Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Familj: Araceae.
Härstamning: Borneo.
Ljusbehov: Ej speciellt ljuskrävande.
Övrigt: Bucephalandra är ett för akvarister relativt nytt släkte och de är inte så vanliga i handeln, men de börjar komma mer och mer och nya arter upptäcks hela tiden, samtidigt som också en del odlingsformer skapas.
Arterna i släktet Bucephalandra är relativt anspråkslösa och vackra växter som inte kräver så mycket ljus för att de skall trivas bra i ett akvarium. Arten på detta foto heter Bucephalandra sp. ’red’. Foto Tropica.
Arterna i Bucephalandra-släktet påminner mycket om Anubias, dvs de är tåliga, inte så ljuskrävande, men växer då också tämligen långsamt. Även om de generellt är väldigt tåliga växter, kan de ha en del anpassningsproblem i starten i ett nytt akvarium. Normalt klarar de sig bra utan CO2-tillsättning och extra gödning i akvariet, men speciellt i uppstartsfasen, när den är känsligare, är det en fördel om CO2 och extra gödning tillsätts.
Arterna i detta släkte återfinns enbart på Borneo. Under regnperioden är Bucephalandra en växt som växer under vattenytan, men de trivs också rätt bra under torrperioden då oftast större delen av växten befinner sig ovanför vattenytan. I sin naturliga miljö återfinns Bucephalandra ofta i snabbflytande bäckar eller floder där den har växt fast vid stenar eller rötter (den återfinns ibland även i strandkanten). Ett kännetecken för alla Bucephalandra är att de har ljusa fläckar på bladen. En annan sak som gör denna växt extra fängslande är den attraktiva formen på bladen. Formen på bladen varierar, och man kan hitta dessa växter med olika bladformer som ovala med vågig kant, lång och vågig, platt kant, mandelformad och lång och rak. Stammarna har ofta röda och rosa färger, medan bladen är flerfärgade. Bladen hos många av arterna är iriserande, dvs de ”reflekterar” olika färger när man tittar på växten i olika vinklar.
De flesta Bucephalandra som säljs i handeln har odlats ”ovanför” vattenytan och då är bladen mestadels gröna, men m förutsatt att förhållandena är bra så utvecklar många av arterna en betydligt intensivare färg efter en tid under vattenytan i ett akvarium. Den största skillnaden mellan övervattens. Resp. undervattensformen är att undervattensformen får en mer strukturerad bladform samt intensivare färger. Om de ges optimala tillväxtförhållanden kan de t.o.m. blomma. Den fungerar därför ”bäst” som undervattensform, men kan också hållas som en sumpväxt med enbart rötterna under vattenytan.
Bucephalandra växer mycket långsamt och bladen kan bli flera år gamla vilket ger långsamväxande alger möjlighet att etablera sig. Man bör därför plantera dem på en relativt skuggig plats.
Släktet Bucephalandra är ett relativt nytt släkte i handeln och den har sitt ursprung i Borneo. De är så nya att de flesta av arterna ännu inte har hunnit få något vetenskapligt namn. Arten på detta foto hittades vid Kedagang och kallas därför tills vidare för Bucephalandra sp. ’Kedagang’. Foto Johan Mårtensson.
Det bästa sättet att plantera dessa växter är att fästa dem på ett mycket hårt underlag som en skrovlig sten, men även en trärot fungerar ofta. Man binder då fast rotstocken med en fisklina. Efter en tid växer rötterna fast på underlaget och man kan plocka bort fisklinan. Man skall helst inte plantera rotstocken i bottenmaterialet eftersom den då har en tendens att ruttna. Om den planteras i bottenmaterialet måste man se till att inte hela rotstocken blir täckt. Det bästa är att plantera flera av plantorna väldigt tätt.
Bucephalandra förökar sig genom sidoskott på rotstocken som man kan knipsa av, tillväxttakten är dock, som nämnts ovan, långsam.
Vattnet i akvariet bör ha hyfsat cirkulation eftersom Bucephalandra i sin naturliga miljö återfinns i relativt snabbflytande vatten.
