Det man ser på bilden med två snäckor är en parning. Man kan se hanens, som det heter, penialutrustning - den vitaktiga tentakeln.
Man kan också se att de har förmåga att klara av ganska stora skador i skalet, bara de sitter på rätt ställe.
När man har äppelsnäckor bör man också ha gott om kalk i karet, de må nu vara kalksten, kalkhaltigt material i bottnen, eller kalkrik kost. Detta för att de ska få fina skal, och för att det redan bildade skalet inte skall erodera.
Dessa snäckor är underhållande att studera eftersom dom är så pass aktiva. Oftast ser man dem i rörelse, på glaset, på växterna, över gruset eller rötterna. Vi tycker det är roligt att studera dem när de glider fram över glaset och man kan se den lilla munnen bearbeta ytan. Och det är riktigt underhållande när de plötsligt släpper taget och faller fritt från glaset vid ytan ända ner till botten. Landar alltid rätt väg.
Kort och gott är äppelsnäckan en underhållande städare av rang.