Fick hem mina Tateurndina ocellicauda, påfågelsgobin, igår kväll. 2 stycken små
snyggingar vart det för tillfället. Jag får fler när avelsfiskarna hos Hasse har
gjort sitt jobb. Mina små smörbultar är 2 och 3 cm långa. De är väldigt lika
varann, och vad jag forskat på saken, troligen honor båda två. Men säker är jag
inte, inte Hasse heller. Eftersom de bara var 2 stycken så var det lite onödigt
att köra igång 45-liters karet till dem, så jag koppade in dem i 30-liters
burken i köket. Där hade jag 15 Boraras Brigittae och 2 stycken 15 mm
ancistrusyngel, Ulla & Ulla kallar Gugge dem, det är nämligen hon som ska ta hem
dem när de vuxit till sig så pass att hennes scalarer inte mumsar i sig dem!
Smörisarna verkade hemmastadda med en gång och kom nyfiket fram och tittade på
mig, kändes lite dumt att stirra tillbaka... Var lite orolig för deras matvanor.
De är tydligen uppfödda på levande foder, frysta småkryp, fiskbullar och hackade
räkor. Hasse trodde inte att de skulle äta torrfoder alls. Men tji fick han. De
fick ingen mat alls igår kväll, klockan var över midnatt när jag fick hem dem. I
morse gav jag dem lite cyklops, det år de upp. Samtidigt utfodrade jag de andra
med flingfoder och lite räksticks, smörisarna smakade och spottade ut det hela,
aj aj! Det bådade inte gott. Sen ikväll gav jag dem pastöriserade artemia och
lite flingor till de andra, lite är kanske 2 finsmulade flingor sammanlagt. Nu
var de plötsligt på hugget och mumsade glatt i sig av maten, undrar om de apade
efter mosquito-rasbororna? Huvudsaken är att de åt! Jag läste faktiskt på en
amerikansk sida om de här "peacock-gobis" som de heter over there, att killen
brukade släppa ner några små glupska fiskar av annan art hos goby-ynglen när de
började växa till sig. De "lärde" gobyna att äta flingfoder, det kanske stämmer.
Alla vet ju vilka härmapor t ex platyn är. Jag tycker i alla fall att de är
fantastiskt fina! Vilka färger och härligt orädda. Sen tycker jag även att
rasbororna har blivit modigare när smörisarna kom, de simmar inte och gömmer sig
så fort nå´n kommer i närheten. Det var ju samma sak i 92-liters karet.
Dvärgbotiorna höll sig osynliga för det mesta, sen släppte jag i 2
palettciklider och ett gäng kardinalfiskar och voila! Nu är dvärgbotiorna framme
jämt. Satte förresten en sats artemia-ägg på kläckning. Nu ska försöka göda upp
ett gäng till, den här gången har jag havssalt och Mikrozell + salthaltsmätaren,
sen ska jag testa med mer omväxlande mat åt dem. Mjölkpulver, spirulinapulver,
Mikrozell och Liquify 1 ska provas. Eventuellt ska jag ta hårdkokt äggula med.
Jag ska blanda till vattnet i 3-liters burken redan nu + tillsätta lite
grönalger från 30-liters karet. Har inte velat putsa bort det nu när
ancistrusarna bor där, då har Ulla & Ulla lite att mumsa på... Vilka korkade
namn, ingen har väl döpts till Ulla senaste 35 åren, eller? Nä, nu ska jag surfa
runt lite till och leta fakta om mina nya raringar, hoppas de klarar sig nu,
bara!