Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Text och foton (de flesta): Kjell Fohrman.
Många av fotona är avfotade under föredragen så dessa foton skall tillskrivas resp. föredragshållare.
Alla foton är klickbara till större format (gäller enbart Goldmedlemmar).
I Zoopets stora fotoarkiv finns det många ytterligare foton (totalt 262 stycken) från evenemanget att titta på (gäller enbart Goldmedlemmar).
Så var det äntligen dags igen för Ciklidstämman och för min del var det den 29 stämman i rad.
Denna gång var det Linköpings Akvarieförening som arrangerade och för ovanlighetens skull startade "stämman" denna gång redan på fredagen med ett föredrag och gemensam middag.
Själv hade jag sällskap i bilen upp av Ad Konings och Tropfrog så resan till Linköping gick snabbt och vi fick någon timmes vila på hotellet innan det körde igång.
Hotell Ekoxen visade sig vara ett mycket trevligt och prisvärt hotell, även om det nu kanske inte blev så mycket som man sov där.
Vid halv sju-tiden samlades vi för en kort promenad över till kvällens festlokal. Faktiskt var det uppåt 100 st som samlades redan på fredagskvällens aktiviteter.
På programmet stod middag och ett föredrag av Dick Au. Den goda maten gick verkligen åt som smör i solen, eftersom vi var alla var vrålhungriga efter en lång resa - alla matfat blev soprena, men så var vi också mätta och belåtna efteråt.
Som sagt - även våra långväga gäster (till vänster - Juan Migue Artigas Azas från Mexiko; till höger Ad Konings från Texas) trivdes och lät sig väl smaka.
Nämen hallå där - alla sanna akvarister fotar självklart med fish eye och då hjälper det inte att försöka fläka sig baklänges för att undkomma att komma med på fotot.
Det finns flera vetenskapliga undersökningar som visar att akvarier främjar hälsan hos människor, men att det kan ske så snabbt var en nyhet. Efter den långa resan från USAs västkust var nämligen Dick Au rejält förkyld och när han satt vid matbordet var han så hes att han bara kunde viska.
Men så som ett under - när han fick mikrofonen i handen och började prata om sina älskade akvariefiskar så försvann all heshet och föredraget flöt på som rinnande vatten.
Dicks föredrag handlade om akvariefiskar utifrån ett asiatiskt perspektiv.
Han lät oss besöka såväl stora som små akvarieaffärer. I de allra minsta (som i den ovan) var utrymmet så trångt att det inte fanns plats för akvarier. På natten förvarades därför fiskarna i baljor staplade på varandra. På morgonen packades ALLA fiskar (även lite större som diskus) i plastpåsar och hängdes upp på väggen. På kvällen placerades sedan de som inte sålts tillbaka i baljorna.
Dick gick också igenom en del av de arter som idag är populära i Asien.....
... som t.ex. olika former av guldfiskar. Han förklarade också varför fiskar med pucklar som de ovan samt de på.....
..... Flower Horn har blivit så populära. Som ni kan se så går dessa rakade pucklar igen på de avbildade människorna.
Även på vårt partaj fanns det deltagare som hade anammat dem asiatiska rakade puckelstilen.
Att Flower Horn är en hybrid som är framkorsad mellan olika arter visste vi nog alla. Men en total nyhet, i alla fall för mig, var att var många olika arter som kunde användas vid "skapandet" av Flower Horn. Dessutom så var det definitivt inte samma arter som användes vid detta "skapande" utan det varierade rejält mellan olika odlare. Grunden för aveln var dock i mer eller mindre utsträckning Cichlasoma trimaculatum, som sedan kunde kombineras med "det mesta".
Dick gick igenom för och nackdelar med att hålla denna art.
Den asiatiska arowanan har kultstatus i Asien och kan ibland säljas för hundratusentals kronor.
Den är ju CITES-listad och är därför väldigt ovanlig i Sverige. I de asiatiska odlingarna märks de med mikrochips vilket är en förutsättning för att handel skall kunna ske.
Dick gick bl.a. igenom vad det är som skiljer ett förstklassigt exemplar som kan kosta mer än hundra tusen och ett "sekunda" som kanske bara kostar några hundralappar.
På det stora hela ett mycket intressant föredrag som gav oss en bra inblick i en akvariefiskkultur som på gott och ont skiljer sig en hel del från vår egen.
Efter föredraget förflyttade vi oss tillbaka till hotellet där många av oss inte gick och la oss utan blev sittande natten lång och tjötade fisk och drack pilsner.
Fast vissa var nog lite trötta när det började dra sig mot tretiden på natten och morsan och farsan vägrade att gå och lägga sig.
För egen del blev det rejält sent eller snarare tidigt på morgonen eftersom den hunnit bli halvsex innan jag gick och la mig.
LÖRDAG:
Som tur var startade det rätt sent på lördagen så det blev i all fall några timmars sömn före frukosten.
Lördagens program verkade mycket intressant och att arrangörerna lyckats få hit tre så intressanta och långväga (2xUSA + Mexiko) föredragshållare är ju en prestation i sig.
Kenneth Johansson (ordförande i Linlöpings Akvarieförening) hälsade såväl föredragshållare som åhörare välkomna och drog lite förhållningsregler.
Mötessalen var välfylld och enligt arrangörerna var det hela 160 st deltagare - troligtvis rekord för ciklidstämmor.
Vad Ad Konings har för sig vete sjutton, men han kommer ju från det skjutglada Texas så Kenneth fick kanske tala om för honom att här i Sverige så går man inte runt med en revolver - så den fick han stoppa ner...
Ad Konings föredrag handlade om ät/födosökningsbeteende hos malawiciklider.
Malawisjön är en gigantisk sjö där det finns många olika arter och därmed många olika sätt att äta på.
Ad gick igenom de olika grupperna - visade foton på representativa fiskarter (många gånger visades också videos)....
....ofta också närbilsfoton....
......och hela tandgarnityrer.
Imponerande och kul var de "tecknade filmer" som visade hur en del arter åt.
Som sagt - det finns många sätt att äta på, även om det här bara handlar om den lilla gruppen med fiskar som lever av små ryggradslösa djur.
Självklart visade också Ad upp ett antal förstklassiga undervattensfoton...
.... på olika arter. En del på fiskar med underliga munnar som används för att suga ut bytet från små håligheter.
Andra foton visade fiskar som fångat sitt byte.
Efter Ads föredrag var det dags för fika - en smarrig smörgås och kaffe uppskattades verkligen. Normalt på ciklidstämmorna brukar det vara en himla kö till fikat, men här gick det undan rejält och detta trots att vi var fler än på någon stämma tidigare.
I pausen hade en del fullt upp. Christian och Joakim (NCS styrelse) klistrade namnetiketter på de nya snygga NCS-medlemskorten så att vi kunde få med oss våra medlemskort hem.
Dick Au, som i Sverige är mest känd för att ha skrivit boken "Back to Nature guide om Diskus", är en internationellt erkänd diskusexpert som i närmare 50 år har odlat diskus och också varit domare i många diskusutställningar världen runt.
Hans diskusföredrag var en mycket grundlig genomgång av olika aspekter av diskushobbyn.
Man fick reda på vilka diskusar som förekommer i handeln, vad de skall äta...
........hur man skall köpa in diskus....
...och hur man skall hålla dom.
Dick gav tips på hur man kan hålla diskus i växtakvarium.....
..... samt hur man skall odla dom....
...och vilka problem man kan stöta på då.
Han visade också en hel del foton på vackra diskus.......
....men även på sådana som han inte gillade.
Dick gjorde också en intressant genomgång över akvariehobbyn i USA och vilka problem den ställs inför.
Större delen av denna genomgång handlade självklart om just diskus. Han hade själv också gjort en större gallup bland de som höll dessa fiskar.
Bland mycket annat hade han t.ex. frågat vilka typer av diskus som folk föredrog. Värt att notera var att de populäraste visade sig vara vildformerna - praktiken visade dock att det inte var vildformerna som folk hade hemma, utan avelsformerna. Dick trodde att detta berodde på att dessa är vanligare i handeln, är tåligare och lättare att odla.
Kändisarna på rad (från vänster Sverre Sjölander, Ad Konings och Juan Miguel Artigas Azas) lyssnar koncentrerat på Dicks föredrag och då kommer en paparazzofotograf smygande i halvdunklet med sitt långa objektiv. Med en bättre kamera hade denne säkert hittat kändisarna också.
Dick har ju bl.a. dömt diskustävlingar i såväl USA som Europa och Asien.
Han gick noggrant igenom vilka kriterier man bedömde diskusarna efter...
...som t.ex. hur fenorna skall se ut, hur kroppsformen skall vara etc. etc.
Han påpekade också att det även fanns annat som var viktigt.
Han talade även lite om utvecklingen och standarden på diskus av idag och igår och menade att kvalitén i Europa under de senaste åren har sjunkit något.
I Asien hade den däremot ökat något.
Ett mycket intressant och givande föredrag som även jag (trots att jag inte direkt är en stor diskusfan) hade mycket glädje av.
I pausen mellan föredragen var det dragning i olika lotterier och eftersom vinstborden var minst sagt välfyllda blev det många lyckliga vinnare under ciklidstämmodagarna.
Lördagens sista föredrag hölls av Juan Miguel Artigas Azas. Juan Miguel bor i Mexiko och är nog den person som är mest insatt i de ciklider som lever i Centralamerika.
Hans föredrag behandlade i huvudsak centralamerikanska reofiliska (strömlevande) ciklider, men han visade även foton på många andra arter, biotoper och miljöer.
Han delade upp de reofiliska cikliderna i 2 grupper beroende av hur reofiliska de var.
Juan Miguels föredrag gav en intressant inblick i hur dessa vackra (massor av fina foton) ciklider lever. Han använde också flera videoklipp som åskådliggjorde det hela ännu bättre.
Nedan visas några exempel på arter som gicks igenom.
Det handlade som sagt om reofiliska arter och många av cikliderna återfinns i rejält strömmande vatten.
Här hittar man dock inte enbart ciklider utan även massor av andra arter som denna vackra 20 cm långa svärdbärarhane.
Ett annat exempel - här visas två små levandefödarhanar (olika färgvarianter)....
..... och en hona av samma art.
Efter 3 lyckade föredrag blev det en vända tillbaka till hotellet för en snabbdusch innan det var dags för jubileumsmiddagen.
Det var ca. 130 hungriga (mackorna på dan var visserligen goda men nog såg vi fram emot ett riktigt mål med mat) ciklidister som bänkade sig runt borden. På fotot ses bl.a. Tony (till vänster), Christian (till höger) och Deathdealer innanför honom.
Medan vi väntade på maten pratades och skålades det livligt vid borden. Stämningen var på topp.
På fotot syns bl.a. Mikael Westerlund (i glasögon till vänster) och sedan från höger och bakåt - Michael Håkansson, Tor Kreutzman, Sverre Sjölander och Viveca Lärn.
En del "NCS-veteraner" deltog också på stämman som Mikael Öster som satt i styrelsen på 80-talet (längst till höger), Carl Axel Peterson (innanför Mikael) och Mikael Lövebrant längst till vänster. De bägge senare har fortfarande förtroendeuppdrag i NCS som valberedare resp. revisor.
Jag hade dock gärna sett att fler veteraner deltagit och gärna då också några äldre veteraner och inte än "ungdomarna" ovan. Det handlade ju trots allt om att fira NCS 40-årsjubileum och då kunde väl NCS ha kostat på sig att bjuda in de personer som genom åren har betytt mest för NCS utveckling som t.ex. Yngve Öst, Yngve Skoglund, Marcus Zadenieus, Lasse Forsberg, Roger Häggström och några till.
En del tyckte dock att det var jobbigt med alla regler som gällde. Pappa Micke tröstade dock Pontus så det gick snart över.
Dock - det var många glada miner runt borden. Här från vänster Ad, Wilhelm Lubkowitz från arrangörsföreningen, Juan Miguel och Dick.
Mikael Westerlund delade också för NCS räkning ut en del priser. De flesta priserna delades ut för bidrag i Ciklidbladet under året.
Ovan är det Patrik Rosén (Patrik Malmö) som får det stora bokpriset.
Det lilla bokpriset tilldelades: Fredrik Bergenheim, Linus Falk och Tor Kreutzman. På bilden ovan är det Linus Falk som tar emot sitt pris. Lägg märke till hur han försöker få Mikael att tappa balansen genom att hålla handen väldigt lågt - nåväl det gick i alla fall bra.
Dessutom delades det ut stipendier till dessa
Cichla-stipendiet: Albin Ekenberg
Ocellatus-stipendiet: Mikael Schöllin
Jubileums-stipendiet delades mellan Wilhelm Lubkowitz och John Marjavaara
Det största priset är dock "Guldabborren" som under ett antal år har tilldelats en person som har betytt oerhört mycket för NCS utveckling.
I år tilldelades Christian Alfredsson denna utmärkelse. Alla på Zoopet känner naturligtvis till Christian (han är ju en av grundarna av Zoopet), men han har många strängar på sin lyra och han har genom årens lopp betytt mycket också för NCS. Han är nu en av få personer som har tilldelats såväl guldabborren (NCS) som Akvariets Oscar (SARF).
Här är hela guldabborremotiveringen:
NCS är idag en förening bestående av aktiva och engagerade medlemmar. Detta är orsaken till att föreningen är levande och vital trots att den nu uppnått den ansenliga åldern 40 år. Några få medlemmar kan med fog påstås vara långt mer aktiva än normalmedlemmen.
2006 års guldabborre går till en medlem som närmast kan beskrivas som en extatisk och, i positiv bemärkelse, enerverande duracellkanin. Till skillnad från duracellkaninen är dock årets pristagare inte en energislukare utan en energivare och stimulansgivare med stora gemensamma drag från valfritt kärnkraftverk eller valfri hetsig Tropheus-grupp.
NCS är djupt tacksamma för de många år som denne evigt unge spjuver givit energi och kraft åt föreningen. Förvisso har han slitit ut ett antal ordföranden på vägen men ett viss svinn och turbulens är ofrånkomligt i närheten av ett kraftpaket. Trots att denne medlem har gjort långt mer än vad som kan krävas av någon enskild fortsätter han även efter sin tid i styrelsen att bidra till föreningens välgång och utveckling.
2006 års guldabborre simmar således fram till den ovärderlige och minst sagt värdige medlemmen Christian Alfredsson.
Ovationerna var stora när Christian kallades fram för att motta sin utmärkelse.
Det blev också stora ovationer när den hemliga gästen Viveca Lärn stegade fram för att säga några vänliga ord. Hon kunde bl.a. berätta om att hennes akvaristiska karriär mest hade handlat om höga hattar, samt att hon just nu höll på att skriva en ny bok om människorna på Saltön och att det i denna bok faktiskt skulle skrivas in en ciklidist. Så när nu TV-inspelningen av denna bok kommer om några år så lär det säkert dyka upp lite ciklider i rutan.
Jag var dock lite orolig över hur det skall gå för ciklidisten eftersom det dels strök med lite folk i senaste omgången av Saltön och dels gick det ju illa för ciklidisten senast en sådan förekom i en bok (han mördades i Kjell Ericssons bok -Prinsessan av Burundi). Viveca lovade dock mig att hon inte skulle ta livet av ciklidisten så det verkar ju lovande.
Vi får väl också bara hoppas att ordet "byfåne" i framtiden inte kommer att skrivas "ciklidiot".
Ett litet tips till Viveca - nu när SVT har snott rätten till namnet "Saltön", varför inte byta namn till "Ciklidön" istället
. Se dock till att denna gång varumärkesregistrera det namnet innan SVT hinner före
En ciklidstämma vore inte en ciklidstämma om det inte hade varit en massa lotterier. På lördagskvällen brukar man dra ett s.k. dyringlotteri där vinstbordet är gigantiskt - bl.a. en 2x150W HQI belysning, 150 cm BTN bakgrund, drygt 10 pumpar, presentkort, ett stort antal böcker etc.
Att det kallas för dyringlotteri beror på att lottpriset är samma som den siffra det står på lotten. Mina 4 lotter kostade med andra ord 38 + 78 + 84 + 85 kronor= 285 kronor.
Vad jag vann - ingenting
Många andra var det i alla fall som blev desto gladare
En som också var glad var Deathdealer. Han hade nämligen gjort NCS nya logga (dubben längst ner på pappret) och flera hade klagat på den och tyckte inte att den var så snygg. När jag talade om för Deathdealer att Ad Konings spontant hade kommenterat loggan och tyckt att den var väldigt snygg då blev han minst sagt upprymd. Vad spelade det då för roll att några okunniga gnällspikar till svenskar hade så dålig smak.
Inte alla ställen är kanske så lämpliga att fota på.
PS: observera att det är livremmen och inget annat som hänger ner på Tropfrog.
En del hittar på vad som helst för att hamna på ett foto tillsamnas med en kändis.
Lasse Andersson (från arrangörsföreningen) hade moderiktiga glasögon på sig.
Sent på kvällen var skärpan lite dålig på såväl kameran som hos motiven.
Själv gick jag och la mig rätt tidigt (strax efter 12) för att orka upp till årsmötet nästa dag.
SÖNDAG:
Klockan 08.30 körde årsmötet igång. Av de 130 personer som festat på kvällen innan var det få (lite drygt 20 stycken) som hade masat sig upp.
Detta var knappast förvånande eftersom det är så det brukar se ut på NCS årsmöten. Lite märkligt kan man tycka, att de som så gärna gillar att klaga i forum, nu när de verkligen har chansen att påverka, valde att stanna hemma.
Till årsmötesordförande valdes Lars Andersson (till höger) och till mötessekreterare Joakim Draktoft.
Dessa skötte årsmötesförhandlingarna med den äran och verksamhetsberättelse och resultat- och balansräkning gicks snabbt igenom utan några större diskussioner. På fotot är det revisoren Mikael Lövebrant som läser upp verksamhetsberättelsen.
En ny styrelse valdes (från vänster Magnus Mattiasson, Stefan Larsén, Thomas Regnell, Mikael Westerlund, Joakim Draktoft, Tony Englund). Här poserar de framför domkyrkan och pastorn (ursäkta NCS ordförande menade jag) verkar be ett bön ett kommande gott ciklidår.
De som avgick ur styrelsen var Michael Persson, Anders Lindersson, Mikael Evander och Mats Åhrman. Mycket märkligt tyckte jag det var att dessa inte avtackades under högtidliga former med en liten avskedsgåva vilket är brukligt.
Jag vet inte hur mycket arbete dessa 4 har lagt ner i NCS styrelse, men så mycket vet jag i alla fall att Michael Persson (Micke) som redaktör för Ciklidbladet, med små medel och hjälp av många ciklidister har lyckats få ihop en medlemstidning, som utan tvekan är en av världens bästa ciklidtidskrifter. Ett stort tack till dig Micke för det arbete du lagt ner och lycka till med din "nygamla" egna hemsida som du nu får lite mer tid över till.
Snacka om att höjdarna ser ner på gräsrötterna
Söndagens första föredrag hölls av Sverre Sjölander - som ju för övrigt nu är på väg att flytta ner till Sveriges framsida, välkommen hit Sverre - men det var inte om det han skulle prata utan över ämnet - "Varför är ciklider så roligt?".
Sverre är en fantastisk föredragshållare som helt utan en massa teknik klarar av att trollbinda publiken.
Det "enda" han gjorde, förutom att prata, var att teckna lite och även om han nog knappast är någon Picasso, gick det i alla fall att se vad det föreställde. Och om nu någon ändå inte gjorde det, berättade han det i alla fall på ett sätt som alla förstod.
Teckningen ovan visar med figuren till vänster att det är lukten och inte synen som fiskarna främst använder. De bägge "smileysarna" till höger använde han för att åskådliggöra varför ögonen på fiskfoton blir grå och inte röda som på människor.
Och alla ser väl att detta visar fiskarnas sensorporer, eller hur.......
Ett mycket lyckat föredrag som på ett bra sätt förklarade varför ciklider är så roligt och mycket annat?
Därefter var det egentligen dags för Juan Miguel att äntra scenen, men han hade blivit krasslig och hade lite feber och behövde vila en stund.
Därför kastades programmet om så att Ad nu fick hoppa in och hålla sitt föredrag om "Tanganyika Featherfins".
I Sverige brukar vi inte använda begreppet "Featherfins", men man kan väl lite grovt säga att dessa fiskar är sådana som har mycket långt utdragna bukfenor och oftast bygger bo med hjälp av sand.
Ovan kan ses vilka arter som Ad hade placerat i denna "grupp".
Varje art gicks grundligt igenom och vi kunde återigen glädjas åt ett antal fantastiska undervattensfoton och flera undervattensvideos.
Det har sina nackdelar med att fota av en filmduk med lång slutartid på kamera. Dels blir fotona av rätt låg kvalitet och sedan om man fotar precis i växlingen mellan 2 foton kan man få med bägge fotona - vilket har skett ovan.
Nedan visas några av de foton som visades och som var "riktiga".
Arterna i gruppen bygger ofta stora kraterformade lekplatser med hjälp av sand. Ibland kan dessa vara placerade på toppen av en klippa, ibland på sandbotten och ibland mot några stenar (som på bilden ovan)
Det var inte utan att man blev sugen på dessa fiskar efter att ha sett på Ads fina foton - men tyvärr kan man ju inte ha allt.
Efter Ads föredrag var det dags för en välbehövlig fika innan det var dags för helgens sista föredrag.
Det var Juan Miguel som skulle prata om - "Herichthys, Cichlids from Northeastern Mexico". Någon dryg timmes extra vila hade i alla fall gett honom kraft nog för att kunna hålla sitt föredrag.
Tyvärr var det mycket glest i föredragningsalen (bara ca. 50 st) och anledningen till detta var säkert att intresset för centralamerikanska ciklider är betydligt mindre än för tanganyikaciklider (pga av den framtvingade omkastning kom nu detta föredrag sist).
En annan och större anledning var dock sannolikt att helgen varit väldigt lång och många var mätta på ciklider och ville åka hem (många hade också en lång resväg hem). Denna ciklidstämma höll på ända till 15.30 - tidigare stämmor har brukat vara slut senast vid tvåtiden.
Dagens föredrag handlade som sagt om Herichthys-släktet och kom delvis in lite på samma saker som hade behandlats dagen innan, men det var ändå mycket givande.
Juan Miguel gick igenom vad som utmärker detta släkte....
...och vilka arter som idag räknas hit.
Han visade oss var man kunde hitta dom - främst framför och runt nedre delen av bergskedjan till vänster
Det gavs flera exempel på hur det kan se ut där man hittar dessa vackra ciklider.
De olika arterna gicks noggrant igenom med informativ text och snygga foton.
Nedan kan ses några exempel...
Vi fick också se många vackra biotopbilder....
...... och även videoklipp. Ovanstående foto är avfotat från en video som visade hur fisken helt dök ner i sanden (slammet) i sin jakt efter något ätbart.
Man kunde i dessa biotoper under vattenytan även störa på annat än ciklider som denna ringlande sak.
Fiskfaunan i området står under ständigt hot som olika dammbyggen och utsläpp eller.....
.....introduktion av främmande fiskarter. Här Hemichromis guttatus som ursprungligen kommer från Västafrika och som förstört några biotoper.
Vi fick även se lite foton på annat än ciklider.
Här min favorit - Flexipennis vittata (enligt Fisbase Gambusia vittata)
Sammanfattning:
En lång helg med många fantastiska föredrag och mycket trevligt ciklidistiskt umgänge var över.
Några nya grepp provades
1/ Helgen inleddes med en organiserad träff redan på fredagskvällen.
2/ Arrangemanget höll på några timmar längre än vanligt på söndagen.
Det sistnämnda var nog inte så lyckat, men det förstnämnda blev succéartat och kan gärna få upprepas framöver.
Varför inte då också placera årsmötet på lördagsförmiddagen så man inte behöver gå upp så himla tidigt på söndagsmorgonen. Då skulle man ju också få möjlighet att på ett snyggtt sätt kunna avtacka de som avgått i styrelsen vid festligheterna på lördagskvällen. Kanske t.o.m. utse hedersmedlemmar etc. - var det inga sådana i år? En idé värd att ta upp kanske.
Avslutningsvis - ett fantastiskt lyckat arrangemang som Linköpings Akvarieförening skall ha ett jättetack för - vi kommer säkert tillbaka hit igen om några år. Nästa år ses vi i Malmö eftersom det är Ciklidvännerna i Malmö som då står som arrangör.
Mikael Westerlund avslutade stämman med att tacka mötesarrangörerna, deltagarna, föredragshållarna samt de avgående styrelseledamöterna.
Själv åkte jag inte direkt hem utan tittade in på lite kaffe och en titt på snygga växtakvarier hos Petnym innan jag åkte hem.
Den som vill läsa mer om Ciklidstämman kan göra det i nästa nummer av Ciklidbladet.
Länkar till arrangörerna:
Nordiska Ciklidsällskapet - www.ciklid.se
Linköpings Akvarieförening - www.linkopings-akvarieforening.net/
