i världens bästa skola var det i torsdags.
Det är mysigt det.
Julavslutningen är alltid på kvällen, så att föräldrarna kan komma.
Man går över den lilla bron, upp på skolgården som lyser av facklor och fyrfat. Utanför matsalshuset står kockarna med glögg och pepparkakor. Hemgjort godis har de också, liksom lotter. Vinsterna var en julgran, en stor delikatesskorg mm.

Det var smockfullt med föräldrar som minglade runt, det är ju inte så ofta högstadieföräldrar träffas längre. Inte som på gamla goda dagistiden, när man sågs i hallen varenda dag, och visste allt om alla.
Det som var sig likt var att ungarna kutade lyckligt runt med kompisarna, det som var olikt var att de tar hand om sig själva på ett kompetent sätt. Inget gnäll utan förtjusta vrål när någon ramlar i bäcken. Vilket nån förstås gjorde, vad trodde ni annars?

Musikklasserna sjöng sina välrepeterade sånger i vanlig ordning, som ingen hörde, också i vanlig ordning, eftersom mixerbordet krånglade, i vanlig ordning. Men pianot var fint, det hördes utomordentligt bra.....

Men sånt gör inget, det hör liksom till. Ja sen kom tomten förstås, i vanlig ordning uppe på gympasalstaket, i år spelade han elgitarr och sjöng en fruktansvärt rolig blues, som jag raskt har glömt texten till.

Jag vann förresten den stora korgen med skolrestaurangens hemlagade godsaker, och blev av det lycklig som ett barn, för jag vinner aldrig på lotteri. Kånkade runt på den och sken lycksaligt.

Sen valde jag att gå på äldste sonens allra sista julavslutning i den här skolan, och förmodligen den sista avslutning jag får vara med på innan studenten om tre och ett halvt år så där. Lillbrorsan har två jular kvar här, så jag hinner det med.

En bra sak med skolan (ja, ytterligare en, då!) är att de har premier. Små belöningar till en del av ungarna.
De som har varit duktiga t. ex, och de som har jobbat och kämpat, och presterat det allra bästa just de kunnat, de som har varit goda kamrater osv. Jag gillar att man vågar det, att man klart och tydligt vågar peka ut det som är bra, kamratskap, kämpaglöd, ihärdighet.
L som är dyslektiker av ganska stora mått, men som skriver de mest roliga texter jag någonsin har hört en tonåring kläcka ur sig, klart han ska uppmärksammas!!
Det är synd att hans text om varför ungdomar företrädesvis BÖR vara fulla på Lucia, inte riktigt lämpar sig för nätet."Parlamentet" släng er i väggen....

Så blev också skolan den bästa på hela Södertörn i Nutidsorienteringen, och T:s klass den bästa i skolan. Hurra!