Text och foto (om ej annat anges): Hans-Georg Evers
Harneskmalarnas familj (Loricariidae) består av en mängd fiskar som är lättodlade och intressanta för den engagerade akvaristen. Just underfamiljen Loricariinae innehåller en rad lämpliga akvariefiskar, som med sitt märkliga utseende drar blickarna till sig.
Släktet Hemiodontichtys, som än så länge består av en enda art, beskrevs redan 1862 av Bleeker. Artnamnet acipenserinus kommer av att kroppen, och framför allt huvudet, påminner om störens (acipenser = stör på latin). De dröjde emellertid ett bra tag innan de första levande exemplaren av denna ovanliga mal fann vägen till våra akvarier. Först 1993 fick jag i en import från Peru de första fyra exemplaren, och sedan dess kan jag inte föreställa mig mina akvarier utan dem.
 |
|
| H. acipenserinus, hane med romklase. Foto: Hans-Georg Evers. | |
Hemiodontichthys acipenserinus, lekmogen hona. Foto: Hans-Georg Evers.
 |
|
Härkomst
Isbrücker & Nijssen angav 1974 ett relativt vidsträckt utbredningsområde för Hemiodontichtys acipenserinus. Huvuddelen av detta sträcker sig över de brasilianska delstaterna Amazonas, Pará, Mato Grosso, Tocantins, Goíás, Rondônia och Acre samt de delar av Peru och Bolivia som Amazonasfloden flyter igenom. Man känner även till fynd från Essequibo-floden i Guyana, medan klara bevis för dess påstådda existens i Paraguay än så länge saknas.
 |
|
| H. acipenserinus-hane med den under lekperioden förstorade läppstrukturen. Foto: Hans-Georg Evers. | |
Eftersom de har en så vidsträckt utbredning, förekommer det givetvis skillnader i färg och teckning. Alla de djur som hitintills har odlats av intresserade odlare härstammar från de exemplar som importerades från Peru 1993. Av Roland Numrich, ägare till importfirman Mimbon Aquarium, har jag fått bekräftat att detta var den senaste kommersiella importen. Ändå är de inte särskilt sällsynta i Peru eller svåra att fånga. De är emellertid mycket känsliga och kan bara transporteras under stora förluster, vilket gör dem oattraktiva för handlarna. Därför försöker man numera säkra de befintliga bestånden genom odling.
M. Lacerda, Rio de Janeiro, skickade mig i början av 1995 några exemplar från den brasilianska delstaten Rondôna, vid gränsen till Bolivia. Dessa exemplar av Hemiodontichthys, som hade fångats i Rio Abunás avrinningsområde, var med sina ca 14 cm större än de djur som vi hitintills kände till (max 11 cm, avkomman ca 2 cm kortare), hade en mera utsträckt kroppsform, en längre "näsa" (rostrum) och en kontrastrikare teckning.
 |
|
| H. acipenserinus, romklase strax före kläckning. Man kan redan skymta ynglen inuti romkornen. Foto: Hans-Georg Evers. | |
Skötsel
Näsharneskmalen ställer inte alltför stora krav på skötsel, bara ett par grundregler beaktas. Då dessa långsmala harneskmalar tycker om att gräva ner sig bör bottenmaterialet, åtminstone på ett par ställen, bestå av finkornig sand. De här malarna kan lätt ta livet av sig. Det händer att de fastnar med sitt borstbeklädda rostrum i trånga skrevor eller hålor - och dör. Därför har jag på sin höjd några stora trärötter eller flata stenar i karet och ser noga till att det inte uppstår en dödsfälla någonstans. Förutom god filtrering med en stark cirkulation, är framför allt vattenkvaliteten viktig.
Jag byter varje vecka ut ungefär 50 % av akvarievattnet mot färskt kranvatten, pH-värdet håller sig då på ca 7. Vattentemperaturen i mitt akvarium pendlar mellan 25 och 28°C.
 |
|
| H. acipenserinus, hane med rom. Foto: Hans-Georg Evers. | |
Jag utfodrar företrädesvis med artemianauplier, levande och frysta cyklops, vattenloppor, röda mygglarver och av och till med torrfoder och ett par mosade ärtor. De sätter gärna i sig ärtorna, men förmodligen spelar de ingen avgörande roll i dessa allätares diet.
På grund av näsharneskmalarnas ringa storek räcker det att akvariet har en bottenyta på ca 30x50 cm för en grupp på upp till 6 djur. Som sällskap till dessa bottenlevande fiskar, har jag några tetror av släktena Hyphessobrycon och Pyrrhulina. Denna kombination harmonierar mycket bra, och det blir alltid tillräckligt med foder över åt malarna.
Fortplantning
Jag använder medvetet uttrycket fortplantning eftersom jag aldrig konkret kan styra när fiskarna skall leka. Det är vanligtvis under de tidiga sommarmånaderna, juni och juli, som hanarnas läppar ökar i storlek och man kan se att honorna utvecklar rom. Hanens över- och underläpp är visserligen alltid något större än honans, men när det inte är lektid är det svårt att se denna skillnad. Tyvärr har jag fortfarande inte sett själva leken, men jag antar att den "hetaste fasen" äger rum på natten. I alla fall är det alltid på morgonen som jag upptäcker att hanarna har färsk rom i munfickan och då vet jag att jag måste inreda ytterligare ett kar.
 |
|
| H. acipenserinus-yngel efter kläckning. Foto: Hans-Georg Evers. | |
Skötsel av avkomman samt odling
För att kunna sköta om hanen ostört, är det bäst att flytta honom till ett annat akvarium. För detta ändamål använder jag mig av en långsmal plexiglasskål, som jag skjuter in under den havande hanen. Sedan för jag med handen försiktigt den blivande fadern in i skålen och flyttar honom till det förberedda akvariet. De föräldrar som har varit mest opålitliga är de vildfångade exemplaren, och därför har de första kullarna odlats upp på artificiell väg. Sedan den första odlade generationen är detta lyckligtvis inte längre nödvändigt, hanarna håller hårdnackat fast i sina rombollar. När en av mina hanar efter 13 dagar fortfarande bar på rom och därför märkbart magrade beslutade jag mig för att "stjäla" äggen från honom. Jag var tvungen att regelrätt gräva ut dem ur munhålan, så starkt höll den lille jäkeln fast! Vid den ovan nämnda temperaturen kläcks de små näsharneskmalarna under normala omständigheter efter 12-15 dagar och behöver sedan ytterligare 2-3 dagar för att göra av med den stora gulesäcken. Det går bra att utfodra dem med lite artemianauplier och frysta hjuldjur. De små har ännu inte föräldrarnas näsa. Rostrumet utvecklas först efter några månader. Under de första veckorna av sina liv växer ynglen ganska fort och med bra foder och hygien mäter de efter tre veckor över 2 centimeter.
Jag byter vatten i odlingskaret så ofta som möjligt. Det är naturligtvis ännu bättre om man kan ansluta odlingsakvariet till ett större vattenkretslopp. Ju större vattenmängd, desto stabilare vattenvärden och desto större chans att odlingen lyckas.
Det egenartade utseendet, det fredliga och intressanta beteendet och de goda odlingsmöjligheterna gör näsharneskmalen till en utmärkt akvariefisk. Jag önskar denna sympatiska harneskmal en stor spridning inom ansvarsmedvetna akvariekretsar.
