Scalarer i ett 540 liters kar

[Bluewing]

Så, åter till fiskplanerna. Imorgon ska garra flavatra och mosaikgurami inhandlas till mellankaret samt Corydoras trilineatus till storkaret. Sedan är det bara scalarerna som saknas i storkaret. Jag ska ju vänta ett tag till innan de köps för att låta karet gå in sig mer. Det har bara varit igång i ca en månad nu. Otocinclusarna från mellankaret flyttades för en tid sedan och de var då sex kvar av de sju jag köpt från början. De verkar trivas fint i storkaret också, ingen har dött och de jag har sett har varit runda och fina om magarna så de förefaller inte svälta. Vattnet i storkaret är klart och fint. Jag är hittills mycket nöjd med filtret. Det jobbar tyst och bra av allt att döma.

Ser fram mot att få se dina Garror. Film kanske när de landat i karet? Hur är planen för Scalarerna? När har karet gått in sig tillräckligt som du ser det?

[Bluewing]

Idag har jag tänkt mycket på hur det är att vara djurägare. Jag har haft många husdjur genom åren och de dör ju naturligtvis alla förr eller senare. Ibland måste man aktivt ta beslutet att avliva och ibland dör de av sig själva. Min mammas gamla hund blev nu hastigt sjuk och i morse hjälpte jag henne att transportera hunden till veterinären för avlivning. Den gamla snälla hunden dog på golvet hos veterinären medan jag klappade henne. Bara tog ett sista djupt andetag och dog. Utan att veterinären hann göra något. Väldigt lugnt och fridfullt men samtidigt sorgligt. Det är ett stort ansvar att ta sig an djur och det sista man gör är ju ofta att bestämma när det är slut. Den här gången bestämde naturen.

Nu tänker jag mycket på min tidigare hund, hur lång min ”hundpaus” har hunnit bli och hur jag ska göra för att kunna ha en igen. Heltidsjobb, småbarn och livet i stort gör det svårt. Men på sikt ska jag (vi) ha hund igen. Tills dess får jag ägna mig åt akvariumen som också ger mycket glädje. Också där har man ett stort ansvar känner jag, även om det inte riktigt är på samma sätt som med t.ex. en hund.

Det är ju speciellt med hund (eller katt om man nu är lagd åt det hållet). De tar sig in under skinnet med en snabb direkthet i känslorna så att det går rätt in på djupet och får fäste. Det gör ju också att det blir så smärtsamt när det är dags att ta adjö att det knappt går att orka med. Många tar ju långa pauser efteråt för att det blir för smärtsamt helt enkelt. För min del stod jag ut en vecka utan hund.
Tycker det är en större smärta att leva utan ett sådant band. Men har full förståelse att det kan bli omöjligt att få plats med det i livspusslet.

[Inger H]

En hund blir ju som en väldigt nära anhörig, vi höll på att förlora vår jaktgolden för ett tag sedan. Hon blev väldigt sjuk, fick inflammation i sin buksportkörtel - hade väldiga smärtor och fick vara på djursjukhuset i fyra dygn. Jag tror jag dog flera gånger under den här tiden, hon går trots allt på sitt trettonde år. Vet. trodde att hon klarade sig p.g.a. sin fysiska kondition.
Jag är som du Johnny, kan inte heller vara utan detta band som en hund ger mer än en vecka.
Törs inte tänka på det där smärtsammaste som kommer att ske snart med vår numer svanslösa Zamba

[Inger H]

Nando, så skönt ändå att din mammas hund fick ha sina nära och kära hos sig, det kändes nog tryggt

//Inger

[Nando]

Tack Linda, Inger och Bluewing för vänliga ord. Trots att det inte var min hund har jag ju haft mycket kontakt med henne och känner mig ledsen för att hon är borta även om det naturligtvis är jobbigare för min mamma. Tack och lov har hon en yngre hund också så hon blev inte hundlös i och med detta.

Inger - ja, det kändes fint på något sätt hur det hela slutade. Hunden var helt lugn och vi var också lugna. Klappade och pratade mjukt och sedan var det hela över utan sprutor m.m. Fridfullt. Vad skönt att din fina hund blev frisk - det är hemskt när de är sjuka.

[Nando]

Ser fram mot att få se dina Garror. Film kanske när de landat i karet? Hur är planen för Scalarerna? När har karet gått in sig tillräckligt som du ser det?

Ska absolut filma när de ”simmat in sig”. Scalarerna planerar jag att köpa någon gång i september. Inbillar mig att om allt är okej i karet efter ca två månader från start så borde det i alla fall vara hyfsat stabilt även om det kanske inte kan sägas vara väl ingånget än. Nu har det varit igång i ca en månad och jag mätte nitrit senast idag. Det visade inget och har inte visat något tidigare heller. Vill tillsätta scalarerna sist eftersom de är dyrast.

[Nando]

Nu har jag druckit en öl och funderat på livet och döden en stund. Eftersom jag redan är OT tänker jag tipsa om en läsvärd bok, nämligen Vargattacken av Lars Berge. Boken utgår från vargattacken på en vargskötare i Kolmårdens djurpark (det var en 30-årig kvinna som dog) men handlar även om mycket mer än det. Jag tycker att boken var mycket bra och den gav mig en ordentlig tankeställare.

[LindaAlgo]

Ska absolut filma när de ”simmat in sig”. Scalarerna planerar jag att köpa någon gång i september. Inbillar mig att om allt är okej i karet efter ca två månader från start så borde det i alla fall vara hyfsat stabilt även om det kanske inte kan sägas vara väl ingånget än. Nu har det varit igång i ca en månad och jag mätte nitrit senast idag. Det visade inget och har inte visat något tidigare heller. Vill tillsätta scalarerna sist eftersom de är dyrast.

Tycker att det låter som en vettig plan. Ska bli kul att få följa.

[Nando]

Nu pågår inkoppning av garror, guramis och corysar.

[Bluewing]

Nu pågår inkoppning av garror, guramis och corysar.

Spännande!!!

[LindaAlgo]

Nu pågår inkoppning av garror, guramis och corysar.

Så spännande!

[Nando]

Inkoppningen gick bra. Guramisarna verkade dock oroliga till en början och höll sig långt ned i karet och ganska stilla. De uppskattade inte alls de nyfikna botiornas undersökning av dem. De är inte elaka botiorna, men simmar fram och nuddar vid allt nytt. På samma sätt gjorde de med kopparbarberna till en början. Nu har guramisarna undersökts klart och får vara ifred, liksom även barberna fick efter ett tag. Guramisarna har blivit modigare, simmar runt och håller sig även högre upp i karet ibland. När jag matade med fryst dafnia åt de och verkade nyfikna.

Garrorna är coola men lättskrämda. De försvinner snabbt långt bak i karet om jag rör mig för hastigt. Om jag sitter en stund framför karet kommer de dock fram och bryr sig inte om mig alls. Några småbråk garror emellan har jag sett, men mest är de för sig själva och suger på nån sten, rutan, eller ett anubiasblad. De är jättesöta!

I storkaret verkar corysarna, eller småspökena som jag kallar dem, funnit sig väl tillrätta. De bökar runt på botten i små lösa grupper och verkar helt obekymrade! Tydligen är de viltfångade vilket oroar mig lite för jag tänker att mitt kar skiljer sig ju väldigt mycket från deras naturliga miljö. Hoppas de anpassar sig och trivs. De är vitsilvriga med små prickar/fläckar och kan inte vara så gamla med tanke på hur små de är. Urgulliga!

Ska försöka få några vettiga filmsnuttar som jag kan lägga upp senare.

[smajlet]

Nu var det ett tag sen jag såg någon bild på karet. Eller så ör det för att jag inte läser alt för mycket

hur går det med växterna?

[Nando]

Oj, har jag slarvat ? Här kommer genast en bild!

[Nando]

Försöker ladda upp film också men får bara ”unknown error” hela tiden.