Jag åkte till veterinären i fredags som sagt, kändes väldigt overkligt när jag åkte ner. Var egentligen först när jag började tala med sköterskan som det gick upp för mig vad jag höll på med. För er som aldrig varit med om upplevelsen så kan jag säga att det är otroligt absurt.
Att hålla ett djur som litar på en i sina armar och tala om för henne/honom att allting kommer bli bra, samtidigt som man nickar åt sköterskan och låter henne spruta in en överdos av narkos. Därefter ta nästa katt och upprepa proceduren...sköterskan hann knappt ur rummet innan känslorna tog överhanden!
Sonen, 3½, reagerade med att vara ledsen i en halvtimme och rasande arg resten av helgen. Känslorna tar sig olika uttryck.
Hoppas att vetenskapen snart kan komma med lösning på alla allergier som håller på och tar över det moderna samhället. Exempelvis talar man om nästan 2 miljoner människor som är överkänsliga/allergiska mot pollen i Sverige. Man kan väl alltid drömma om en undermedicin i framtiden.
En sak är i alla fall säker...någon gång i livet skall jag skaffa katt igen
Signe och Frasse, förlåt mig, vi kommer aldrig att glömma er.
Min dotters älskling hade kanske blivit frisk med ännu en operation, men det blev så av ekonomiska skäl. Visst hade jag kunnat ta ett lån men.....
Det du gjorde vad rätt, även om det var ett hårt beslut. Men du var med dom till slutet och det var mycket starkt gjort och det visar att du är en bra djurägare som tänker på djurets bästa . Dom visste inte vad som hände utan du lätt dom somna in på ett värdefullt sätt i din trygga närhet.
Jo jag vet att du har rätt, tack. Får ägna lite extra kärlek åt fiskarna istället (familjen får så det räcker ändå