Varför måste de alltid mobba någon liten stackare?
Nu har jag tröttnat på att se den minsta stackaren (alla var lika stora från början) stå med sina söndertrasade fenor i ett hörn och se allmänt ledsen ut. Dock äter den väldigt bra...
Skulle vilja ge den en chans i ett akvarium där den inte blir totalt utmobbad.
Men frågan är vem som skulle vilja ta emot en liten, söndertrasad diskus. Dessutom är den inte speciellt "vacker" heller (får man säga så om sina husdjur?
), den är lite "spetsig i nosen"...vilket en diskus ju inte ska vara...Mobbaren, en bossig hona, måste också bort då...
Helst vill jag inte göra mig av med den. Tycker att den är riktigt fin. Är också den diskus som vuxit mest av alla.
Kvar blir då "paret"... Om det nu är ett par.
De har lekt flera gånger (fast det har aldrig blivit något, de sista gångerna har den mobbande honan ätit upp deras rom) och verkar trivas tillsammans. De bråkar aldrig....håller alltid ihop.
Frågan är om de skulle bli ledsna om de var ensamma i karet...
Skulle de må bättre av utan att behöva jaga bort den andra honan (och även den lilla utmobbade då den vågar sig fram) hela tiden?
Jag har ärligt talat ingen aning...
Jag är inte ute efter ett lekpar som producerar en massa yngel...bara fiskar som trivs tillsammans och inte har ihjäl varandra.
Är det för mycket begärt??
