Jag hittade en smutsig tygkanin ute i skogen för ett tag sedan. Jag hade sett den första gången för över en månad sedan och glömt den men nu när jag såg den igen kunde jag inte sluta tänka på den.
Så igår gjorde jag en räddningsaktion.
Jag har lagt upp den lilla historien både på Nikonforum och min blogg, så nu är jag riktigt, riktigt slö och bara länkar till bloggen:
Om någon skulle läsa historien som har barn i lämplig ålder så skulle det vara fantastiskt kul att höra vad ett barn tycker om bilderna och den korta historien. Inte för jag ska göra någonting med det, bara kul att få lite respons.
Tror den branchen är lika svår som naturfotobranchen
Men det är kul att hålla på, jag satt på jobbet och funderade på hur jag skulle lägga upp historien, hur det skulle fotas.
Jag lade upp en första bild för kommentarer på Nikonforum.se och fick rätt mycket svar. När jag sedan gjorde räddningsaktionen och lade upp den så visslade det bara till på det forumet, över 650 som har tittat Men visst vet jag att det är samma som tittar flera gånger för att se om det hänt någonting med. Gissar att mina egna besök också räknas.
Jag kanske kommer på något nytt äventyr, men jag ska sätta upp en lapp i ICA så kanske, kanske rätt ägare läser det. Det kunde ju bli ett lämpligt slut.
Han går ju i Bälstabergsskolan.
För jag gissar att det var i skogen i närheten som du hittade kaninen.
Då är ju chansen rätt stor att barnet eller ett syskon går där.
Vi håller tummarna.
Men ICA är en bra idé i alla fall.