Jag måste få hem folk hit på besäk lite oftare tror jag så jag skärper till mig lite mer 
Peter/Pjotr dök upp vid 12, precis som han sa, och jag stod som vanligt med armarna djup ner i ett kar med andmat upp över öronen rotande med något akvarierelaterat och ett gäng hinkar här och där på golvena. Men annars såg det nog ganska representabelt ut... tror jag.
Det blev vanliga fiskrundan med början i hallen/köket där killina fått ett svårartat cyanoavgrepp i burken, men pigga och fina är dom... och mååånga.
När vi hunnit till de nykläckta blåögonen tittar Peter noga i burken och frågar tvivlande när han ser myllret om det är dom jag brukar räkna. Jag hade ju tänkt få hjälp att någon oberoende räknade några gånger men det blev inte så då rå
Jag får det till mellan 19-21 i alla fall. Dom små liven har börjat hugga vinägermikro nu i alla fall.
Sen var det då de nya ampullariorna som ingen annan sett hittills, och dom stora visade sig från sina bästa sidor med att snigla fram i superfart över grus, växter och rutor med långa, långa antenner graciöst vinkande. Jag gillar snäckorna mer och mer och posthornen ser också väldigt fina ut nu.
Men sen kom den stora överaskningen. I karet med de två paren Pseudomugil signifer (de nya blåögonen) hade jag rensat ur en hel del flytormbunkar. Nu var alla fyra framme och visade upp sig. Hanarna spände fenor då och då och var riktigt tjusiga. DÅ... dyker det upp ett... YNGEL. Det gick lite snabbt med den första titten och allt jag hann se var en rätt spetsig nos.
Senare var den framme igen och en av signiferhanarna satte fart och försökte hugga ynglet. Den hann i skydd ovanpå pumen och jag kunde hämta kameran och fota den. När jag drar upp bilden i storlek ser jag att det måste vara ett... killiyngel. Hur kan nu detta ha gått till? Jag vittjar ingen lekmopp hos dom längre, flyttar inte fisk och inte växter. Det enda jag gjort är att mata med svarta mygglarver ur en liten håv. Det måste ju vara så att ynglet simmat in i håven när den varit i killiburken och sen hängt med till signiferburken två rum bort. Det här är så otroligt slarvigt av mig så det är inte klokt
Jag har ju redan en gång tidigare fått in ett killiromkorn till rom på större regnbågar. Slarvigt så jag skäms.Men vilken överlevare det ynglet är. Från surat och saltat vatten rätt ner i neutralt osaltat.
Sen dök Marie/MC-kvinnan med särbo upp. Hon skulle ha en ancistruskille. Nu tänkte jag att det blir en jättejakt i karet. Han var ju uppe en sväng i går redan. OK, jag spanar in var han är... under en trädrot. Lyfter roten och malen hänger förtvivlat kvar. När roten närmar sig ytan och han fortfarande dinglar kvar trevar jag efter en håv och fnular in den under honom. I vattenytan släpper han och simmar rakt ner och in i håven. Otroligt!!!
Sen lurade jag på Marie lite Endlers guppy också
Hon ville ha några och jag drog ihop två håvar en gång och upp kom det tydligen 3 hanar, 3 honor och 15 yngel. Det syns inte ens att dom försvann ur karet dom gått i.Lite flytväxter blev det också.
Och en visning av alla mina levandefoder inklusive byttan i kylen med daphnier, cyklops, diaptomus, svarta mygg, husmask (heter dom så?) och en trollsländenymf.
Dom här "husmaskarna" är väl någon slags trollsländor eller nåt? Jag har fått in såna i en del kar nu. Kan dom vara skadliga för fisk och vad kommer det att kläckas för monster ur "husen" när dom är färdiga? Jag tycker dom är rätt trevliga att titta på men funderar på om dom borde vara någon annanstans än i mina kar.
Dom här två lediga dagarna gick lite väl fort tycker jag. Jobbdags i morgon igen, börjar vid 15-tiden. Sen är det nattjobb sön-mån. Dom tågfria timmarna tillbringar jag i Nynäshamn den här gången. Undrar om det kan finnas något fisksmask i havet där? Kanske jag skulle ta med en håv och en påse/bytta? Och ficklampa... hm... nej jag väntar nog till jag är där lite senare på säsongen. Då det är ljusare. Fast jag skulle kunna gå ner och kolla lite om det verkar lämpligt någonstans.
Förra sommaren gick jag upp till kyrkan och kollade mitt i natten. Den ligger så fint högt, högt upp väldigt nära stationen. Jättefin utsikt där uppe. Medan jag stod där och tittade så plötsligt slog kyrkklockan ett kvartsslag. Då höll jag på att få hjärtslag
Det var liiite oväntat så där vid 2-tiden på morgonen, eller natten kanske man ska säga.Nej nu är klockan strax 23 och jag ska väl diska lite igen.
Natti-natti!