Undrar om man ska våga erkänna att man lurat folk rätt grundligt?

Jag satt och tittade igenom mina blogginlägg, och kände skammens rodnad på min kind, när jag kom till ett av de första. "Karriärbyte" heter det, och jag lyckades posta det två gånger dessutom.

Det handlar om en arkeologisk utgrävning, som två experter gjorde hemma hos mig. Rester av gamla fotbeklädnader, och saker som suttit ihop och så där.
Jag trodde förstås i min enfald, när jag skrev det, att det var fler familjer som hade stökiga barnkammare, och därför skulle känna igen en ordinär städning av densamma. Hopkorvade strumpor under sängen och legobitar gömda i dammet och tocke där.

Fast man ser av kommentarerna att ingen gjorde det.
FÖRLÅT MIG, DET VAR INTE MENING ATT LURA ER. Bara lite och för att roa er.

Kan man få syndernas förlåtelse nu om jag läser två "Vi Föräldrar" och en "Mama" ??