Bara att hålla med Lill-Olle i Pistvakt.

- En sån dag det varit.

Vi for hit och vi for dit, vi for runt en liten bit i vår pratoped. Eller om det var en garvomobil.
Tre galanta tanter på akvarierunda har sällan tråkigt.

C.Ciklid och jag sammanstrålade vid Stockholmsmässan vid lunchtid, avvek från barn och makar, och for mot Söders höjder och Mamma Mias nya grandiosa residens.
Dagens första akvarium!

Men nya mål hägrade, och medan hufvudstaden visade upp sig i all sin prakt och glans, denna varma högsommardag, for vi fram längs Stadsgårn och Söder Mälarstrand, över Västerbrons vackra valv, förbi Rålambshovsparkens beachvolleyplaner, där vältränade små läckerbitar i tjugoårsålder fägnade våra trötta ögon. Så vidare över Tranebergsbrons numera bäriga spann, vidare ut i Västerled.
Och nu vet en hel del av er, vart vår vackra van var på väg.
Mot Stora Mossen, en högersväng in på Ulvsundavägen, tre kvarter, vänstersväng, och där, där såg vi ingången till Akvarielagret hägra.

Ett olycksbådande knak i framaxeln på vårt ekipage, och så stod den stadigt parkerad i en grop. Vi kravlade oss ur, ivrigt förväntansfulla, på vad som dvaldes där nere i underjorden, Jaja, suterängen då!!

Och se, där lyste lamporna inbjudande över både fisk- växt och räkkar. Så mycket det fanns att se, och drägla efter, ja tänk så det kan rycka i behovstarmen.
Det är tur att man är ståndaktig, det är bra synd det!!
Det lyser och lockar, skimrar och skiner i karen, man vill ha, helt enkelt. Inget att skämmas för, det är fler än vi är drabbade.

Med uppbjudande av vår yttersta karaktärstyrka lät vi enbart ögonfägna oss av randiga malar, prickiga malar, gula fiskar, fula fiskar, stora fiskar, små fiskar, paddor och geckos, små mossor, långa blad, oh låt en förmögen åldring med svagt hjärta komma i min väg......

Raskt vidare, vidare, vår ystra stålhäst styrde nu kosan tillbaks mot Södermalm, för att med ett frustande (skratt) hamna på Krukmakargatan.
Ingen hemlighet var vi parkerade, under sushirestaurangens skylt förstås!!
För då är det nära och bra till Södermalms akvarieaffär, där det också lyser och lockar å det gruvligaste. Små kar med de vackraste killis i, endlers, rasboror, Corydoras (uttalas inte som korridor, hörru) och nu var motståndet nästan slut. En köpte två mossor, en köpte tre Corydoras metae och tio Boraras brigittae ( brigittÄ, hörru), men den tredje var både ståndaktig och förståndig, hon köpte ingenting.

Fiskarna fick överta kylväskan, och ut åkte muggar, skedar, mjölk och annat onödigt.
Fiskarna ska ha det svalt till hemkomsten.
(Svalt denna dag var allt under tjugofem).

Nedsjunkna i Jannes fåtöljer, konstaterades att de två morgontidiga damerna behövde mat, och jag, jag kan äta när som helst, vad som helst och var som helst.
Det fick bli Grekiska kolgrillen, och det säger en hel del om innerstadstemperaturen denna dag, att det var svalare inne än ute (relativt sett alltså, det var inte svalt någonstans).

Men calamares i magen och solsken i blick, drog vi så åstad än en gång genom vår sommarstilla, Pridefyllda huvudstad till dess yttersta utkanter för att nu själva leka fisk.

Gömmaren var målet, och där kunde snart tre tanter, en buteljgrön, en blommig och en sebrarandig, vackla över klipporna, och sänka sina trötta lekami i det svala vattnet.

Ljuvliga, ljuvliga sällhet!!
Man ska nog ta och bli fisk i nästa liv!!