Japp alla glada zoopetvänner, idag är det Sveriges nationaldag, och då ska man stå upp när man sjunger Kungssången. Man ska förresten alltid stå upp när man sjunger den.....
Själv ska jag fira den på Skansen, som vanligt. Gossarna dansar ju i Skansens ringleksbarn, så förutom uppvisning (Tingsvallen 15:30) så ska de dela ut pappersflaggor till publiken uppe på Solliden. Tänk på det om ni ser på TV ikväll!!
Ett jäkla slit är det, men kul, och så får de kuta runt backstage också. Plus lite betalt.
Det jobbigaste är att de måste ha korrekt folkdräkt på hela tiden och det innebär mollskinnsbyxor (tung, tät bommulsväv) och fodrad ylleväst. Aningen fuktigt liksom.

Skansens ringleksbarn får betalt för varje uppvisning, och det räknas som barnarbete enligt EU-reglerna så Skansen får söka dispens. Lite vansinnigt, kan tyckas, det finns ju barnarbete i denna värld som känns angelägnare att hålla koll på. Men byråkrati är byråkrati, och det är som bekant inte att leka med. Åh nej!

Veckan har annars varit varm och trött. Jag mår inte bra i värmen, särskilt inte när jag måste stå i solgasset hel tiden. Fast jag skulle vilja tycka att det bara är underbart.
Veckan har dessutom varit fylld av studentutsläpp, och visst unnar man dem att åka runt på sina lastbilsflak, men stopp i trafiken blir det.
Den här veckan har förresten volymen på musiken från flaken varit åtskilligt nedskruvad jämfört med förra veckan. Förmodligen har polisen varit framme och sagt åt åkerierna. En bil förra veckan spelade så högt att det faktiskt inte hördes!!
Jo, det är sant!
Det var mer ens inre organ som vibrerade liksom. Ungarna på det flaket hängde som vissna tulpaner över kanten för att i någon mån undkomma den hotande tinnitusen.

Och apropå tinnitus, så har min kollega som stod i vägen för det exploderande
bussdäcket fått riktigt rejäla problem. Förutom en upptagetton dag och natt, så spräcktes förmodligen någonting inne i örat så han har fått en rejäl infektion, som gör gruvligt ont.
Tänk då om det hade stått en barnvagn och väntat där, oj det vågar man knappt tänka på.

I helgen nu ska jag försöka förmå min mn och miin bor att sätt upp markisen som jag impulshandlade förra söndagen.
Impulsen kom från Mamma Mia, som förra söndagsförmiddagen berättade om sitt fynd i telefon. Vi har en västervänd altan som vi aldrig utnyttjar riktigt för den är gassig och stekhet. Och vips hade hon hittat en markis till mig med på Blocket, och tillsade mig sedan strängt() att åka och köpa den. Så då gjorde jag det och jag är mycket tacksam, för denna spark i baken. Det kan jag verkligen behöva.
På vägen hem hämtade vi upp henne, för lite utlåning av flyttkartonger.
Det är alltid lite pirrigt tt visa upp sina akvarier för någon som är duktig och erfaren, särskilt som de inte var i bästa fason, men Mamma Mia höll god min. Tack för det!

Sedn har jag putsat och ansat dem i veckan som gått, är inte det ett riktigt orationellt beteende egentligen???
First impressions last, och allt det där.

För övrigt beror eventuella saknade a i denna text på hårdspelande barn, gu signe de små liven!!