Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman
Innan man läser denna artikel skall man ha läst artikeln "Därför drabbas man av algproblem".
Oftast är det i starten av ett akvarium som algproblemen brukar uppstå. I ett väl fungerande akvarium brukar det aldrig uppstå några algproblem om man bara sköter vattenbytena och inte överutfodrar. Därför behandlar de flesta av punkterna nedan just hur man skall bära sig åt vid uppstarten av ett akvarium.
Vattenbyten är den enskilt viktigaste åtgärden i kampen mot alger
Akvariet skall placeras så att det inte utsätts för direkt solljus. Detta är en visserligen en generell regel, men definitivt inte den viktigaste eftersom ett akvarium i bra balans mycket väl klarar av infallande solljus.
Köp redan när akvariet startas även in några algätande fiskar som Otocinclus affinis, Crossocheilus oblongus (Siamesisk algätare) samt olika Ancistrus-arter. De senare kan dock skada växterna om de inte har tillräckligt med alger att äta av. Andra arter som passar i större akvarier är Hypostomus plecostomus och i mycket stora akvarier Glyptoperichthys gibbiceps (segelfenspleco). Gemensamt för de allra flesta algätande arter är att de i regel bara äter grönalger.
Tänk också på att algätande fiskar behöver annat foder om det inte finns tillräckligt med alger i akvariet. Det finns speciellt foder att köpa för dessa fiskar.
Detta är en av de bästa algätarna. Den äter även tofsalger, vilket ganska få arter uppskattar.
Läs artbeskrivningenEtt mycket bra knep för att undvika alger, är att redan från början plantera snabbväxande växter i akvariet som Hygrophila polysperma och H.difformis, Cerathophyllum, Sagittaria och Ceratopteris. Bäst är de växter som tar upp sin näring främst i vattnet och inte i bottenmaterialet. Snart kanske dessa växter tar över hela akvariet, då kan man allt efterhand byta ut dem mot mer långsamväxande arter. Vilka växter som är snabbväxande ser du om du använder sökmotorn i akvarieväxtavdelningen. Klicka för 4 och 5 i hög tillväxttakt. De allra bästa hittar du om du klickar på "Alghämmande" växter bland nyckelord.
I sin naturliga miljö är växterna bara belysta en del av dygnet. De behöver också en viloperiod och kan inte ta upp näring ur vattnet under denna tid.
Algerna, som ju också är en slags växt, har inte denna begränsning utan de kan ta upp näring dygnet runt. Såväl alger som akvarieplantor konkurrerar ju också till stor del om samma näring. En belysningstid på 10-12 timmar är i regel lagom, längre tid innebär bara att man "göder" algerna som därmed får ett försprång före plantorna och så småningom kommer de att helt konkurrera ut dem. Akvariets belysning skall ALDRIG vara tänd mer än 14 timmar. En svag belysning kan INTE kompenseras genom längre belysningstid, det gör bara det onda ännu sämre.
Vissa lysrör främjar också algtillväxt och en del andra är bättre för växterna men mer om detta kommer att kan man läsa i avdelningen för "Belysning".
I ett akvarium skapas ofta en naturlig balans mellan fiskar och växter genom att växterna förbruka fiskarnas avfallsprodukter. Man skulle t.o.m. kunna säga att om förhållandet mellan växter och fiskar i akvariet vore idealiskt, skulle man helt kunna klara sig utan ett filter och t.ex. växtgödning i akvariet. Det finns väl ingen exakt definition av hur många man skall ha av varje för att kunna skapa denna balans. Lite grovt skulle man kunna säga att en liten planta motsvarar en liten fisk och en stor planta motsvarar en stor fisk (med stor menas en fisk som är ungefär 10-15 cm).
Många gör felet att de först köper fiskarna och sedan växterna. Detta är helt fel eftersom det då enbart blir algerna som tar hand om fiskarnas avfallsprodukter och växer sig starka. När man så skaffar växter och planterar dem så har algerna vuxit sig så starka att de inte ger växterna en chans att etablera sig. Så vänta därför inte med växterna.
Den vanligaste orsaken till att det blir för mycket alger i akvariet är överutfodring av antingen för mycket foder och/eller felaktigt foder som inte fiskarna kan tillgodogöra sig utan går direkt genom fiskarnas tarmsystem. Fiskarnas avfallsprodukter utgör ju näring för algerna, visserligen också för plantorna, men eftersom man ofta matar mycket i akvarium med mycket fisk i förhållande till antalet växter, blir det algerna som kommer att dra åt sig överskottsnäringen.
Ett bra biologiskt filter är mycket bra att ha i akvariet (se avdelningen för "Filter"). Bottenfilter är inte ett bra biologiskt filter. De flesta akvarieväxter tar upp sin näring ur bottenmaterialet genom sitt rotsystem. Ganska få växter hämtar sin huvudsakliga näring från det öppna vattnet. Ett bottenfilter drar visserligen ner en del näring i gruset, men låter sedan inte det näringsrika vattnet få stanna där utan blåser omedelbart ut det i akvariet igen där algerna står beredda att "äta upp det". Om man absolut måste ha bottenfilter se då till att du har många snabbväxande plantor i akvariet och välj sådana som huvudsakligen tar upp sin näring genom vattnet och inte i bottenmaterialet.
Vattenbyten är den viktigaste enskilda åtgärden i förebyggande algbekämpning. Då ersätter man kväve- och fosforrikt vatten med kranvatten som innehåller mycket lite av detta. Regelbundna vattenbyten är därför mycket viktigt för att undvika algproblem. I ett växtakvarium räcker det ofta med ca. 25% av vattnet var 14 dag, i ett akvarium utan växter är 25-35% av akvariet varje vecka mer lagom. Hur mycket man måste byta är helt avhängigt av hur mycket fisk och växter man har i akvariet och hur mycket man matar, men dessa siffror kan ses som en ungefärlig vägledning.
Vid algproblem kan man behöva gå upp till 50% varje vecka.
I bottenmaterialet samlas ofta organiska ämnen av olika slag som avfallsprodukter från fiskarna, döda växter etc. Några av dessa ämnen bryts ner mycket långsamt och därför samlas med tiden en hel del av detta i bottenmaterialet. Finns det mycket växter i akvariet som tar sin näring ur bottenmaterialet brukar det sällan vara några problem. Annars måste man kontinuerligt rengöra botten materialet med hjälp av en sugklocka (se avdelning för "Tillbehör").
I ett akvarium som inte innehåller några växter alls, är det därför bäst med bara ett tunt lager med bottenmaterial.
Tillsättning av CO2 är också en hjälp för växterna i deras kamp mot algerna. Speciellt olika former av rödalger som penselalger verkar vara känsliga för CO2-tillskott.
Om man inte skall ha växter i akvariet, har man ju inga växter som tar hand om avfallsprodukterna från fiskarna utan algerna kommer att stormtrivas. I detta fall är det extra viktigt med täta och stora vattenbyten samt ett effektivt biologiskt filter. Det tar dock tid innan det skapas en bra biologisk balans i ett filter och därför är det viktigt att mata försiktigt i början och dessutom satsa på algätande fiskar vid starten. Ett tunt lager med bottenmaterial är också att föredra (se punkt 9). I ett akvarium utan växter kan man bli av med algerna genom att släcka ner ljuset en tid. Detta fungerar dock inte i ett växtakvarium, eftersom växterna då också dör.
Det finns också algmedel i handeln. Detta är dock något man bör tillgripa som en sista utväg. Visserligen tar de ofta bort algerna, men eftersom de inte tar bort orsaken till att det blir alger, kommer algerna oftast snabbt tillbaka igen. Dessutom hämmar många algmedel (inte alla) ofta inte bara algernas utveckling utan också växternas. Arterna i släktena Blyxa och Vallisneria verkar vara speciellt känsliga för algmedel.
En bra akvarieväxtgödning som används med förnuft är en hjälp för växterna. En del växter kräver extra näring för att trivas. Med förnuft menas att man aldrig skall överdosera, eftersom man då tillför mer än växterna kan tillgodogöra sig vilket bara leder till att algerna får extra gödning. Övergödning med järn är speciellt allvarligt och främjar tillväxten av speciellt penselalger. Om man skall använda akvarieväxtgödning kan man avgöra genom att titta på nya blad på relativt snabbväxande plantor. Är bladen ljusa skall man använda gödning.
Använd aldrig växtgödning i akvariet som är avsett för krukväxter. I de avfallsprodukterna som fiskarna släpper ut finns mer än tillräckligt av kväve och fosfor för växterna. Därför finns inte detta i produkter som är avsedda för akvarieväxter. Dessa ämnen finns emellertid i riklig mängd i växtnäring för krukväxter, eftersom dessa inte naturligt har några djur som använder blomkrukan som toalett. Använder man därför en växtnäring för krukväxter i akvariet, blir resultatet en övergödning som bara kommer algerna tillgodo.
