Hmm härligt med semester, bara njuta av att vara ledig!

Började öppna vår julklapp till oss själva igår, Herr och fru S_sund bojkottade allt vad julklappar hette i år och tömde spargrisen för att ha råd med en ny kamin!

Började som sagt att tampas med ett fåtal av de 20-tal stora (och TUNGA) bruna pappkartongerna igår. Spännande upptäckt när den inte finns någon korrekt instruktion med, tur det mesta går att hitta på nätet.
Upptäckte efter en timmas instruktionsläsande och diverse kartongöppnande att det fungerade inte.
Har köpt en kamin med vridplatta för att kunna vinkla den snyggt bort mot fotöljerna. Samtidigt köpt en tillsatts för att borra hål genom golvet och dra in förbränningsluft utifrån till kaminen. Frågade särskilt när vi beställde den om det verkligen gick att ha friskluftsintag via rör/slang i kombination med vridplatta? "Jajemen"...
Pyttsan!
Går väl inte! Stod ju till och med på första sidan i instruktionsboken (som man fick leta upp själv på tillverkarens hemsida). De har ju sålt två saker till oss men det är praktiskt omöjligt att installera mer än en av dem!

De har öppet på onsdag igen...suck... varför skall det alltid krångla?

För att liva upp stämningen drog hela familjen iväg på utflykt idag!
Fixade smaskiga mackor med stekta ägg och slutet på julskinkan igår och direkt efter frukost packade vi väskan med mackor, te, vatten, jos, bullar, russin, choklad, papper, extra kläder...och så vidare, så vidare...
Någon småbarnsförälder som känner igen sig?

Minns när man fick utbildning i att packa och ta på sig inom loppet av några minuter för att vara redo att bo i fält i en vecka i sträck, oavsett väder. Nu tar det nästan en dag för att planera en endagars utflykt.
Fast min kapten var ju inte direkt typen som gick ut med små barn i handen och en termos te i ryggsäcken!

Tillbringade stora delar av dagen på Nordens Ark. Hmmm myser
Har ni aldrig varit där kan det rekommenderas, starkt!
Gillar hela konceptet att alltning är på djurens villkor (mer eller mindre) och att huvudsyftet är avel, uppfödning, utplacering såväl som utbildning av allmänheten och forskning. Till skillnad mot djurparker där det mer och mer handlar om att visa upp så många djur som möjligt på kort tid samtidigt som det gäller att få sålt maximalt antal godispåsar, hamburgare, popcorn, spunnet socker, lotter, kepsar, tröjor, mjukisdjur osv.
Har tidigare varit stödmedlem på Nordens Ark och var där rätt så ofta innan vi fick barn, numera mer sporadiskt men den här dagen gav verkligen mersmak!

Kul att se hur det pirrar i barnen när man går in i den mörka granskogen och man talar om för dem att på andra sidan stängslet springer det "vilda" vargar!

Några av dagens höjdpunkter var nog att äta äggmacka medan en varghona och en hane sprang förbi utanför fönstret bara ett fåtal meter bort.
När den burriga hanen av Europeisk vildkatt fräste åt oss och reste ragg när vi smög förbi utanför hägnet! (Lilla katten arg, han är ledsen. Han är nog ensam? ...förstående dotter som vill att alla skall vara glada! )
Den stora grisen som låg på sidan och sov i stian och snarkade så högt, så högt!
Eller järvarna som rullade runt och busade med varandra och kliade sig på magen.

...sist men inte minst ett spännande ögonblick när vi för första gången fick se Amurtigrarna! Världens största tigrar där hanen kan bli över tre meter lång och väga tre hundra kilo! (Ochfrun tycker att jag gått upp i vikt? )

En spännande dag med massor av friskluft tar på krafterna. Tre i familjen sover redan, själv skall jag mata firrarna innan jag ramlar ihop i soffan. Nyckelhålen är supersöta och mina C.davidsandsi lever upp nu när skalarerna är borta ifrån det karet. Blev rejält färgrannt med dryga trettio kardinaltetror bland växter och blad istället! Mycket lyckat än så länge.

Lenmars L-malar må vara vackra men även otroligt skygga. En av dem har ett favoritställe bakom en rot så man kan se toppen på hjässan (han andas i alla fall) den andra har varit spårlöst försvunnen i över en vecka. Men jag tar det som ett positivt tecken, hade han trillat av pinnen hade jag garanterat hittat "hennom".

De små röda körsbärskrypen lever ännu... de sitter och trycker bakom pumpen så vi får väl se hur länge det varar? Antar att de är för små jmf med svärdbärarnas munnar?
Dyrt foder må jag säga... kanske skall ta en tripp till de räktokiga damerna i hufvudstaden och hämta hem några fler?

Döm av min förvåning när frun för övrigt gick runt i huset och letade efter en plats där ett räk-kar kunde stå?
Finns det inget vaccin mot den här räkfrossan?

För övrigt anser jag att Stenungsund borde ha en egen akvarieaffär