mellan 2,5 och 3 ton närmare bestämt.

Igår körde bror min och jag plus två illbattiga tonåringar betongplattor nämligen.
Sisådär ett hundratal, och en skattad vikt mellan 25 och 30 kilo.

I likhet med så många andra hade brors granne byt ut sina bresjnevbrutalistiska betongplattor från åttiotalet, till nychica betongplattor av senaste modichanger och dessutom en kurvig skiffergång.
(Eller chiffer som man kunde läsa i DN-bostad idag. DET golvet skulle jag vilja se!!!).

Slår i vilket fall som helst vad att grannas kommer gå rakt på gången, och inte följa kurvaturen.
Nån som sett Jaques Tatis film "Min onkel" förresten?

Så efter en omväg via brors uteplats, där han vänligt blåste rent dem med högtryckstvätten (han är snäll, min bror), så forslades de alltså hem till mig i går. Fyra vändor med släpet blev det.
Capella och H, som hade ont i ett ben, fick stå för markservicen. H skötte juice, kaffe och teserveringen och Capella för välkomnadet. Båda med den äran.

Bror och jag - mest bror, i ärlighetens namn, lastade plattorna på pirra och langade upp på flaket. A och T stuvade i jämvikt.
Mina leder tål inte så mycket belastning, och dessutom är min bror björnstark.
Jag har aldrig träffat någon människa som har varit lika stark som honom. och då var ändå far vår stark, min man är stark, svärfar var en kraftkarl, listan kan göras lång.
Men mot M står de sig slätt, han kan bära saker andra inte förmår lyfta, eller ens rubba.
Det är oerhört praktiskt att ha en sån bror!!!
Dessutom är han snäll och hjälpsam.

Så en kopp te var det ett rent nöja att bestå honom.

Men som mor sa en gång;
- Min kropp behöver inte så här mycket arbete!
Och det hade hon helt rätt i, så idag blir det att ta det lugnt.

Förresten, tittade ni på solförmörkelsen idag?
Vi tittade på solfläckarna som föll genom gullregnets bladverk på altanen och de var klart halvmånformade vid 11.40-tiden. Kraftigt häftigt. Dessutom var ljuset märkbart svagare.

Det enda jag har tänkt göra idag är att ta en sväng till Panduro och köpa lite pysselmaterial. Jag har nämligen en antagligen småelak idé om att pynta till äldste sonens kontor i skolan.
Det är ju så nämmerligen att från sjuan så har eleverna egna studieplatser i skolan. Mellan sex och åtta ungar delar på ett rum, och det är för all del enkelt men praktiskt inrett. Två långa bordsskivor, med varsitt köksskåp ovanför, skoställ och klädhängare. Enkla stolar.

I T:s kontor är de sju trevliga ynglingar, som jag känner allihop. Och de har det, inte oväntat svårartat pojktorftigt inrett.
Och nu tänkte jag råda bot på detta med hjälp av rosa, röda och guldiga inredningsdetaljer.
Samt hålla mig i närheten, första skoldagen....

Behöver bara lite självhäftande folie, övrigt går nog att hitta hemma...

Man kan inte bara vara snäll som mamma, man måste få lov att illfänas lite också.