Wow,
vilken häftig bild jag lyckades ta. Den är inte helt skarp och 1/3-del fisk
saknas, men motivet... Big Mama (10 år ancistrushona) med feta flexilishonan
vilande uppe på ryggen. Den flexilis är INTE liten, men såg sån ut. Jag fick syn
på Big Mama i ena framhörnet av karet. Ålande på golvet och skjutande kameran på
stativet framför sig måste ha sett rätt festligt ut. Jag började ta några bilder
på håll och ålade närmre och närmre. Plötsligt när jag trycker av ser jag feta
otosen liggande uppepå. Jag hinner bara ta en bild till sen så försvinner båda i
ett sandmoln. Sen förstår jag inte riktigt hur mina skygga imitator bär sig åt.
Vilken ände av karet jag än ställer upp kameran beredd mot, nog f-n gräver dom i
andra änden när jag smyger dit. Om jag försöker flytta kameran mm för mm så
försvinner även dom i ett stort (bläster-)sandmoln. Om jag försöker mata fram
dom så är ALLA andra firrar där samtidigt och alltid framför. Men jag har ett
oändligt stort tålamod när jag är intresserad av någonting. OH, dom är framför
kaneran nu.... och försvann i sandmolnet... Äsch! Nej nu MÅSTE jag laga lite
middag. Kanske man kan lansera "Banta digitalt"? Nej nu är jag trött och
tramsig igen. Och imitatorerna är i fel ände på karet. Ska jag åla fram
igen, och flytta kameran? Jag prover... nej det gick inte.