Mina
nya corydoras imitator verkar må bra. Men dom är väldigt skygga. T o m mer
skygga än C. gossei. Inte har dom nosen nere i sanden då dom letar mat heller,
men det gör inget. Det är i alla fall väldigt bra att deras kar står så jag bara
behöver vända stolen när jag sitter vid datorn. Men reser jag mig, eller bara
går förbi dörröppningen försvinner dom i ett sandmoln. Dom två största är
verkligen stora, och höga. Dom är väldigt vackra på blästersanden, så jag får
nog ta och flytta dit duplicareusarna också sen. Nu är största imitatorhonan vid
frontglaset och hon är väldigt bra på att flytta sand. Sakta men säkert kommer
växternas rötter fram och jag får lov att skyffla tillbaks sanden då och då. Det
ser väldigt trevligt ut när dom silar sanden genom gälarna. Växterna trivs
väldigt bra i blästersanden och jag är lite sugen på att byta ut den gamla grova
rådan i sterbaikaret mot sand. Jag ska fundera lite till. Regnbågsynglen och
Endlersguppyna lever och växer.