Stuart Grant Cichlid Fund

Text: Kjell Fohrman

Under de senaste 10 åren har det alltmer börjat debatteras om det är riktigt att hålla vildfångade djur som husdjur. En del myndigheter och vissa miljöorganisationer har arbetat intensivt för att få stopp på denna verksamhet och då använt miljömässiga hänsyn i sin argumentering.

OK, med abborre till katten
Utan att närmare fundera över problemet kan det ju låta vettigt att vi inte skall fånga djur för att hålla i fångenskap. Som jag ser det är detta ett väldigt enkelspårigt sätt att resonera. Vi accepterar att vi i Sverige tar ett metspö och går till en sjö och metar upp en abborre som vi vrider huvudet av och ger till katten när vi kommer hem. Vi accepterar att vi varje år skjuter tusentals med älgar osv. Detta är naturligt, men inte att vi fångar en fisk i naturen för att vi skall hålla den i ett akvarium där den sannolikt kommer att leva ett betydligt längre och bekvämare liv än i naturen.

Skillnaden är bara att de vildfångade djur som vi håller som husdjur kommer från tropiska länder, som ofta är fattiga länder, till skillnad från abborren som vi ger till katten som kommer från rika länder.

CITES-regler (www.cites.org)
Idag finns det ett strikt regelverk vad gäller fångst av vildfångade djur som är till för att vi inte skall överutnyttja naturens resurser. Dessa s.k. CITES-regler (Convention on International Trade in Endangered Species) som administreras av UNEP (United Nations Environment Programme) är skapade just för djurens och människans bästa.

Under senare år har vissa flygbolag infört allt striktare regler för hanteringen av djur (speciellt vildfångade), vissa har t.o.m. helt stoppat dessa transporter. Mot detta har CITES generalsekreterare Willem Wijnstekers gjort ett mycket kraftfullt uttalande.

Nedan följer en sammanfattning av uttalandet.

Flygbolag uppmanas ompröva sin bojkott av djurtransporter
KLM har under ett par år haft omfattande restriktioner på transporter av levande djur och Lufthansa införde i våras ett omedelbart embargo på transporter av vildfångade djur. Som en reaktion på detta publicerade CITES-sekretariatet den 4 maj ett pressmeddelande där organisationen klart uttalar att den bojkott som flygbolagen genomför av sändningar med legalt fångade vilda djur i själva verket slår tillbaka mot djuren själva och mot fattiga människor i utvecklingsländerna.
Willem Wijnstekers, generalsekreteraren i CITES, påpekar att ekonomin och de lokala samhällena i många utvecklingsländer i hög grad är beroende av sina naturliga resurser, inklusive vilda djur.
Wijnstekers menar att undertecknarna av CITES-dokumentet har kommit överens om ett strikt regelsystem för att försäkra sig om att handeln sköts på ett sådant sätt att de berörda djurarterna inte hotas samt att det ger fattiga samhällen ekonomisk uppbackning i deras skyddande av den djurfauna de "dagligen samlever med".

Han tillade att en förbudstrend skulle underminera såväl djurens välfärd och de ansträngningar som görs för arternas bevarande, genom att sändningarna hänvisas till andraklassens flygbolag och charter, där förhållandena för djur kan bli sämre och flygtiden längre. "Foton av döda och lidande djur som har blivit smugglade via flygplan eller skepp är bedrövliga och chockerande" sade Willem Wijnstekers, "men denna illegala handel får inte förväxlas med de reglerade sändningar som nu stängs ute från ledande flygbolag.

CITES infördes 1973 som ett svar på oron för överexploatering av många känsliga arter till följd av en oreglerad internationell handel.

Konventionen som administreras av UNEP (United Nations Environment Programme) ger producerande och konsumerande länder ett gemensamt ansvar för att hålla faunan på en acceptabel nivå och förhindra illegal handel.

Naturresurs för fattiga
För många fattiga länder utgör fångsten av levande djur en viktig del av deras exportinkomst samtidigt som den om den sköts rätt inte på något sätt utgör någon fara för den ursprungliga faunan. Tvärtom ger den många människor i fattiga länder möjligheten att få leva ett drägligt liv. Det kan ges många exempel på detta men vi kan nöja oss med två, Malawisjön och Project Piaba.

Malawisjön
I Malawisjön har under många år exporterats fisk till akvariehobbyn. Vid sjön arbetar ungefär 100 fångstmän utefter en kuststräcka som är 1 500 km lång. Fångstmännen fångar sina fiskar en och en med hjälp av ett nät som är 9x2 meter långt och är finmaskigt, för att inte fiskarna skall skadas. Två dykare jagar in fisken i nätet, sluter till dess ändar och plockar ur fisken.

I Malawisjön finns det gott om fisk. Av de fiskar som fångas i sjön går 0.5 promille till akvariehobbyn.

 

På detta sätt fångas ca. 100 000 fiskar per år. Fiskarna har en medelvikt på 20-25 gram, som ger en totalvikt på 2.5 ton. Detta kan sättas i relation till det totala matfiskuttaget i sjön per år som uppgår till ca. 40 000 ton, dvs till hobbyn går ca. 0.5 promille.

Detta kan sättas i relation till modernt rovfiske som jättetrålare som dammsuger bottnarna efter mat och foderfisk. En jättetrålare vräker varje månad mångdubbelt fler fiskar tillbaka överbord eftersom de är ekonomiskt ointressanta. Döda, till ingen nytta alls.

Är det då positivt för människorna i landet Malawi att dessa fiskar exporteras? Ja definitivt, eftersom akvariefisk-export trots dess lilla omfattning är landets näst största exportinkomst. Den ger ju inte bara fångstmännen arbete, utan många andra involveras också som packare och transportarbetare men ger även sysselsättning till anställda på flygbolag och speditionsfirmor etc.

Ciklidexporten från Malawisjön har också lett till att många vill se cikliderna i dess naturliga miljö och därför reser till Malawisjön som turister, vilket också har positiva effekter på landets ekonomi.

(www.angelfire.com/pq/piaba)
Project Piaba är ett icke-kommersiellt vetenskapligt projekt som leds av Dr Ning Labbish Chao och har sin bas i Amazonas-området. Deras forskningsprojekt inbegriper ett nära samarbete med 6 000 arbetare och deras familjer. De flesta fiskar som fångas inom projektet går helt naturligt till mänsklig konsumtion, men även om akvariefiskdelen är liten så är det inte desto mindre väldigt viktig ekonomiskt för dessa människor. Alternativet till försörjning för dessa arbetare hade varit att istället jobba t.ex. med skogsaverkning eller jordbruk i regnskogen. Idag är skogsavverkning och djuruppfödningen i dessa områden ett gigantiskt miljöproblem. Detta projekt (och andra) har lett till att människorna i området tjänar pengar på att låta skogen finnas kvar, eftersom artrikedomen i en regnskog är betydligt större än på ett kalhygge.
Project Piabas slogan är därför - Köp en fisk, rädda ett träd.

Än så länge finns det gott om skog i Amazonas, men den huggs ner i en allt snabbare takt och därför är fångst av fisk till akvariehobbyn en bra alternativ försörjningskälla. Fotot visar hur en liten biflod rinner ut i Rio Negro.

Project Piaba

Allt inte positivt
Självklart finns det inte bara fördelar med export av exotiska djur och främst beror detta på att en del bryter mot lagarna. Om någon åker fast för att t.ex. ha fångat utrotningshotade djur så är också straffen mycket milda.

Brottslingar finns dock i alla sammanhang och får inte skymma det faktum att handeln med vildfångade djur på många sätt är positiv för människor i många fattiga länder.


Skall då alla djur kunna exporteras som husdjur? Svaret är enligt min mening, nej.
1/ Djur som är utrotningshotade (CITES-listan) får aldrig fångas och straffen för de som bryter mot dessa lagar borde vara åtskilligt strängare.
2/ Djur som inte är lämpliga att hållas i fångenskap borde inte få exporteras. Exempel på detta kan t.ex. vara giftormar, stora papegojor (t.ex. aror), fiskar som blir för stora för att hållas i akvarium, etc.
3/ Djur som är speciellt ömtåliga, speciellt för transporter skall inte heller exporteras.
Om dessa regler följdes till punkt och pricka så skulle mycket vara vunnet både till gagn för djuren och människorna.
Tyvärr finns det idag inget som reglerar punkt 2 och 3 och straffen för de som bryter mot punkt 1 är alldeles för milda.

Fiskar som den gigantiska Red Tail-malen (Phractocephalus hemioliopterus) blir alldeles för stor för att hållas i akvarium. Detta till trots säljs en del små exemplar av denna fisk. Fotot visar ett halvvuxet exemplar på väg till ett offentligt akvarium.

Regler

Ref: CITES pressmeddelande, 4 maj 2001: "CITES Secretary-General calls on airlines to reconsider boycotts of wildlife shipments".
Ref. BULL-TORNØE, A-O. (1992) Ornamental Fish Trade from Lake Malawi. Agricultural University of Norway.
Ref. OFI Journal. Issue no: 36 (August2001).







Om oss Kontakta oss Facebook

Allt innehåll är copyright Fohrman Aquaristik