Nu har ynglen blivit mörka och gulesäcken minskat ordentligt. Hannen
ligger inne i nöten och vaktar. Det ser ut som om halva nöten har en pulserande
massa som "tapet". Jag har vridit nöten lite till, men inte tillräckligt för
att kunna räkna dom. Men nog är det minst 50 st där inne. Jag undrar hur jag ska
få tag i hanen när han slutat vakta? Det akvariet är ju fullt inrett med sand,
stenar, rötter och en massa växter. Jag får väl försöka rigga upp ett gäng håvar
och agna med ärthalvor. Det har fungerat förut. Jag har redan fått förfrågning
av en akvarievän som gärna blir fodervärd åt några stycken. Mycket praktiskt
faktiskt. Hon tar in ett gäng små hungriga ancistrusar och byter sen när de
blivit lite för stora för hennes smak. Då är dom perfekta att sälja, ca 6 cm
(med stjärt inräknad). Jag vill inte sälja dom för små. Det är i hennes akvarium
jag tränat upp mina ancistrusjaktfärdigheter . Annars ser det bra ut
överallt i karen. Jag ser fortfarande snäckor i "snäckakvariet", men de har
minskat betydligt sista tiden. Jag tänker köra på i alla fall en gång extra.
Hoppas det fungerar. Annars är det karet väldigt trevligt nu. C.gosseina är inte
speciellt blyga längre, men det är duplicareusarna. Otroligt att det blev så.
Smycketetrorna är väldigt trevliga. Jag har läst på lite till om dom och det
stod faktiskt att de blir skygga om de går i sällskap med lite tuffare fiskar.
Nu är dom ju herre-på-täppan i karet. Alla andra firrar är malar. Kanske är det
därför de är så pigga, nyfikna och sociala. För ett gäng år sen hade jag
koppartetror ihop med malar. Det var också lyckat. Dom beter sig inte heller som
stimmande tetror (hos mig). Jag drog upp en kull på 50 st. Av dom var det 2
olika bekanta som övertog varsitt gäng men jag fick tillbaks dom. Det fungerade
inte alls i deras kar. Koppartetrorna satte igång att verkligen terrorisera de
andra frisimmande fiskarna, och inte var det några småkar de gick i heller. Så
smycketetrorna beter sig som koppartetror i mitt kar utan andra frisimmande
fiskar. Ja, egentligen är smycketetrorna ännu mer orädda. När jag håller på med
händerna i karet är det dom och zebraotosarna som inte flyttar sig mer än
nödvändigt.