inte så här mycket arbete, sa en gång min mor.

Idag har jag och yngste sonen H, krattat upp fallfrukt, och det är tungt jobb för mig och mina leder. Men nödvändigt eftersom den ruttnar annars och blir så jämrans kladdig och äcklig. Samt luktar snusk och gamla brottarbyxor. Dessutom skulle T klippa gräset innan han stack iväg till en kompis för en helg av Risk och rollspelande.
Jag har sex stora äppelträd och det är minst två för mycket, om inte tre. Men det är svårt att bestämma vilka som ska bort, det är gamla sorter som planterades i början på fyrtiotalet.
Man ska vara lite rädd om sådana, hur många av er har satt tänderna i ett Risäter? (Värmlänningar behöver inte svara).
Men det blir lite mycket av det goda ibland, i år t. ex. så ger både Husmoder och Queen jätteskörd. Det är hushållsfrukter och varje äpple väger i snitt ett halvt kilo. Rekordet för det trädet är 1300 kilo ett år. Det blir många pajer det. Jag tror att det finns risk för ett nytt rekord i år.
Jag har brukat göra äppledricka, mos, chutney, ringäpplen, fryst in äppleklyftor m.m. Men rätt drygt jobb är det.
En gång har jag mustat äpplen, men det var ingen hit, surt och ledsamt, det gör jag inte om.
Den som bor i Stockholmstrakten kan höra av sig, och komma och plocka sig ett lass. (räknas detta som annons Kjell, så ber jag om ursäkt, det är mer desperation än annons).

Snacka om lyxproblem, egentligen.

Akvarierna då?

Ja, de fröjdas och gror. Det nystartade akvariet i J:s klassrum blev så kanonbra. De två överlevande ancistrusmalarna fortsätter med det, de fem fläckiga pansarmalarna fnattar omkring i sanden och den lilla sumpen och Linapinas 20 mässingsbarber gillar också sanden, samt är för övrigt skrämmande lika en skock fnissiga skoljäntor.
Far in under blad och rötter, ett par stycken här och ett par stycken där, tittar fram, byter gömställen med varandra och drar sen runt ett varv och slutar nere i sumpen. Tittar ut över kanten och så börjar det om igen.

Sumpen är en liten anordning jag gjorde för att få plats med det lite för höga innerfiltret.
Innan jag hade i gruset tog jag två små skifferbitar och silikonade fast i ena hörnet, så att det bildades ett litet kar där nederdelen av filtret står. Det är inte helt tätt så att vattnet kan cirkulera ordentligt. Det har ramlat ner lite grus och lite sand, och särskilt pansarmalarna älskar den.
Mycket bättre än grottorna och gömställen jag gjorde åt dem.

Nu finns där också röda fantomtetror och bilbukar, efter ett besök på Akvarielagret.
Efter 20 minuter framför karen tittade J på mig och sade lite efteränksamt;
- Jag trodde inte du var riktigt klok som sa att vi måste avsätta minst två timmar för detta besök. Två timmar i en akvarieaffär, det tar väl inte så lång tid. Men nu förstår jag......
Och alla ni som har varit på akvarielagret vet förstås precis vad han pratar om.

Det lilla skolakvariet, som står i G:s klassrum fick några guld- och dalmatinermolly, för G tycker att det är så kul att se hur ynglen växer.
Själv fyllde jag på Amanoförrådet, och så blev det en ny art till rasborakaret, Normans lyktögonfisk, eller blåöga, jösses så läckra.
De gör sig fint bland drottning-och kilfläcksrasbororna och neonregnbågarna.
De fiskarna har ju lite lika färger, men det är mycket vilsamt att titta på det karet, man får liksom vara lite stilla och i ro för att se ordentligt vad som pågår.

Vad mer, vad mer??
Jo, jag böt ju som sagt fiskar med Linapina, hon fick mina slöjstjärtar som jag var rejält trött på- inga växter, ni vet- och jag fick mässingsbarber och sunsetplaty av henne.
Så stora karet , 165 liter, är nu uppfiffat med mer grus, två sandgropar, skiffergrottor, två rötter och massor, massor av växter.
Och dagen efter denna stora uppfräschning så hittar jag Corydorasägg på glaset och växterna. De måste också gilla att få lite nytt hemma. Jag skrapade ner den i en yngelbur så får vi se hur det går. Blir det inga yngel denna gång, så blir det säkert fler lek.

Det tråkiga var att jag hade tänkt passa på att byta bänk, jag tycker inte att aluminiumställning är det mest eleganta man kan ha under ett akvarium, och så hade jag snubblat över en bortglömd möbel i källaren som skulle passa så himla bra.
Så snälla bror kom en morgon och hjälpte mig att bära upp den, och ställa den på plats.
Det var ju bara den lilla haken att när vi skulle loda in den så visar det sig att möbeluschlingen var sned. Vriden helt enkelt.

Jag blev så besviken, dumt nog hade jag glatt mig så att få lite snyggare i vardagsrummet.
Den har snygga rulljalusiluckor, och jag hade fått in alla hinkar och pryttlar i den.
Dessutom är det min mamma som har målat om den i ett snyggt marmorerat mönster.
Attans också!!!

Maken säger sig kunna fixa till den men han är i Hällefors till nästa helg, och jag vill ha den nu!!!!

I alla fall så var jag ju tvungen att ordna karet åt fiskarna, man kan inte gärna ha 45 fiskar i en tioliters hink så värst länge, och jag blev mycket nöjd. Ska se om det går att få några bilder, jag är ingen mästerfotograf, men jag har i alla fall hittat sladden till kameran.