Måste bara inleda med att säga hur kul det är med alla bloggarna som hoppat upp likt svampar ur jorden nu kring årsskiftet. Innebär bara ett litet problem (ni känner ju mig, måste ju gnälla lite ).

Den ändock begränsade tid man har till Z-pet varje dag tillbringades tidigare till att läsa annonser, följa trådar på forumet och att förkovra sig i nya arter och artiklar. Efter att man sjunkit ner i det bottenlösa blogg-träsket upptogs nästan all Z-tid (Hmm älskar när jag uppfinner nya begrepp! ) åt att skriva (har mycket svårt för det märkliga ordet "blogga").
Numera när det är så många som skriver här att all min tid upptas till att läsa och kommentera, hinner ju inte skriva själv! ...Snacka om I-lands problem?

Nåväl, det var en parantes, inte lätt att leva upp till ryktet som "Zoopets egna kåsör" .

Blev lite lätt nervös igår, kunde inte hitta en av mina nya juveler, lilla schackbrädesciklid-honan syntes inte till någonstans. Nog för att akvariet byggts upp just för att skapa flertalet gömställen, skuggiga områden, grottor och täta "buskage" men jag känner ju trots allt till dem alla och inte ens jag kunde hitta henne. Inte förrän jag av en händelse tyckte mig se en mörkskepnad som ljudlöst strök förbi i ögonvrån (kan inte hjälpa det, sett för mycket rysare under semestern kanske?). På något märkligt sätt hade hon lyckats ta sig bakom BTN-bakgrunden?!
En snabb insats med ficklampa och håv så fick jag tillbaka henne till sin tilltänkta pojkvän. Inte lätt att leka match-maker när tjejen väljer att gå över till den mörka sidan!
...Sorry, fanns ingen smiley som såg ut som Darth Vader? Där har du lite att jobba på Christian .

För övrigt tillbringade jag natten på soffan . Efter, vänta skall kolla i ringen , 4,5 års äktenskap och betydligt fler år i förhållandet så var det alltså till slut dags att krypa ner ensam under en filt nere i TV-soffan?
Och jag som inte ens hade gjort någonting?! ...eller?

Nåväl, riktigt så illa var det kanske inte, hade ju TV:n som sällskap...och fruns hostningar ifrån övervåningen, anledningen till att jag valde den symboliskt laddade sova-i-soffan prylen från början. Hon (frun alltså...inte soffan...är soffor hon eller han ..eller är jag bara riktigt, riktigt trött?) var ju hos läkaren igår. Läkaren konstaterade att hon precis avslutat en penicillinkur för lunginflammation och bihåleinflammation (hallå eller, måste alla svenska akademins svåraste ord vara med i dagens inlägg?! ).
Därefter kom läkaren snabbt fram till att hosta och feber av och till i snart fyra veckor är ju inget bra och den rosslande andningen och huvudvärken tydde ju på att det fanns bakterier kvar i lungorna och att man troligtvis skulle behöva välja den smärtsamma spolningskuren av bihålernaför att hon skulle bli bättre. Först ville han bara kolla var det satt och skickade henne till röntgen.

Röntgen om man bor här innebär tjugo minuter i bilen söderut och sedan sitta och vänta ... vänta ... och vänta på ännu en mottagning, röntga och sedan sitta ytterligare tjugo minuter i bilen tillbaka till läkaren igen. Bara för att konstatera att röntgen hade ju inte sett någonting så alltså var min fru helt frisk!
-Frisk?
-Japp, åk hem nu.
-Men... det låter ju konstigt när jag andas? Min huvud bultar, jag har feber och jag håller hela familjen vaken om nätterna för jag hostar så att jag måste svälja ner kvällsmaten en gång i halvtimmen ända fram tills frukostdags?
-Suck... Märkliga patient, jag äter lunch nu (upprörd läkare), du är ju frisk- åk hem. Om du tjatar kan jag skriva ut lite hostmedicin och annars får du kontakta din husläkare.
-Men...
-Nästa!

Jag har redan spytt galla här över svenska, hmm vad hette den nu igen... välfärden? En sjukvård där man måste vara frisk för att få vård och om man är frisk behöver man väl ingen vård? En skola som antas uppfostra våra barn och lära dem allmänt hyfs allt medan lärare hotas och misshandlas. Sjukpensionärer skall tvingas jobba vare sig de kan eller inte därför att ett ruttet fåtal missbrukat systemet och där allt fler äldreboenden anmäls för att de glömt bort någon gamling på toaletten sexton timmar. Och eftersom jag redan svurit över bedrövelsen tidigare så nöjer jag mig med att tacksamt konstatera att frun numera är frisk. Förstår inte vad hon beklagat sig för?

Sprang därför fram och tillbaka mellan filten i TV-soffan och tösen som vaknade gråtande varje gång hon väcktes av hostattacker som ljudmässigt fått Blitzens bombningar av London att likna en diskret liten fis. Tröttnade framåt fyra tiden och lade mig i dubbelsängen...
-Sluta hosta, du är frisk!
Efter ett skönt uppfriskande skratt somnade vi faktiskt riktigt gott.
Tills grabben kom vid halv sex i alla fall... "Jag har tröttnat på att sova".... Vaddå tröttnat? Trött...alltså sömnig, är man sömnig sover man. MAN KAN INTE TRÖTTNA PÅ ATT SOVA?! ... Lät honom kravla omkring uttråkat i min säng tills vi pallrade oss upp imorse. Lovar att jag skall påminna honom när han är femton. Upp och hoppa älskling, vet att du satt uppe hela natten men nu är klockan åtta och mamma och pappa vill ju inte att du skall tröttna på att sova så det är nog bäst att du går upp nu?

Hann med inte mindre än tre kalas idag trots vår otroligt pigga och muntra stämning i familjen. Grabben passerade en milstolpe (ja bildligt talat alltså, inte så att vi skickar ut vår femåriga son att gå en mil varje lördag ) i och med att han var ensam på en kompis barnkalas för första gången. Stort!
Tösens namnsdag idag också, litet kalas för det och inte minst svärmors födelsedag!
Massa god kalasmat... Så där lyckat faktiskt, jag har ju så här på ålderns höst fått en mage som anser sig vuxen nog att den vill sluta äta mjölk (laktos)... fjantigt
När man inte väljer att lyssna helt på sin kropp så får man vad man förtjänar efteråt.

Hmm skulle gå och lägga mig tidigt idag var det inte så? Ok, ämnen kvar tills imorgon får bli 4x4, abborrar, brandmän, fotografier och värsta tänkbara söndagsångesten.

I övrigt anser jag att Stenungsund borde ha en egen akvarieaffär. Sov gott govänner.