Poecilia Scandinavia

24643DSC_89691.jpg
Text: Michael Persson
Foto: Carolina och Michael Persson

Alla foton är klickbara till fullformat för Goldmedlemmar

2000-10-20
Frukost redan kl. 5.30 eftersom det danska sällskapet sedan skulle åka till Zambia och besöka South Luangwa nationalpark. Vi åkte med dem till Salima för att ta ut pengar. Vi fick gå runt och titta på Salima i drygt en timme innan banken öppnade. När banken väl öppnade fick vi beskedet att det skulle ta två timmar att ta ut pengar på VISA-kortet eftersom en kontroll först skulle göras med banken i Sydafrika.

Efter en dryg väntan kom nästa problem, trots att vi först blivit lovade att få kontanter i dollar hade de nu ändrat sig och vägrade betala ut något annat än malawiska kwatcha. Det var inget annat att göra än att ta emot den enorma bunt sedlar som det blev och försöka att gömma undan dem så gott det gick innan vi gick ut från banken. Vi hittade en pickup som skulle gå till Senga Bay och då skulle vi kunna hoppa av vid marknaden där vi varit dagen före.

Problemet var bara att vi var först och i Afrika går inte bussarna förrän de är fulla, priset var 50 mk (ca 6 kr). Det tog ca 45 minuter för dem att fylla flaket, då var vi 20 vuxna personer, några barn, en låda kycklingar och en hel del övrig last. Som tur var körde de lugnt och försiktigt på den dåliga vägen, det var inte lätt att hitta någonstans att hålla sig i trängseln.

Framme på marknaden köpte vi ett Bao-spel och lite souvenirer, vi hade nu lärt oss att om man inte fick det priset man ville ha var det bara att gå därifrån för då gick de med på priset.

När vi började gå mot Kambiri Point tog det inte lång tid förrän två killar som körde cykeltaxi kom och erbjöd oss skjuts till Stuart för 15 mk (ca 2 kr). Killarna ville gärna lära oss ChiChewa och innan vi skildes åt bytte vi postadresser


Det fanns mängder med fina ciklider i fiskhuset, här en Otopharynx sp."auromarginatus margrette".


En Protomelas taeniolatus "fire blue" hane från Makanjila Point i Malawi.

När vi kom tillbaka åt vi lunch med Stuart och en ny dansk familj som hade kommit. Mannen i familjen var journalist från en dansk dagstidning och skulle göra ett reportage om Stuart’s ciklidexport. På eftermiddagen fotograferade vi fisk med hjälp av Manson Kamanga som är en av de många mycket ciklidkunniga som arbetar i fiskhuset. På kvällen packade vi inför morgondagens hemresa. Vårt flyg till Lusaka, Zambia skulle gå tidigt på morgonen så vi hade bestämt oss för att bo den sista natten i Lilongwe.


När vi fotograferade fisk fick vi hjälp av Manson Kamanga som är en av de många mycket ciklidkunniga som arbetar i Stuarts fiskhus.

2000-10-21
Efter frukosten tog vi farväl av Stuart och tackade för oss, Esther hade redan gett sig iväg till Blantyre för att hämta barnen på skolan. Vi fick skjuts med en av Stuarts minibussar som först skulle lämna den danska familjen vid Livingstonia Beach innan vi blev lämnade i Salima. Stuarts chaufför visade oss vilken minibuss vi skulle ta för att komma till Lilongwe.

Som vanligt gick bussen inte förrän den var full och som vanligt fick vi börja med att åka och tanka innan vi kom iväg. Trots att det redan var fullt i bussen stannade vi och plockade upp två engelska backpackers med två rejäla ryggsäckar innan vi lämnade Salima. Nu satt vi i alla fall väl skyddade med packning överallt i bussen. Vägen från Salima och Lilongwe är till största delen nerförsbacke, detta utnyttjade chauffören för att spara bensin, de gånger bromspedalen användes var lätträknade. Det var skönt när vi äntligen kom fram efter ca 1,5 timmes resa.

Eftersom vi inte visste var vi skulle bo följde vi med de båda engelska killarna till ett café. Vi fick veta att personalen på caféet hade tagit hand om den ena killens bror för några veckor sedan när han blivit rånad på pass, pengar, flygbiljetter och mycket mer.

Carolina och jag bestämde oss för att leta upp ett resthouse som Esther hade tipsat oss om. Vi hittade stället som hette The Golden Peacock och fick ett dubbelrum där för 500 mk (ca 60 kr). Ägaren ordnade en taxi till oss som skulle köra oss till flygplatsen 6.00 nästa dag. Vi blev också varnade för att vistas i stadens centrum när det blivit mörkt, speciellt idag eftersom det var lördag. Som tur var visste vi då inte det Stuart senare berättade för oss om detta ställe.

Bara några veckor tidigare hade några andra gäster till Stuart också sovit på The Golden Peacock, de hade blivit väckta mitt i natten av rånare med automatvapen. Alla gästerna hade blivit uppradade i korridoren och rånade på allt av värde. Vi gick och åt lunch på golfklubben och gick en runda och tittade på Lilongwe. Eftermiddagen tillbringade vi på rummet där vi sov, läste och spelade Bao. På kvällen åt vi middag på en koreansk restaurang som låg alldeles intill.

2000-10-22
Taxin vi beställt kvällen före väntade på oss när vi vaknade på morgonen. Utan några problem kom vi iväg till flygplatsen, och efter endast mindre krångel med pappersexercis och nitiska tullare kom också flygplanet iväg med endast en mindre försening. Efter knappt 2 timmars flygtid landade vi åter i Lusaka.

Mer än ciklider
En resa till Afrika och ett besök vid Malawi- och/eller Tanganyikasjön är något som alla ciklidintresserade borde få chansen att uppleva. Det är en enorm upplevelse och intresset för ciklider får helt andra dimensioner efter en sådan resa. Vi tillbringade drygt en vecka hos Stuart, denna tid räcker gott och väl till för att se anläggningen och en kortare tur på sjön. Men reser du till Afrika ska du ha mer tid än så på dig, det finns massor av annat än ciklider att uppleva. Kommunikationsmedlen i Afrika håller väl inte den standard vi är vana vid och tillförlitligheten är inte alltid den bästa. Det finns visserligen ibland tidtabeller, men det verkar vara en oskriven regel att dessa inte ska följas.


Som akvarist är det fantastiskt kul att åka runt och se olika biotper, här är det Zambezifloden.

Afrikaner är glada och oerhört positiva av naturen. Detta kan vara till nackdel om man frågar om något, för att inte göra en besviken lovar de på sitt positiva och mycket övertygande sätt att det ska lösa sig även om de egentligen inte alls vet något om saken. Ett bra färdsätt i Afrika är minibussarna som finns överallt. Det är bussar avsedda för max åtta passagerare men i Afrika anses de inte vara fulla förrän de har ca 20 passagerare, som mest var vi med om 27 passagerare och diverse bagage.


Men det finns också mycket annat att se, här är det de 1500 meter breda Victoriafallen sett från Zimbabwe

Besök en nationalpark
Det finns också lite lyxigare bussar med luftkonditionering och andra bekvämligheter, men bara för att det finns ska man inte lita på att det fungerar. När vi skulle åka de drygt 40 milen från Livingstone till Lusaka i Zambia betalade vi lite extra för att åka med en lite bättre buss. Det regnade ett häftigt tropiskt regn denna dag och det visade sig att varken vindrutetorkare eller fläkt fungerade. Detta löste man genom att en kille som satt bredvid chauffören torkade bort imma på fönstret med jämna mellanrum.

När man är i Afrika tycker jag absolut att man också ska ta chansen att besöka en nationalpark och se vilda djur. Vid vårt besök i Lower Zambezi National Park fick vi en upplevelse vi aldrig kommer att glömma. När vi vaknade på morgonen stod en fullvuxen elefant och tittade ner på oss genom myggnätet i tältet.


Man ska även ta chansen att besöka en nationalpark, de här lejonen är fotograferade med ett 210 mm teleobjektiv!

Ett minne för livet
Som sagt, en resa till Afrika är en fantastisk upplevelse som ger minnen för livet. Stuart och Esther Grant som är två enormt gästvänliga och trevliga personer, hjälper till med de praktiska detaljerna om du ska besöka Malawisjön. Vi funderar redan på ett nytt lite längre besök med en tur till Mbenji och Moçambiques kust.


En morgon väcktes vi av närgångna elefanter

Jag tackar för mig denna gång, titeln på artikeln är ChiChewa och betyder "jag vill åka till Malawi".

 







Om oss Kontakta oss Facebook

Allt innehåll är copyright Fohrman Aquaristik