Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Text: Kjell Fohrman
Denna fråga kan diskuteras i denna Zoopettråd
Det kommer inom EU att införas en förordning om invasiva arter som träder i kraft den 2/1 2016. Sedan skall detta vara infört i unionen den 1/1 2017 (med vissa undantag). Om detta har det hållits 2 olika möten i Sverige och jag har deltagit på bägge. Det första var den 24/10 2014 hos Naturvårdsverket i Stockholm, det andra hölls den 22/10 2015 hos Havs- och Vattenmyndigheten i Göteborg.
Invasiva arter är ett stort hot mot vår miljö och idag räknas invasiva arter av myndigheterna som det största enskilda hotet mot den biologiska mångfalden. Introducerade arter har på många ställen utrotat arter, antingen genom att de introducerade arterna har konkurrerat ut de ursprungliga arterna, eller genom att de har spridit sjukdomar till dessa. Visst är det så att de tropiska arter vi håller i våra akvarier har minimal chans att etablera sig hos oss även om de i varmare länder ibland har ställt till med problem. Så hade frågan bara gällt för Sverige så hade det inte varit något problem, men nu är vi medlemmar i EU och inom EU har man en fri marknad och därför så kommer samma lagstiftning att gälla inom hela EU. Grundtesen är att om en art betraktas som invasiv i ETT EU-land så gäller lagen för samtliga EU-länder. Sedan har varje land rätt att tillföra arter på en egen nationell lista.
EU har nu också centralt tagit fram en första lista på främmande invasiva arter som inte kommer att tillåtas (det blir förbjudet att importera, transportera, sälja och att inneha). Totalt innehåller denna lista idag 37 olika arter och 9 av dessa gäller arter som vi idag i varierande grad (en del är mycket vanliga, andra väldigt ovanliga) förekommer i våra akvarier. Dessa arter är:
Cabomba caroliana – akvarieväxt (Foto: Peter Nyman).
Denna art är en av de allra vanligaste arterna inom akvariehandeln och även om Cabomba generellt sett är väldigt svåra akvarieväxter pga av att de kräver mycket stark belysning så är det ändå så att just denna Cabomba-art är den som ställer minst krav på ljusstyrka och då är det extra tråkigt att det är just den som förbjuds.
Eichhornia crassiceps- akvarieväxt (Foto: Andreas Sundell)
Denna vattenhyacint är en av de allra vanligaste flytväxterna för lite större öppna akvarier.
Myriophyllum aquaticum – akvarieväxt (Foto: Jouni Jaakola)
I likhet med Cabomba är också denna art en av de populäraste arterna och den påminner också i övrigt en hel del om arterna i detta släkte både vad gäller utseende samt att även den kräver stark belysning.
Trachemys scripta scripta – vattensköldpadda (Foto Erik Ahlin)
För T. scripta är det en del frågetecken. Detta eftersom denna ”art” faktiskt innehåller 2 helt olika ”arter”, dels den gulbukade vattensköldpaddan som heter T. scripta scripta och dels den rödörade T. scripta elegans och det är inte riktigt klart vad som avses när det bara står T. scripta. Myndigheterna verkar uppenbarligen inte heller ha koll på att om man bara skriver T. scripta så inkluderas 2 helt olika arter. Detta eftersom i en del dokument från myndigheterna så kallar de den för den gulbukade medan de på andra ställen skriver den rödörade. Med nuvarande skrivning så kommer dock uppenbarligen bägge arterna att förbjudas. Den rödörade kan man ha förståelse för att den är listad eftersom den kan reproducera sig utomhus rätt långt upp i Europa, medan däremot den gulbukade ställer betydligt högre krav på ett varmare klimat för att reproducera sig och därför inte borde förbjudas.
Omröstningen i EU om listan skall godtas eller inte sker den 4/12 2015 och sedan så gäller den från den 2/1 2016. I omröstningen den 4/12 röstar man om hela listan på en gång - dvs inte art för art och listan (i sin helhet) går igenom om den får 2/3 majoritet bland medlemsländerna.
Det innebär dock inte att man omedelbart måste avliva/förstöra de exemplar man har av de förbjudna arterna utan det gäller vissa övergångsregler
Kommersiella ägare: Det är tillåtet att under 1 år efter att arten fördes upp på unionsförteckningen sälja eller överföra levande exemplar till icke-kommersiella användare förutsatt att exemplaren förvaras och transporteras i sluten förvaring och att alla lämpliga åtgärder vidtas för att de inte skall reproducera sig eller slipper ut.
Icke-kommersiella ägare: Man får behålla djuret/växten tills djuret/växten dör av naturliga skäl under förutsättning att arten fanns hos ägaren innan arten fördes upp på unionsförteckningen. Däremot får de som sagt inte säljas, förflyttas eller ens reproduceras (kan dock vara lite svårt att hindra växter att reproducera sig. (Min pers.kommentar)).
Minst sagt luddigt skrivet men tankegången är väl att affärer skall kunna sälja ut sitt lager (men inte kunna köpa in nya exemplar för vidareförsäljning) under det första året och att man som privatperson får behålla dessa arter tills de dör ut.
Att myndigheterna ser allvarligt på brott mot lagstiftningen kan man se av att straffsatsen är rejält hög – nämligen böter eller fängelse i högst 2 år. Det är dock ytterst osannolikt att en privatperson skulle få fängelse för att man håller dessa arter i akvarium, men rejäla böter lär man åtminstone få räkna med om man säljer eller ger bort dom.
En risk med detta är också att kontrollen (speciellt vid gränserna) kommer att skärpas och i sin förlängning innebär detta att det i framtiden kommer att bli både krångligare och dyrare att importera ALLA växter. Så i framtiden kan vi nog räkna med att alla akvarieväxter kommer att bli dyrare.
Man förstår verkligen att det tas krafttag mot spridandet av främmande arter i vår natur för helt klart så är detta ett stort problem världen runt. Fast frågan är snarare om detta verkligen är ett bra sätt eller om det är ett sätt att visa handlingskraft utan att egentligen ta itu med de stora problemen. Till exempel så angavs på detta möte att undantag på förbudet kan ges om det redan är kört att försöka utrota en viss art (t.ex. mördarsnigeln) eller om arten ifråga har en mycket stor ekonomisk betydelse för samhället. Så handlar det om mycket pengar så är det helt plötsligt som så att då är miljön inte längre så viktig. Akvariebranschen däremot är av ”liten ekonomisk betydelse” och även ekonomiskt och organisationsmässigt svag och därmed tacksam att ge sig på och detta är säkert också anledningen till att arterna inom akvariehobbyn drabbas exceptionellt hårt utifrån hur ofta det är ”våra” arter som ställer till med problemen. Hur stor är t.ex. risken för att våra akvariearter sprider sig till faunan jämfört med hur stor risken är att de landlevande växter vi planterar i vår trädgård sprider sig.
Dilemmat är också att det finns många arter som liknar varandra och dessutom finns det många hybrider och vad gäller för regler för dessa? Man kan ju se hur myndigheterna agerade när samtliga Pomacea-arter förbjöds trots att det bara var en art som de ville stoppa (en art som inte alls förekom i akvariehobbyn). Finns det en risk för detta nu – det verkar dock inte så eftersom det bara är vissa arter (och inte hela släkten) som förbjuds, men hur har de tänkt att kunna stoppa den ena arten vid gränsen men tillåta den andra. Dessutom har vi ju problemet med hybrider – speciellt för växter är det ju extremt vanligt med hybrider. Vid gäller CITES-listningen så gäller den även för hybrider - om en Cites-listad art ursprungligen har ingått i hybriden som är även den listad. Kommer detta att gälla också här?
Många menar att detta är väl ändå inte så farligt eftersom det ändå är rätt få arter som vi blir av med och de flesta av dessa (åtminstone växterna) lätt kan ersättas av andra arter som ser ungefär likadana ut och som är minst lika bra (om inte bättre) än de som förbjuds.
Det vore dock fel att för den sakens skull ta lätt på denna nya lagstiftning eftersom det absolut allvarligaste egentligen är att detta bara är steg 1. Denna artlista innehåller nämligen väldigt få arter (varav väldigt många ”djurparksdjur” och ”akvarieväxter”) och har sammanställts av myndigheterna på kort tid bara för att få igång ”processen”. Det kommer sedan år för år att tillföras många nya arter till listan (även fiskar) och eftersom akvariehobbyn/akvariebranschen är så organisationsmässigt och ekonomiskt svag är vi en tacksam måltavla då vi försvarar oss dåligt. Så risken är mycket stor att detta i förlängningen kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för hobbyn.
Många menar att vi inte kan påverka och att myndigheterna inte vill lyssna på oss. Jag skall inte påstå att motsatsen gäller, men jag vill nog ändå utifrån min erfarenhet (har under årens lopp deltagit i många ”myndighetsmöten”) påstå att myndigheterna rent generellt oftast ser mycket positivt på att vi framför vår åsikt och att de definitivt lyssnar på oss.
Tyvärr är dock intresset för att framföra våra åsikter ofta svagt från de flesta ideella husdjursorganisationer och föreningar samt även från akvarister och andra husdjurshobbyister. Man gnäller gärna över lagstiftningen och lagstiftarna på olika forum, men vill inte själv göra något för att motverka hobbyns utarmning.
På detta senaste möte så hade SARF (som jag representerade) som den enda av dessa organisationer (kan dock ha missat någon) en representant på mötet. På det första mötet så deltog även 2 representanter för en fågelförening. Men överlag är intresset svagt från andra ideella föreningar. Myndigheterna är absolut beredda på att lyssna på oss men problemet är att vi inte verkar bry oss. Vad gäller just denna fråga så har också myndigheterna skickat ut en remiss till de organisationer/föreningar/myndigheter etc. som anmält till dom att de vill vara remissinstanser gentemot myndigheten. SARF har också sammanställt ett remissvar i denna fråga som skickats in till myndigheterna för att ge vår syn på saken. Men många fler borde göra så – vad är det annars för förening/organisation som inte vill stå upp för deras egna medlemmars intressen.
Sedan är det så klart olika svårt att ha ett reellt inflytande i alla frågor. I frågor som t.ex. denna, där de flesta besluten sker på EU-nivå, är det betydligt svårare att få något inflytande än i de frågor där besluten tas på nationell nivå. I ”EU-frågor” behövs det även ett samarbete med ”systerorganisationer” i andra länder för att vi skall kunna påverka.
Som tidigare påpekats – följ lagen och se till att i framtiden inte hålla de arter som blir förbjudna. Struntar man i lagstiftningen är risken uppenbar att vi i framtiden kommer att få en än strängare lagstiftning och hårdare kontroll vilket kommer att göra alla växter dyrare.
Det viktigaste man skall ha i åtanke är kanske ändå inte att man skall se till att undvika just dessa arter, utan som jag ser det så är det absolut viktigaste att alltid hålla sina fiskar, växter etc. (även icke invasiva arter) på ett sådant sätt att de inte har en chans att komma ut i ett naturligt vattenområde. Detta är mycket viktigt både ur ett miljöperspektiv samt ur ett djurskyddsperspektiv.
