Vindbyarna sliter våldsamt i eken utanför fönstret och dess grenar fladdrar förbi i det svaga gula ljuset ifrån gatlyktan.
Det susar hela tiden i barrackbyggnaden och det är svårt att inte tänka tillbaka till den beryktade Gudrun. På kontoret jag satt i då blåste hela plåttaket av den gången. Låt oss hoppas att det här ovädret inte lämnar lika våldsamma spår efter sig.
En brandbil tjuter förbi med blinkande blåaljus och man fylls av en form utav inre lugn. Man inser hur bra man har det här inne under taket med ett värmande element bredvid sig.
För övrigt anser jag att Stenungsund bör ha en egen akvariebutik.
