så tackar jag genom att lägga mig mitt på kudden, så att han inte behöver hålla rätt på den själv. Eller oppanpå husse, eller matte om hon snarkar tungt, men de tycker att 8 hekto hund är tungt!!!
Så då åker jag ner på golvet. Fisigt, tycker jag.

Matte envisas med att springa ut med mig många,många gånger varje dag. Fast jag gillar inte att det är så blött i mattes trädgård, för då måste jag torka tassarna och magen. Usch!!!

När vi ändå är ute vill matte att jag ska kissa, men det vill inte jag. Jag föredrar att göra det inne, det är varmare om lilla stjärten det. Jag bajsar i köket om nätterna, och jag tycker att det är snällt att göra det mitt på golvet. Så de ser.
Det tycker inte de!

Ibland när lillhusse vill gå till sin kompis och leka tar han mig med. Det är bra!
Men inte att han sätter ett band om halsen på mig, och håller mig fast i ett snöre.
Då blir jag arg och morrar.
OCH sätter mig ner. Fast det är kallt i rumpan.
Då ger lillhusse upp och tar av bandet om halsen, och sen går vi till kompisen. Det är bra det, tycker jag. För jag kan gå jättelångt nu, och titta var lillhusse är. Samtidigt.

Men det är mycket som är bra här också.
Jag får mycket mat, för jag växer nämligen väldigt mycket. Nästan ett halvt hekto på en vecka. Ibland får jag godis också.
Med leversmak. Eller bacon eller kyckling.
Det är gott.

Jag har en egen tandkräm. Med leversmak.
Fast det är ändå inget kul att borsta tänderna.
Men att bli borstad är skönt. Då somnar jag nästan. Mysigt.

I soffan får jag sitta. Där finns en filt som man kan böka och gräva i. Det får jag, och sedan somnar jag där. Allra bäst är det när någon av lillhussarna sitter bredvid. Då kan jag ha huvudet på deras ben.
Och känna när de rör sig för att ta godsaker.
Fast jag får inget.

Nu känns det fisigt igen.
Håhå jaja.

Det är inte lätt att vara hund inte.

Man blir mycket pussad och kramad och klappad. När matte eller hussarna gör det så gör jag det tillbaka. Eller biter lite. De smakar så gott.
Men då gnäller de och säger att det gör ont.
Och att mina tänder är vassa.

Det tycker jag att tänder ska vara. Annars kan man inte tugga på mattfransar och skosnören.
Eller andra roliga leksaker.

Ibland träffar vi andra som också vill klappa och krama mig. Det får de.
En liten stund, sen blir det tråkigt, så då går jag bara. Fär jag vet nog vilka som är mina människor.

Och något större fel på dem är det inte.

Som sagt var.