5-10 modiga startade medans resten stannar kvar hos trygga pappa i grottan.
Väldigt duktig tonårspappa tycker jag. Man kunde tro att han skulle slarva lite
första gången men nej då, han ligger där och fläktar och vaktar sina barn. Det
blir nog superfina ungar med dom föräldrarna
. Jag har fått lite otocinclusfunderingar idag. Såg 2 "vanliga" ligga bredvid varandra och upptäckte
att deras färgteckning är väldigt olika vid stjärtroten. Försökte googla lite,
men bilderna var minst lika förvirrande
. Och när jag tittar efter i en av de andra burkarna hittar jag en 3e variant. Dom kanske inte ska vara lika
varann? Det ska finnas en 4e i ett av yngelkaren men han/hon är blyg just nu.
Jag handlade ju alla samtidigt, men det är verkligen ingen garanti att man får
samma sort. Usch vilken ångest
jag har över att försöka bestämma vilken sand som blir bäst till mina älskade corys. Blästersanden är helt klart
tillräckligt fin, men väldigt ljus. Jag är lite rädd att malarna inte färgar ut
så bra och blir mer skygga av den ljusa botten. Den svarta är grövre och
väldigt, väldigt snygg. Jag har haft ett gäng duplicareus på sån botten i ca 3
mån (tror jag). Från dom var pyttesmå till riktigt vackra mörka exemplar med
snygga känselspröt utan skador. Jag vill ha FLEEEEER akvarier, jättemåååånga!!!!
Nu gick anfallet över
. Leopardotosarna är riktiga favoriter. Väldigt orädda och sociala, och hungriga
. Jag har ju läst att "En tjock otocinclus är en glad otocinclus" men det här börjar se lite fånigt ut. Tre av dom är som
"Flygande tunnor" utan vingar medans den 4e är lite mindre, slankare och
blygare. Tänk om dom skulle pluppa ut lite rom i akvariehörnen
. Det är ju verkligen inte troligt, men skulle det hända vet jag inte vad jag skulle göra.
Äh, slå bort tanken bara, det händer inte....