Mitt första Diskusakvarium

[Tommy Vestlie]

Otroligt vacker bild! Det är underbart på västkusten varje årstid

Så är det verkligen, varje årstid har sin tjusning. Att tex. möta höststormarna på en kal klippa är riktigt mäktigt.

[Tommy Vestlie]

Har det flyttat in en ny diskus??

Oooops, får be om att få återkomma med en lite längre berättelse om denna händelse

[Tommy Vestlie]

Inte helt enkelt att fånga de här kompisarna på bild men ser det som ett positivt tecken eftersom karet i första hand är inrett för att passa dem och inte karets beskådare.




Dock så dissar den ena honan allt arbete jag gjort med att få till en massa grottor och gångar. Istället har hon valt att gräva sin egen grop under en sten.

[PiaJo]

Det är så det skall vara Mycket fina baenschisar, me like!

[Tommy Vestlie]

Det är så det skall vara Mycket fina baenschisar, me like!

Jag är supernöjd. Tack för tipset. Var lite omständigt att få hem dem men till slut så.

[Wiie]

Oooops, får be om att få återkomma med en lite längre berättelse om denna händelse

Spännande!

[tonpet]

När hemmet skall städas så får faktiskt alla hjälpa till. Nåja vissa kanske kollar mer på än att hjälpa till men man är i fall med.

Ååhh, det ser ju underbart ut. Tänkte på dessa bilder när jag var i med hela armen och skulle sätta tillbaka en växt som åkt upp. Jag lyckades inte skrämma mina men det var på säkert avstånd.
Men får jag bytt vatten och rota runt lite under ett par månader så hoppas mina blir som dina.

Sen måste du få en *gilla* från mig för din långa sköna inlägg. Älskar dom ....

[Tommy Vestlie]

Ååhh, det ser ju underbart ut. Tänkte på dessa bilder när jag var i med hela armen och skulle sätta tillbaka en växt som åkt upp. Jag lyckades inte skrämma mina men det var på säkert avstånd.
Men får jag bytt vatten och rota runt lite under ett par månader så hoppas mina blir som dina.

Sen måste du få en *gilla* från mig för din långa sköna inlägg. Älskar dom ....

Du verkar ha precis det som erfordras nämligen engagemang så det är jag helt övertygad om.

Tack för din återkoppling, jättekul att höra att det finns dem som orkar läsa mina långa inlägg i detta i övrigt rubriksamhälle

[Tommy Vestlie]

Att våga är hälften vunnit eller våga tänka utanför boxen
För de av er som följt denna projekttråd ett tag så känner ni kanske igen det faktum att det efter förra sommaren bildades ett par bland våra diskusar. Det var ett stort ögonblick när vi upptäckte att dessa vackra skapelser lekte, det var en känsla av att det som vi målat upp för oss själva (med god hjälp av många andra ) som något omöjligt, kanske inte alls var omöjligt. Kanske skulle vi lyckas få en grupp på sex individer diskus att trivas i våra oerfarna och lite smått nervösa händer.

Paret, som vi får denna historieberättelse skull i fortsättning kan benämna Kungen och Drottningen, lekte ett antal gånger men oerferarna som de var så försvann äggen inom loppet av ett dygn. Men det gjorde verkligen ingenting utan lyckan var istället stor över att de trivdes så pass bra så att de faktiskt lekte. Till historien hör (kanske) att kungen och drottningen inte initialt var de dominanta i karet utan det var en annan herre som från start tagit taktpinnen. Låt oss kalla honom prinsen.

Tyvärr så drabbades några individer av vitskit, säkerligen för att undertecknad gjorde något klantigt i okunskap, kort därefter och drottningen drabbades uppenbarligen lite extra för konsekvensen blev att paret separerade och leken uteblev helt.

Har sedan dess inte haft någon sjukdom utan hela familjen mår bra, äter och stångas precis om sig bör i en grupp diskus. Månader går och månader kommer, sommar och värme blir vinter och kyla, ett år lämnar vi bakom oss och ett nytt år får ta vid. Men tyvärr så bildas det inget nytt par och inte heller hittar kungen och drottningen åter tillbaka till kärleken.

Rangordningen förändrades något i karet. Det är nu kungen och prinsen som sitter vid makten. Kungen regerar som sig bör genom rang och respekt men ytterst sällan behöver han ta till fysisk våld för att bibehålla sin position. Detta gäller dock inte prinsen som kanske inte för han behöver utan nog snarare för att han vill mer än gärna pucklar på alla andra för att bevisa sin makt och därmed behålla sin plats i hirarkin. Kungen och prinsen rör dock aldrig varandra utan glider bara förbi varandra när de möts.

Drottningen är det tyvärr värre med, visserligen återhämtade hon sig från sjukdom och har sedan dess ätit med god apetit men hon har mer eller mindre stannat i växten och därmed tagit sista plats i gruppens rangordning. Vid skrivande stund så är hon hälften så stor som de största. Har spenderat många timmar funderandes över hennes framtid må ni tro. Skall man låta naturen ha sin gång eller borde hon få en andra chans hos en grupp mindre likasinnade diskus?

En annan sak som jag funderat mycket på allt eftersom månaderna har gått så är det ”det där får du absolut inte göra ämnet” dvs att introducera nya diskusar till en existerande grupp.

Har funderat på detta av många anledningar. Ett skäl är nog ren och skär nyfikenhet, kan det verkligen vara omöjligt och om det inte är omöjligt vad är i så fall rätt timing, rätt individ och rätt förutsättningar?

Det andra skälet var helt enkelt att jag ville hitta en metod eller ett verktyg för att få till en förändring så pass stor så att gruppen utvecklas och ett eller annat håll eftersom det kändes som att man stagnerat och att en ny parbildning var utan räckhåll. Att kungen och drottningen åter skulle hitta varandra hade jag tappat helt tron på.

Skall inte tråka ut eventuella läsare, om jag nu inte redan gjort det, med allt jag läste om varför man absolut inte skall introducera nya diskusar till en befintlig gruppering men några få saker verkade de flesta vara eniga om. Om det absolut nu måste göras så bör det vara en eller flera individer som antingen är betydligt mindre än de existerande i gruppen så att de inte alls ses som något hot till hirarkien eller någon individ som faktiskt skulle kunna gå in i ställa krav i gruppen utan att själv ta skada fysiskt. Dvs skaka om gruppen lite.

Som säkerligen många andra akvarister (ja nu är det banne mig dags att jag tilltalar mig själv som akvarist och inte någon med ett eller flera akvarium hemma) så besöker jag regelbundet ett antal zooaffärer i min omgivning och har vid varje tillfälle jag besökt en specifik affär blivit ståendes vid några kar innehållande ett antal större diskusar.
Om sanningen skall fram så har jag aldrig imponerats särskillt mycket av deras diskuskar utan de har alltid när jag varit där innehållit ett antal udda fiskar. Udda inte menat som att de ser udda ut utan snarare att det är ett antal varianter blandat och väldigt sällan flera av samma sort. Ni vet som dresscoden Udda kavaj . Varför det förhåller sig så vet jag inte då butiken i övrig har ett riktigt bra utbud på fisk och då framförallt ciklider.

I ett av karen så gick där två lite större diskar, en som inte alls så fräsch ut, den var helt klart sjuk och en som såg ståtlig och stark ut. Jag besökte butiken ett antal gånger under flera veckors tid och kunde konstatera att den svage blev allt dåligare medan den starka såg helt orörd ut. Vid mitt fyrtioälfte besök så påtalade jag den svages kondition vilket faktiskt resulterade att personalen förpassade den till dem eviga jaktmarkerna medan jag var i affären.

Kvar var den starka som nu gick ensam i ett kar tillsammans med ett antal malar. Helt utan att ha ens tänkt tanken vid alla mina tidigare besök i affären (fastnade där eftersom jag helt sonika gillar att beskåda diskus) så slog det mig som en blixt från klar himmel. Detta är fisken som skall följa med mig hem och rocka om i mitt kar.

Tre sekunder senare så slogs alla varningsklockor, röda flaggor och blinkande saftblandare igång med full kraft bakom pannbenet. Hur i helsike tänker du nu Tommy, skall du på fullaste allvar ta hem en fisk från ett kar där den i flera veckor gått tillsammans med en sjuk fisk, ett kar där personalen precis valde att avliva en fisk i tusenkronors klassen så fort jag poängterade dens konditionen. Räcker det inte med alla varningar du läst de senaste månaderna om riskerna med att introducera ny fisk till en befintlig grupp, skall du dessutom ta hem en potentiell smittbärare. Hallååååååå, jorden anropar Tommy, VAKNA!

Blev ståendes länge i butiken analyserande allt fakta som snurrade runt i kolroten. Kunde inte riktigt släppa den där första känslan över att detta faktiskt är fisken som kommer göra skillnad i mitt kar, var kom den känslan ifrån? Skulle jag verkligen låta en känsla få övervinna över intellektet ännu en gång?

Känslan i kombination med att jag faktiskt tyckte synd om denna ståtliga varelse som nu skulle behöva gå själv och det faktum att trots att den gått med en sjuk kompis i flera veckor hela tiden sätt väldigt pigg och stark ut, den hade ju uppenbarligen betydligt bättre immunförsvar än sin kompis (bad även personalen att mata den för att se om den var glupsk eller inte) gjorde att den mot allt mitt vetande fick följa med hem. Ännu en gång besegrade hjärtat hjärnan i beslutsfattandet.

Fisken (som i fortsättningen på denna berättelse får heta newbie) var, efter inkoppning, ordentligt självsäker från start. Helt enkelt kul med nya kompisar och det är ju ingenting att vara rädd för eller hur.

Gick nog en vecka utan någon större förändring men vid något tillfälle så måste prinsen ha hittat en svag punkt hos newbie. Han såg därför en chans till att ta över ledarskapet över hela gruppen genom att läxa upp samtliga invånare, all förutom kungen förstås som han aldrig vågat sig på. Kungen brydde sig inte nämnvärt om upprorsförsöket utan fortsatta regera självsäkert.
Utgången av en periods kamp var att kungen och prinsen behöll makten och newbie förpassade till trea i gruppen.

Introduktionen hade gått bra, newbie var några veckor senare en del av gruppen som om den varit med från dag ett.

Spänning ökade dock allt eftersom tiden gick då jag noterade att Kungen åter började uppvakta ett antal potentiella partners i karet. Dock inte drottningen utan en av de andra Pigeon Blood red som jag aldrig kunnat könsbestämma men framför allt, Kungen uppvaktade Newbie. Shit kan det verkligen vara sant, ser jag verkligen det jag tror att jag ser eller är det någon form av projicerat önsketänkandet?
För drygt en vecka sedan så var jag så säker på min sak att jag en kväll framför TV sa till min sambo; ”Kolla på dem där två, ge det några vattenbyten till och jag är övertygad om att vi på nytt har ett par i karet”.

För första gången på länge så har Kungen åter börjat jaga bort alla i gruppen med undantag för Newbie som han inte längre rör och prinsen förstås som fortsätter sitt smått kaxiga beteende mot all förutom kungen. Alltså precis det beteende som fanns när kungen och drottningen var ett par, även då var prinsen en frilansande skitstövel som försvarade kungaparets rättigheter.

Har du orkat läsa hela vägen hit så är det nu fritt fram att idiotförklara mig.

Fortsättning följer …

[Wiie]

Oerhört spännande läsning såhär på kvällen! Gillar skarpt när du lät hjärtat gå för hjärnan och ser fram emot en fortsättning på berättelsen och framförallt bilder på newbie

[Bluewing]

Mitt första Diskusakvarium

Ja du, Tommy, vilken tråd detta utvecklats till och vilken författare du själv blivit . Dina inlägg blir allt mer som uppsluppna kåserier som väcker intresse, insikter, skratt och förundran.
Nu är det ju inte så lätt att rangordna någon annans goda sidor, men en av de bästa sidorna är en nästan brinnande längtan efter sanning oavsett konsekvenser. Vare sig det är en logisk sanning som var i fokus mest i början till allt mer ditt hjärtas sanning, som du börjar luta mot i högre grad.

Att läsa om din inre kamp när du visste i hjärtat vad som var rätt att göra och fick motargument av diverse regler inom diskushållningen var en ren pärla. Din tråd inspirerar nog åtskilliga Zoopetare till att inse vad diskusen kan ge och du lär ut med emfas att nybörjare och diskus går kanonbra om du är tillräckligt uppmärksam, intresserad och modig, som du, Tommy.
Istället för att inte våga tänka själv som i varje fall stundtals är en korrekt beskrivning av mig, så envisas du med att lita på hjärna och hjärta först och främst. Helt rätt, tycker jag.

Ditt äventyr i karet där newbie kanske visar sig vara en drottning är så bra skrivet att det är ett lyft att läsa nu på morgonen.

Ligger lite efter på Zoopet då jag har fullt sjå med att bränna mitt eget ljus i båda ändarna, men har nu läst ifatt tråden. Den delen som trots ditt fantastiska sista inlägg kommer att värma mest är bildserien om det som fick mitt eget hjärta slå i diskustakt, dvs deras nyfikenhet och trygghet med din händer och framför allt deras hundliknande strykningar mot handen när de glider förbi tätt, tätt.

Så här blir det ingen idiotförklaring och den meningen förstår jag nog inte. Detta är så långt bort från idioti som man kan komma. Hjärtats intelligens är inte nödvändigtvis sämre än huvudets, vill jag slå fast.

[Tommy Vestlie]

Ja du, Tommy, vilken tråd detta utvecklats till och vilken författare du själv blivit . Dina inlägg blir allt mer som uppsluppna kåserier som väcker intresse, insikter, skratt och förundran.
Nu är det ju inte så lätt att rangordna någon annans goda sidor, men en av de bästa sidorna är en nästan brinnande längtan efter sanning oavsett konsekvenser. Vare sig det är en logisk sanning som var i fokus mest i början till allt mer ditt hjärtas sanning, som du börjar luta mot i högre grad.

Att läsa om din inre kamp när du visste i hjärtat vad som var rätt att göra och fick motargument av diverse regler inom diskushållningen var en ren pärla. Din tråd inspirerar nog åtskilliga Zoopetare till att inse vad diskusen kan ge och du lär ut med emfas att nybörjare och diskus går kanonbra om du är tillräckligt uppmärksam, intresserad och modig, som du, Tommy.
Istället för att inte våga tänka själv som i varje fall stundtals är en korrekt beskrivning av mig, så envisas du med att lita på hjärna och hjärta först och främst. Helt rätt, tycker jag.

Ditt äventyr i karet där newbie kanske visar sig vara en drottning är så bra skrivet att det är ett lyft att läsa nu på morgonen.

Ligger lite efter på Zoopet då jag har fullt sjå med att bränna mitt eget ljus i båda ändarna, men har nu läst ifatt tråden. Den delen som trots ditt fantastiska sista inlägg kommer att värma mest är bildserien om det som fick mitt eget hjärta slå i diskustakt, dvs deras nyfikenhet och trygghet med din händer och framför allt deras hundliknande strykningar mot handen när de glider förbi tätt, tätt.

Så här blir det ingen idiotförklaring och den meningen förstår jag nog inte. Detta är så långt bort från idioti som man kan komma. Hjärtats intelligens är inte nödvändigtvis sämre än huvudets, vill jag slå fast.

Har läst ditt svar ett antal gånger nu Johnny, fasiken vad kul att få återkoppling som detta, det gör skrivandet ännu roligare. Tack snälla för att du tog dig tiden att kommentera så här fint. Men du glöm inte att fylla på lite stearin lite då och då!

[Tommy Vestlie]

Hittade en bild på FB. Väljer att publicera den här utan någon ytterligare kommentar

[Bluewing]

Har läst ditt svar ett antal gånger nu Johnny, fasiken vad kul att få återkoppling som detta, det gör skrivandet ännu roligare. Tack snälla för att du tog dig tiden att kommentera så här fint. Men du glöm inte att fylla på lite stearin lite då och då!

Varsågod Tommy. Det är helt välförtjänt och inga överdrifter faktiskt. Stearinet fylls på regelbundet men hinner inte med riktigt alla gånger då det är lite för roligt att leva eller hur man nu ska uttrycka det

[Bluewing]

Hittade en bild på FB. Väljer att publicera den här utan någon ytterligare kommentar

[ATTACH=CONFIG]74246[/ATTACH]

ifall min käresta skulle råka läsa detta säger jag inga ytterligare kommentarer jag heller......