Allätare (invertebrater, detrit, alger, växtdelar) som i akvarium bör ges en varierad kost.
I sin naturliga miljö återfinns arten oftast i relativt snabbflytande vattendrag som innehåller gott om växter.
Svärdbäraren är en levandefödare där hanen har ett s.k. gonopodium (en modifierad analfena) som de använder för inre befruktning av honorna. Normalt bär honorna äggen ca. 24-30 dygn innan ynglen är fullt utvecklade och släpps ut, men honan kan också lagra hanens spermier flera månader i kroppen innan de befruktar äggen som sedan utvecklas till små yngel och föds. Antalet yngel per kull kan variera mellan ca. 20 och 200 stycken.
Arten passar i de flesta sällskapsakvarier förutsatt att det inte är för litet. Dock kan hanar vara något aggressiva mot varandra.
Ett lämpligt akvarium skall innehålla en hel del växter och gärna också några flytväxter, ha ett relativt mörkt bottenmaterial, samt innehålla några rötter. Vattnet skall inte vara stillastående utan det bör vara en hyfsat stark vattenrörelse i akvariet.
Det är lätt att se skillnad på könen eftersom hanen har ett "svärd" på stjärtfenans nedre del. Hanens kropp är dessutom i regel något kortare (svärdet ej inräknat) och slankare än honornas. Hanarna har också ett iögonfallande gonopodium.
Arten kan bli 14-16 cm lång, men blir i regel i akvarium inte alls så långa.
Svärdbärarna är en av de allra populäraste akvariefiskarna och den har urvalsodlats under flera sekler och idag förekommer det därför många olika odlingsformer och de skiljer sig en del från naturformen från Centralamerika. Oftast är det färgen som varierar mellan odlingsformerna, men även kroppsform, fenor etc. kan variera.
Den ursprungliga naturformen av X. hellerii brukar kallas för grön svärdbärare i handeln.
Denna odlingsform kallas för Tricolor/Tricolour-svärdbärare. Denna svärdbärar-variant är som namnet anger 3-färgad. De är dock lite svårodlade eftersom färgerna inte är stabila och speciellt den svarta färgen är svår att odla fram.