Drömmen om ett Discusakvarium
Kollaps
X
-
-
Några idéer om någon robust och tålig dvärgciklid som skulle kunna gå i mitt 200 kar?Kommentar
-
Kommentar
-
Kommentar
-
Hittat några?Med goda idéer är det som med svamp; där man hittar en finns det ofta flera
http://www.youtube.com/user/c90368
/MathsKommentar
-
Sorry att jag är så himla seg med att svara. Det blev till slut ett par gröna bågciklider, vilket jag inte ångrar. Haft bruna tidigare men blev kär i denna färgstinna fisk. Efter en tid dog tyvärr honan. Det tog ett tag att hitta en ny som koppades i igår. Det sa klick redan under inkoppningen Beklagar bildkvaliten. Ha det gott vännerKommentar
-
Bluewing- Skulle du inte kunna visa hur ditt/ dina kar ser ut nu.
Jag har precis börjat läsa din tråd men skulle ändå vilja se hur allt ser ut nu, du får så klart även berätta lite om varje kar, hur stort det är, vilka fiskar du har osv
Bilder är heller aldrig felKommentar
-
Trevligt att du tog dig tid Roger. Upplever inte det du skriver som svammel alls. Du försöker ju förklara någonting som handlar om en kombination av känslor och intresse. Inte särskilt lätt att skriva ner egentligen.
Discus som så har jag själv alltid varit fascinerad av. Har flera antika smått sönderlästa böcker hemma om Discus. Men det har varit lite som en olycklig kärlek. Något som ändå aldrig blev av. Hade för länge sedan ett 465 liters kittat akvarium (det var länge sedan, då kittade man fast rutorna) där jag köpte som det hette då Bruna Discus. En grupp. Tror jag var 14 år eller så och hade jobbat ihop pengar till dem. Men det gick åt skogen i stort sett direkt. De åt inte. Stod och tryckte i ett hörn. Efter ett par dagar så dog en, sedan nästa tills alla hade dött. Var ledsen efter första men kände mig sedan allt tommare och när sista dog kände jag att detta gör jag aldrig om igen. Hade en känsla av total okunskap och maktlöshet. Skämdes liksom.
Så det är egentligen först här på Zoopet som den taggen lossnat och släppt. När man är 14 så blir lätt misslyckanden astronomiska i sina proportioner.
Så därför är det lite häftigt att som vuxen få insikt om att Discus är fullt möjlig att hantera och äga. Där är ju internet så fantastiskt att man kan få del av så många personers erfarenheter.
När det gäller förberedelserna i karet så försöker jag bromsa mig en del. Komma ur den där känslan av att vara en Ferrari med dysfunktionella bromsar. Lite för att jag vill ha kvar den harmoniska glada känslan som projektet skapat sedan start. Den här gången vill jag att mötet med Discus ska få bli vad det blir. Dör de så får det väl bli så, men det är ju inget mystiskt i det utan då beror det på att något är fel med fisken eller med miljön. Då fixar jag det och gör ett nytt försök. Sedan fortsätter jag så tills jag har en grupp Discus att umgås med en tid framöver.
Anders skrev ett inlägg i Marias tråd om sitt 110-liters om akvarister som i ren nyförälskelse skaffar för mycket akvarium och som sedan när det blir för mycket motgångar eller för mycket vardag inte orkar behålla ruset utan då säljer hela rasket.
Mitt engagemang och mål nu som något äldre än 14 år är att denna hobby ska få bli en livslång kärlek i med och motgång. Inte en häftig förälskelse som brinner upp lika fort som den kom.
Men nu råkade det bli så att just nu är jag en fjortis och är över öronen förälskad i ett akvarium utan fisk. Dagdrömmer om fisk. Läser om fisk så fort jag får en rast. Men det lägger sig väl. Så att det äntligen får bli vardag igen. Jag har samma symtom som vid en förälskelse med svårt att sova, ofokuserad, lyckorus och ganska lycklig egentligen. Men jag har ett helsike att vara här och nu och träna mindfulness. Men som sagt, hoppas vardagen kommer snartKommentar
Kommentar