CARES

Text och foto. Tor Kreutzman
Fotona kan klickas upp i större format (gäller enbart goldmedlemmar).
Artikeln kan diskuteras i denna forumtråd.

Barbatusen är en av de största och snyggaste i sin grupp. Den hör till en grupp pansarmalar som är relativt stora och har en utdragen spetsig nos. De flesta vet vilken fisk man menar om man säger Corydoras barbatus.

Men detta är alltså inte en Corydoras-art. Den skiljer sig på flera sätt från dem.  Bland annat har de tydliga könsskillnader, hanarnas bröstfenor är långa och spetsiga. Också de tre första fenstrålarna på ryggfenan är förlängda.

            
             Könsmogen Scleromystax barbatus
-hane

Flera Scleromystax-arter har tydligt skägg, piggar på gällocken när de är lekmogna. Vad gäller S. barbatus är den tydligaste könsskillnaden ändå ett tydligt ljust streck som går från nosen upp till pannan. Dessutom pryds kroppen av ett tydligt prickmönster som övergår till linjer mot stjärten.  Honan har ett liknande mönster, men är betydligt oklarare och obestämdare, den har dessutom vanligen ett rutmönster mot stjärten och inte linjer som hanen.

             
             
                 Foton på S. barbatus-honor.

Det var Britto som år 2003 splittrade upp Corydoras-släktet och flyttade några arter till ett eget släkte, Scleromystax. Han ansåg att det hörde fyra arter till detta släkte, men nuförtiden räknar vi med fler: Scleromystax barbatus, S. macropterus, S. prionotos, S. lacerdai, S. kronei och S. salmacis som beskrevs år 2005. Då har vi alltså 6 arter och därtill kommer det några ännu obeskrivna arter som vi idag bara känner som "C-nummer".

”Corydoras” barbatus delades länge in i två olika former, Corydoras barbatus var. 'Rio de Janeiro' och Corydoras barbatus var. 'Sao Paulo'. När släktet Scleromystax bildades fick Sao Paulo varianten också status som en egen art, Scleromystax kronei. Dessa liknar varandra mycket som ungdjur men som äldre är skillnaden tydligare. S. kronei-hanarna saknar strecket över pannan och har heller inget skägg.

S. barbatus naturliga förekomstbiotoper har minskat radikalt även om  den inte ännu klassas som hotad. Alla släktets arter kommer från den brasilianska sydost-kustens floder, områden som skadats kraftigt av skogsavverkning. S. macropterus  klassas som utrotningshotad och får inte fångas, säljas, exporteras eller hållas i akvarium i Brasilien.

S. barbatus kommer från klarvattenfloder i delstaten Rio de Janeiro. Tyvärr hotas dessa vattendrag av föroreningar och förstörda omgivningar som gör att arten idag endast hittas längre upp från kusten.

Det vetenskapliga namnet barbatus syftar naturligtvis på hanens skäggväxt.

Jag har alltid intresserat mig för malar och jag tror inte att jag någonsin varit helt utan Corydoras eller liknande arter.  Ändå har Scleromystax-släktet blivit främmande för de förekommer altför sällan i akvariehandeln. Hanarna kan också vara mycket revirhävdande och aggressiva mot artfränder i samma utrymmen. Man alltid skall köpa Corydoras-arter i ett litet stim, men för Scleromystax gäller att man skall köpa dem parvis.

Mitt akvarium håller en rumstemperatur på ca 20 – 24 C, vilket är snäppet varmare än i artens hemtrakter, men det går bra ändå. En del av bottnen är täckt med fin sand och där har också malarna sin favoritplats. De matas så varierande som möjligt, flingfoder, tabletter, pellets och 2 -3 gånger i veckan djupfrysta röda mygglarver. Finmalet flingfoder speciellt för kejsartetrornas yngel som det vimlar av i akvariet, tabletter åt grenmalarna som behöver mycket mat o.s.v.

            
          Hane

Jag hade ju läst om hur lättlekta dessa malar skulle vara, men jag tvivlade lite på detta. Men när de vuxit till sig och blivit könsmogna började paret också intressera sig för varandra. Efter ett par dagars mygglarvsdiet och ett ordentligt vattenbyte, kallt vatten direkt ur kran, så hände det. Honan jagade runt i akvariet tätt följd av hanen, valde ut en plats och lade äggen där på rutan.

Först lät jag rommen förbli i akvariet, men ett sällskapsakvarium är farligt för nykläckta yngel så det blev till ingenting. Sedan började jag ta tillvara romkornen. Med en skrapa lossade jag dem från akvarierutan och samlade upp dem i en plastkopp. Sedan flyttade jag dem till ett annat akvarium där de skulle få mogna ifred. När ynglen efter kläckningen började simma fick de nykläckt artemia. Utvecklingen var snabb och med min metod så simmade det snart yngel i olika ålder i barnkammaren.

             
              S. barbatus-yngel i olika storlekar. 

Resultatet har varit bra men varierande, från vissa lekar har jag fått ett tiotal yngel, andra gånger bara ett par. För mig duger det dock bra - ambitionen är inte massproduktion utan en egen stark Scleromystax barbatus-stam. Fast nu har även det nyanskaffade Scleromystax kronei-paret redan lekt ett par gånger så vi får väl se...... 

 

 

                                             







Om oss Kontakta oss Facebook

Allt innehåll är copyright Fohrman Aquaristik