Jag tog en långpromenad i solen idag. Långt in i skogen mötte jag en hund, med husse tack och lov, men hade jag mött hunden ensam hade jag dött av infarkt. Den såg ut att äta sådana som mig till mellanmål varje dag.
Jag pratade med hussen och han berättade att det var en... hur stavades det nu då?... Dogue De Bordeaux. I alla fall var den ljusbrun, vägde 60 kg, hade bara muskler i kroppen och huvudet såg ut som ett hoptryckt kassaskåp. Jag tog några foton, men sitter på jobbet nu så jag lägger in en bild i morgon i stället.
Hundrasen kom från Belgien, tror jag. Användes som gårdshund och till vildsvinsjakt. Då kan ni tänka er ungefär hur den såg ut Hussen berättade att den här hanen var rätt liten, de stora hanarna vägde 80-90 kg.

Jag fortsatte min vandring och hittade helt utslagna tibastbuskar och fullt med nyvakna myror i stackarna.

Nästan hemma igen kollade jag min levandefoderpöl i skogen och visst sjutton fanns det lite småkryp där.
Hem efter håven och en bunke och håva upp lite. Nu vet jag inte riktigt vad allt heter, men typ vattenloppor, dafnier och cyklops kanske?
Och det fanns faktiskt lite vanliga mygglarver också. Men allt var rätt smått, fast perfekt för mina småfirrar och yngel. Kul när de får jaga mer på riktigt. Nykläckt artemia och grindalsmask kämpar inte precis mot.

Jag sitter personaljour i natt. Hittills är det lugnt, och datorerna är lediga.

Natti-natti!