Den rödprickiga kulfisken är en mycket vacker art ,samtidigt som den är hotad i sin naturliga miljö och samtidigt som den är mycket svårodlad. Detta betyder att när den någon gång förekommer i handeln så är priset extremt högt.
Både ungfiskar och vuxna påträffas oftast i stora sötvattensfloder.
Köttätare. I sin naturliga miljö äter den främst snäckor, små sötvattenskrabbor och maskar. Bör i akvarium till minst 50% matas med stora snäckor och kan i övrigt ges t.ex. daggmaskar, syrsor och kackerlackor, men kan även ges fryst foder (som förts tinats upp) och hårda pellets. Deras tänder kan dock bli för långa och dessa slipas bäst ner om man har snäckor i akvariet som de kan ”knapra” på.
Inga odlingsrapporter finns men den har odlats och den verkar vara en öppen substratruvare där äggen vid leken fästs på blad. Hanen är den som vaktar avkomman. Det är sedan mycket svårt att dra upp avkomman.
Ett lämpligt akvarium för arten skall ett tjockt sandlager (minst lika tjockt som fisken är hög) som bottenmaterial. Lämpligen kan man starta med ett tunt sandlager, men alltefterhand som fiskarna växer bör mer sand fyllas på. Fisken kommer att ”möblera om” i sanden. Sanden får absolut inte innehålla grus eller växtnäring. Ett bra och stort filter (flödet skall dock inte vara väldigt starkt) är nödvändigt. Regelbundna (1 gång/vecka) och stora (50%) vattenbyten krävs också. Det bör finnas en del visuella barriärer och gömställen i akvariet (stenar, rötter etc) samtidigt som det skall finnas en stor öppen bottenyta. De är växtbitare, men man kan ha en del billiga snabbväxande arter (t.ex. Limnophila sesiflora) i akvariet.
De har också ett kraftigt bett och de orsakar lätt allvarliga skador på andra fiskar och de är även inomartsaggressiva vilket gör att den bäst hålls solitärt. De kan dock som ungfiskar hållas ihop med stora tåliga fiskar, men när de börjar bli könsmogna blir de väldigt bitska.
Arten kan blåsa upp sig när de blir rädda eller stressade, men man skall undvika att skrämma den så den gör så. Dock så brukar de regelbundet träna på att blåsa upp sig och man tror att de gör så för att stärka och sträcka ut musklerna.
Det finns inga kända yttre könsskillnader.
Denna art kan anpassa sin färg för att bättre smälta in i omgivningen. Den blir ofta vackrare med ett ljust bottenmaterial i akvariet. T.ex. så kan fläckarna/prickarna på kroppen variera i färg från röda till svarta.
Bra skött i ett lämpligt akvarium kan den leva väldigt länge och en ålder på mer än 20 år är vanligt.
I naturen är arten klassad som Endangered på IUCNs röda lista. Detta innebär att man inte skall köpa vildfågade exemplar, men odlade exemplar förekommer sporadiskt.
