Arten återfinns i grunda (5-20 cm) långsamflytande ”torvkärrsliknande” vatten-bäckar/samlingar i skogsområden där vattnet skuggas av överhängande träd och buskar.
Kött- och allätare (insekter, små ryggradslösa djur, zooplankton etc.). Mata huvudsakligen med smått levande och fryst foder. Den tar dock oftast även torrfoder. Se till att inte övermata arten då den lätt blir tämligen fet.
Arten är en paternal (hanen) munruvare. Vid leken försvarar främst honan ett lekområde. Vid leken ”slingrar” sig hanen runt honan. Mjölke och några ägg avges då och samlas upp av honan i munnen för att sedan spotta ut dem i vattnet så att hanen kan ta in dem i munnen. Detta upprepas i flera omgångar tills alla ägg har lagts. Sedan släpper han ut de då frisimmande ynglen efter ca. 12-14 dygn. Ibland (ibland inte) kan de äta upp sin egen avkomma och för säkerhets skull kan man flytta honan till ett annat akvarium under ruvningstiden.
Betta-hanar är oftast revirhävdande mot andra hanar. Arten hålls bäst par-eller gruppvis (då bara 1 hane) i ett artakvarium, men den kan även utan problem hållas ihop med andra arter förutsatt att dessa är små, fredliga och lugna (då krävs ett större akvarium). Om man håller den gruppvis (med fler än 1 hane) måste akvariet vara mycket större.
Akvariet bör vara relativt tätt planterat och med en del skuggande flytväxter (dämpad belysning) och gärna med en del rötter eller annat som gömställen. Ha också en del döda växtblad (t.ex. bok och ekblad) liggande på botten. När dessa blad löses upp bildas näringsämnen som fiskarna kan äta (speciellt yngel). Arten hoppar så man måste ha tättslutande täckglas. Se även till att ha ett rejält utrymme mellan vattenytan och akvariets ovankant så att den kan komma åt att simma upp och med hjälp av sitt s.k. labyrintorgan ”andas in” syre fråm luften. Filtreringen skall inte vara stark.
Vuxna hanar har en betydligt mer iriserande pigmentering på huvudet samt har ett något bredare huvud. Han blir också längre samt har något mer förlängda fenor.
