Text och foto (om ej annat anges): Ad Konings
Tropheus duboisi - yngel med vackra vita prickar.
Som vuxen får den en vackert band och prickarna försvinner
Inte all materia som äts av Tropheusarna är näringsrik utan en hel del som sväljs är "tomma kalorier". För att kunna smälta ner så mycket alger som möjligt är Tropheusarnas tarmsystem mycket långt (flera gånger längre än fiskens totallängd). Magsaften har därför gott om tid att smälta all föda bland den stora mängd materia som fisken sätter i sig.
I ett akvarium håller en Tropheus-hane ett revir med en viss aggressivitet. Eftersom hanarna är revirhävdande kommer var och en av dem att ockupera ett litet område i akvariet. Eftersom de behöver några objekt för att markera en revirgräns bör man placera några stenhögar i akvariet på ett sådant sätt att högarna ligger åtskilda från varandra. Om du har tre hanar i akvariet, måste du bygga tre olika stenhögar. Om det är en enda sammanhängande stenhög i akvariet kommer den starkaste hanen att betrakta hela högen som sitt revir. Varje hane behöver ett revir som har en diameter på ca 75 cm. Beroende på akvariets storlek kan man bara hålla några stycken hanar ihop. Antalet honor eller yngel-hanar spelar inte så stor roll. Det är dock bättre att ha minst dubbelt så många honor som hanar. Det är möjligt att ha en del andra arter ihop med en lekgrupp med Tropheus men de bör vara mindre eller åtminstone vara mindre dominanta än dessa. Håll inte olika Tropheus-arter eller varianter i samma akvarium. T.duboisi som går ihop med andra Tropheus leker sällan och många T.moorii eller T.sp."black" korsar sig med varandra i akvarium.
Vattnet i Tanganyikasjön är ganska hårt och mycket alkaliskt. Dessutom är det mycket stabilt och förändrar sig knappast något under året. Cikliderna i sjön har anpassat sig till dessa speciella förhållanden och är därför vana vid att simma i vatten med ett pH på ca 9 och en temperatur på 26-27 grader. Vattnets pH-värde skall därför ligga mellan 7.8 till 9.5 för att vara optimalt (om du inte har ett lämpligt vatten, kan du behöva lägga i något preparat.)
En av de viktigaste betingelserna för att få Tropheusar att trivas är maten de får. Som tidigare nämnts äter Tropheus väldigt mycket i naturen, men det mesta av det innehåller inte någon näring. All materia som de får i sig rör sig ganska snabbt genom den långa tarmkanalen. Om vi ger Tropheus ett lättsmält foder kommer den att glupskt sluka så mycket som möjligt, därför att den från naturen är van vid att äta så mycket den kan. Om fodret är mjukt och lättsmält (fiberfattigt) kommer det att bilda en slemmig, geggig klump i tarmarnas första del. Det blir svårt för Tropheusarna (även för andra algätande fiskar) att förflytta detta slem mot analöppningen. Matsmältningsapparaten blir i olag och fisken får en svullen buk och tappar aptiten. Den blir känslig för diverse sjukdomar eller dör helt enkelt av förstoppning. Så mata aldrig, ALDRIG, dina Tropheus eller för den delen någon algätande fisk med fiberfattigt foder. Mata aldrig med Tubifex-maskar (eller någon annan typ av maskar), röda eller vita mygglarver, oxhjärta eller vuxen artemia. Ett av de bästa foder man kan ge Tropheus är Cyclops. Detta foder skall dock ges i frusen form eftersom annars parasiter kan följa med och dessa kan skada fiskarna. Det säkraste är att ge fiskarna ett flingfoder av hög kvalité. Speciellt grönflingorna (Spirulina-flingor) kan rekommenderas för Tropheus, men det går även med andra flingvarianter.
En annan viktig faktor vad gäller fodret är att det behövs en relativt liten mängd mat dagligen. Allt artificiellt foder innehåller en så hög procentsats proteiner att det är tillräckligt med relativt lite foder per dag. Vuxna Tropheus skall bara matas en gång per dag. Det är svårt att ange en speciell mängd-per-fisk-regel, men normalt skall man inte ge mer än vad som äts upp på TVÅ minuter. Om fiskarna börjar magra och slutar leka kan man börja ge lite mer. Det är emellertid vanligare att de får för mycket vilket resulterar i feta lekdjur som producerar mindre och mindre med ägg. Hanarna blir större och aggressivare och sammanfattningsvis blir det svårare att få gruppen att fungera ihop. Undvik övermatning, om flingorna blir liggande på akvariets botten har du övermatat. Regelbunden akvarieskötsel i ett lekakvarium består i huvudsak av vattenbyten en gång i veckan. Mängden vatten som byts beror på hur många fiskar som går i akvariet, men uppemot 50% brukar vara lagom. Sug ut allt skräp som ligger på botten och kontrollera att filtret fungerar som det skall då Tropheus gillar kristallklart och syrerikt vatten. Filtren bör därför ha en rejäl kapacitet.
En sista rekommendation: släpp aldrig ner vildfångade fiskar i en etablerad grupp. Vildfångade bär ofta på parasiter som kan överföras till de andra fiskarna. De nya fiskarna "testas" av de gamla Tropheusarna och försvagas oftare än de acklimatiserar sig i den nya miljön. När de blir svagare, "blomstrar" parasiterna i dem och de kan t.o.m. påverka dina gamla friska Tropheus. Så placera aldrig vildfångade fiskar bland en etablerad grupp.
Om du sett till att vattenvärdena är de rätta, inrett akvariet rätt och gett fiskarna rätt mat, kan inget hindra Tropheus från att leka. Honor som munruvar ägg eller larver kan hållas kvar i gruppen eller placeras i separata akvarier. Håll aldrig mer än en munruvande hona i ett litet akvarium, eftersom de kommer att slåss om de går flera ihop. Om hon får gå för sig själv kommer hon att släppa ut ynglen när det är dags. Honan kan sedan släppas tillbaka till lekgruppen. Detta görs bäst nattetid när alla fiskar sover. Då undviker man den stress det blir för honan då hon skall skärskådas av nyfikna släktingar och hon kanske har glömt hur det såg ut i lekakvariet.
Om man låter den munruvande honan gå kvar i lekakvariet bör man notera när hon lekt, eftersom inte alla honor vill släppa ut sina yngel när det finns andra fiskar i akvariet. Efter fyra veckor bör därför honan under en kort tid placeras i ett akvarium med yngel för att få henne att spotta ut ynglen. Erfarna akvarister kan "skaka" ut ynglen ur munnen. Man fångar lättaste ut en fisk ur lekakvariet under natten. När alla fiskar sover väljer man ut (med hjälp av en fotoblixt) den hona man vill ha och fångar lätt upp henne med en håv.
Tropheus är vackra fiskar som har funnits inom hobbyn under de senaste tjugo åren. Det är därför värt att lägga ned lite jobb på att odla dessa clowner. Lycka till!
