Ohyggligt synd om mig, det är det!

Jag är nämligen förkyld för första gången på väldigt länge, och mitt lidande börjar anta manliga proportioner nu.

Ont i huvudet, ont i öronen, ont i halsen, särskilt när jag hostar, näsan rinner och nu börjar den bli sårig runt borrarna, läpparna är snustorra och flagiga.
Inuti munnen är det som en tjock äcklig klägga när jag vaknar ur min oroliga nattslummer, kan ju inte andas genom näsan som vanligt folk.
Sängen är svettig och lakanen snodda runt min ansenliga lekamen, ingenting smakar som det ska och allt roligt är bara tröttsamt.

Familjen är också förkylda och orkar inte springa med juice och vatten, tabletter och näsdukar i den omfattning jag behöver dem
Tvärtutimot.....
Ska man behöva ha det så här?