Bli medlem på Zoopet

 

 24643DSC_89691.jpgText: Michael Persson
Foto: Carolina och Michael Persson

Goldmedlemmar kan klicka upp alla foton i artikeln till fullformat.

Jag har haft malawi- och tanganyikaciklider i mina akvarier under drygt 20 år och har alltid drömt om att få åka ner till Afrika och se cikliderna i sin naturliga miljö. Därför kändes det självklart att jag skulle passa på att följa med när min sambo Carolina skulle åka till Zambia och göra sitt examensarbete. Zambia som ligger i sydöstra Afrika har en kort kuststräcka i Tanganyikasjöns södra del och gränsar i öster till Malawi.

Ganska tidigt i planeringen förstod vi att det inte skulle finnas tid för att besöka båda sjöarna, därför bestämde vi oss för att enbart resa till Malawisjön. Jag hade inte möjlighet att vara borta mer än drygt en månad och vi ville också hinna med att besöka Victoriafallen och någon nationalpark. Carolina som skulle åka ner en månad före mig och göra sitt arbete skulle undersöka vilka resealternativ som fanns till Malawi.

Buss ett bra alternativ – eller?
I Zambia bodde vi i Lusaka hos en svensk som arbetar där i ett SIDA-projekt. Från Lusaka till Lilongwe i Malawi är det ca 75 mil och sedan är det ytterligare ca 12 mil till Malawisjöns strand vid Senga Bay. I Malawi skulle vi besöka fiskexportören Stuart Grant som har sin anläggning vid Kambiri Point strax söder om Senga Bay.


Vår bostad i Lusaka, Zambia. Foto: Michael Persson

I Lusaka kom vi i kontakt med ett par killar från Malawi som arbetade vid Malawis ambassad. De erbjöd oss skjuts till Lilongwe som de ändå skulle passera när de skulle köra hem till Monkey Bay. Detta kändes som ett mycket bra resealternativ eftersom de kände till vägen samtidigt som vi skulle få se mycket under resan, gränsen skulle säkert också vara lättare att passera om vi reste med lokalbefolkning. Tyvärr visade det sig att de hela tiden sköt fram sin hemresa och vi blev tvungna att snabbt hitta ett annat resealternativ.

Vi hittade en buss som gick mellan Lusaka och Lilongwe, priset var 30 000 Zambiska Kwacha (knappt 100 SEK). Trots alla faror med att åka buss i Afrika så tyckte vi detta alternativ verkade bra eftersom vi skulle få se mycket på vägen också. Bussen avgick från Lusaka 15.00 varannan dag och resan beräknades ta ca 15 timmar, men eftersom det blir mörkt redan 18.00 skulle större delen av resan ske i mörker. Detta kändes lite olustigt eftersom vi hade hört att smugglarligor ofta körde sina lastbilar utan belysning i gränstrakterna mellan Zambia och Malawi. Reseberättelsen börjar när vi kommer till Lusakas Intercity bussterminal.

2000-10-12
Redan kl. 12.00 kom vi till Lusakas bussterminal med taxi. Vi fick besked om att bussen som kom från Kitwe, skulle komma till bussterminalen 13.00 och att den skulle avgå 15.00. Vi satte oss på en servering och väntade, när klockan närmade sig 13.00 fick vi besked om att bussen inte skulle komma förrän 14.00. Nu började det också samlas en hel del folk, alla med rejäla packningar. 13.50 hördes ett jubel, det var alla väntande som jublade när bussen till Lilongwe rullade in på bussterminalen. Bussen som var en Volvo av äldre modell var redan full och hade på typiskt afrikansk vis mängder med bagage fastsurrat på taket. Alla väntande rusade fram mot bussen och vi lyckades med hjälp av en bussbolagsanställd att hamna först i kön.

Det var minst sagt kaotiskt i kön men märkligt nog verkade alla vara överens om att vi skulle komma med eftersom vi hade väntat längst. Folk drog och slet i våra packningar och skulle hjälpa oss ombord på den redan överfulla bussen, handgemäng uppstod längre tillbaka i kön. Vi förstod att vi aldrig skulle orka med att resa drygt 15 timmar i en fullpackad buss där vi inte ens skulle få sittplatser, dessutom var det omkring 40 grader varmt.

Vi bestämde oss för att ge upp och lämna kaoset, vi gick in mot huvudgatan i Lusaka för att leta upp ett flygbolag där vi kunde förhöra oss om möjligheterna att flyga till Malawi. Det första flygbolaget vi hittade var Air Zimbabwe och på mindre än 15 min hade de hjälpt oss att boka en flight med Air Malawi nästkommande dag. Snabbt åkte vi hem igen och lämnade packningarna för att hinna åka till Air Malawis kontor och hämta ut flygbiljetterna. Efter en stunds letande visade det sig att kontoret bara låg ett hundratal meter ifrån bussterminalen där vi varit tidigare på dagen. Det var skönt att få flygbiljetterna, nu skulle vi äntligen komma iväg till Malawi, eller?

2000-10-13
Vi vaknade tidigt, åt frukost och packade det sista. En vän från ambassaden skjutsade oss till flygplatsen där vi var strax före 12.00. Vi checkade in direkt och gjorde den för Afrika typiska pappersexercisen. När vi kom upp i avgångshallen upptäckte vi att avgångstiden på våra boardingpass var 16.15 medan det stod 14.00 på våra biljetter. När vi frågade flygplatspersonalen fick vi beskedet att vi skulle vänta och se, vi skulle märka när det var dags…


Från Lusaka i Zambia till Lilongwe i Malawi är det ca 75 mil och sedan är det ytterligare ca 12 mil till Malawisjöns strand vid Senga Bay och Kambiri Point.

Kl. 13.00 landade i alla fall ett plan från Air Malawi och vi hoppades att det var planet vi skulle åka med. Omkring 40 minuter senare blev vi ombedda att stiga ombord på flygplanet som var ett tvåmotorigt propellerplan med plats för 50 passagerare. Fem minuter i två började planet att rulla och direkt kändes det att allt inte stod rätt till. Planet hoppade fram och det hördes tydligt att allt inte var som det skulle. Kaptenen meddelade att han skulle vända tillbaka och tillsammans med en flygmekaniker kontrollera ett hjul men det var absolut ingen fara utan vi skulle snart kunna lyfta. Efter några minuter kom han tillbaka in igen och berättade att de inte hittat något fel och att mekanikern intygat att det inte var någon som helst fara.

Vi började taxa ut igen och nu lät det om möjligt ännu värre samtidigt som flygplanet studsade fram. När vi kom ut till startbanan meddelade piloten att vi åter skulle vända tillbaka och få hjulen undersökta. Detta skulle ta ungefär 15 minuter så vi blev serverade förfriskningar medan vi väntade (det kändes välbehövligt med en gin & tonic i det här läget). Efter en stund fick vi besked om att det var en broms det var fel på. Bromsen skulle avlägsnas, detta skulle ta 15-20 minuter därför ombads vi gå tillbaka till avgångshallen och vänta.

Efter två timmars febrilt arbete med släggor, bultsaxar och diverse verktyg fick vi åter gå ombord. Kaptenen försäkrade att det inte skulle vara någon fara att flyga utan den avlägsnade bromsen, det finns ju bromsar på de andra hjulen konstaterade han glatt!

Starten gick bra och 1 tim och 40 min senare landade vi på Lilongwe's flygplats utan några problem. Nu var vi drygt en timme försenade till den tid vi hade bestämt med Stuart för att möta hans chaufför på flygplatsen.

Som vi misstänkte kunde vi inte hitta någon chaufför på flygplatsen. Inte heller kunde vi hitta den biluthyrare som var Stuarts nödplan om vi skulle vara försenade (av någon anledning hade Stuart förväntat sig att vi skulle vara försenade), han var sjuk och arbetade inte idag fick vi veta. Vi lyckades få låna en telefon på flygplatsen och precis när vi slog numret till Stuart kom en man fram till oss med våra namn på en papperslapp. Det var vår chaufför som hade hört att planet var försenat och därför gjort några ärenden medan han väntade och därför kom han lite sent. Det var otroligt skönt att träffa vår chaufför, nu skulle vi äntligen komma till Stuart och Malawisjön. Tyvärr hade det nu hunnit bli mörkt så vi kunde inte se något på vägen förutom alla gräs- och buskbränder som härjar överallt i trakten så här i slutet på torrperioden.


Buskbrand i bergen vid Senga Bay. Foto: Carolina Persson

Väl framme togs vi emot i baren med drinkarBuskbrand i bergen vid Senga Bay. Foto: Carolina Persson av Stuart och hans fru Esther. Vi inkvarterades i gästhuset och hann ta en dusch innan det var dags för kvällsmat. Under middagen berättade Stuart om vad som skulle hända under veckan. Esther kunde inte vara med, hon var tvungen att förbereda för en grupp på 16 danskar som skulle komma dagen efter. Stuart hade ett annat uttryck för detta besök som vi tyckte passade bättre, nämligen - "a danish invasion". Efter middagen gick vi mycket trötta och nöjda till gästhuset för att sova.


Gästhuset, till vänster syns husvagnen där Stuart började verksamheten. Foto: Carolina Persson







Om oss Kontakta oss Facebook

Allt innehåll är copyright Fohrman Aquaristik