Odlade eller vildfångade fiskar – vad är bäst för miljön?

Odlade eller vildfångade fiskar – vad är bäst för miljön?

Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman


Text. Kjell Fohrman   

Denna artikel kan diskuteras i denna forumtråd.

Denna artikel är en av flera miljöartiklar som har publicerats på Zoopet. Se längst ner på denna sida för länkar till de övriga.

När miljöfrågor diskuteras i samband akvaristik brukar många i första hand nämna att man självklart skall köpa svenskodlat för då slipper man utnyttja på naturens resurser och det blir inga långa transporter och transporter vet vi ju innebär CO2-utsläpp vilket inte är bra för miljön. Men är det verkligen så eller är det en myt?


Odlat eller vildfångat 
Vildfångade kardinaltetror i ett akvarium kan innebära att regnskog kan få stå kvar och att de människor som lever vid fiskarnas ursprungsbiotoper kan försörja sig.

Det kan ju i och för sig låta logiskt att svenskodlat är det bästa för oss, men verkligheten är inte så enkel. Det handlar ju också om att människor i fattiga länder (där våra tropiska fiskar ofta har sitt ursprung) också behöver ha en försörjning. Fångsten av tropiska fiskar leder till att hundratusentals (en uppskattning som med all säkerhet är i underkant. Se t.ex. på sid. 62-64 i denna rapport på traffic.org för en uppskattningen över handeln med saltvattensfiskar)  med människor får en försörjning och de kan då leva kvar i områden som annars erbjuder små möjligheter till försörjning. Det intressanta är ju då att en förutsättning för att de skall kunna fortsätta med att fånga akvariefiskar är att ursprungsmiljön, dvs regnskogen, bevaras. Sågas skogarna ner och nya vägar dras fram för att ge arbetstillfällen (om än kortsiktiga) och pengar till stora skogsbolag och/eller jättelika lantbruk, så innebär det att naturen skövlas och fisk och andra djurarter då utrotas.

Det finns en del som pläderar för att vi istället skall satsa på ekoturism och visst detta kan i många fall vara bra, men även den innebär faktiskt att även nya vägar måste byggas i regnskogen för att ekoturisterna skall kunna ta sig fram, samtidigt som det trots allt är ganska få som kan beredas jobb på detta sätt. Dessutom krasst sett - låt oss räkna optimistiskt och anta att det räcker med 50 turister per år för att generera 1 årsinkomst till en person i lokalbefolkningen. Det skulle innebära att 5 miljoner ekoturister skulle flygas till regnskogarna och där sedan fraktas runt med bil. Vad skulle det innebära i CO2-utsläpp? Hur mycket regnskog skulle behövas såga ner för vägar som kan frakta runt turisterna? Hur mycket skulle 5 miljoner turister trampa ner?

Odlat eller vildfångat
I Sydamerika finns det mer än 100.000 människor som försörjer sig på fångst av akvariefisk. Foto: Ingo Seidel

Om man vill ge de människor som bor i regnskogsområden arbete och en möjlighet att försörja sig så blir därför då istället ofta alternativet att såga ner skogen och sälja virket och sedan använda betesmarken för odlingar eller odling av olika grödor. Detta är dock väldigt kortsiktigt, eftersom marken snabbt sugs ut, men inte desto mindre är detta exakt vad som sker idag. Nedhuggningen av regnskogen är utan tvekan ett av världens idag största miljöproblem och effekten av detta drabbar inte bara människorna i dessa länder, utan i hela världen.

Miljöorganisationers inställning
Detta är också den främsta anledningen till att många miljöorgan (CITES, FAO, IWOKRAMA, UNCTAD etc.) ser positivt på och också ekonomiskt stödjer projekt med tyngdpunkt på fångst av tropiska akvariefiskar och menar att denna har en positiv miljöpåverkan eftersom den innebär att den ger en inkomst till människor i fattiga länder samtidigt som det innebär att regnskog bevaras. Även världsnaturfonden har på flera sätt också stött denna verksamhet och vicepresident Bruce Bunting myntade ju en gång begreppet – Buy a Fish, Buy a Coral, Save a Reef. 

CITES, som är det FN-organ som arbetar med bevarandet av olika arter agerade mycket kraftigt när ett antal flygbolag för några år sedan ville införa ett embargo på vildfångade djur, och i en pressrelease framförde deras generalsekreterare Willem Hijnstekers att ekonomin och de lokala samhällena i många utvecklingsländer i hög grad är beroende av sina naturliga resurser, inklusive vilda djur. Wijnstekers menade att undertecknarna av CITES-dokumentet har kommit överens om ett strikt regelsystem för att försäkra sig om att handeln sköts på ett sådant sätt att de berörda djurarterna inte hotas samt att det ger fattiga samhällen ekonomisk uppbackning i deras skyddande av den djurfauna de dagligen samlever med, samt att ett förbud skulle underminera såväl djurens välfärd och de ansträngningar som görs för arternas bevarande.

Odlat eller vildfångat
CITES ser positivt på att fångstlag i Sydamerika fångar fisk för akvariehobbyn. Foto Ingo Seidel.

Så vid en diskussion om huruvida odlat eller vildfångat är det bästa för miljön så är det I alla fall tämligen klart att miljömyndigheter som t.ex. CITES klart är emot odling i t.ex. Europa.

Till exempel så kunde man läsa detta i en CITES-rapport som specifikt handlade om fångsten av stingrockor i Brasilien.

Collection of wild ornamental fishes is an important source of income to some local communities in rural areas. These are high-value low-volume products, in many cases yielding several hundred times more income per kilo than do food fish. Ornamental fish collection can be sustainably managed. Moreover, the high cash value of juvenile stingrays for ornamental trade provides an important incentive for rural communities to retain viable populations of adults in collecting areas. This can discourage the eradication programmes (negative fisheries) that aim to reduce risk of injury to fishers and tourists from stingray barbs in some areas.

Så det är nog ingen tvekan om att fångst av vildfångad akvariefisk i huvudsak har en klart positiv inverkan på miljön och även uppfattas så av miljömyndigheter och miljöorganisationer.

Japanmöte
Just den odling av akvariefisk som sker i andra länder än i resp. arts ursprungsland betraktas som ett stort problem för såväl miljö som människor. I oktober 2010 hölls också en miljökonferens i Nagoya, Japan som hade beteckningen ”Convention of Biological Diversity” och en av de viktigaste punkterna på dagordningen där var att behandla ” Access Benefit Sharing (ABS)” som hade som målsättning att hitta ett system där kommersiella odlare av djur och växter skulle betala en licensavgift till myndigheterna i fisk/växtartens ursprungsland för rätten att få odla resp. art. Denna gång kom de inte fram till något beslut utan frågan utan skulle istället utredas vidare fram till nästa konferens.

Men att frågan i sig diskuteras och drivs av miljömyndigheter visar bara på hur viktigt de anser det vara att handeln med vildfångade djurarter kan fortgå så att det kommer såväl miljön som människor i fattiga tropiska länder tillgodo.

Just CITES initierade t.o.m. för ett antal år sedan en utredning i Geneve som gick ut på att titta på förutsättningarna för att helt förbjuda odling av akvariefisk i andra länder än i ursprungsländerna. Tankegången bakom detta var helt klart att det är människor i de rika länderna som utnyttjar naturtillgångarna i de fattiga länderna genom att importera några få fiskar från dem och sedan massproducera fiskarna utan att betala något tillbaka till ursprungslandet. Det verkar dock som om denna utredning som tur är har runnit ut i sanden. För ett sådant förbud skulle visserligen i sig innebära att odling av akvariefisk skulle stoppas men i sin förlängning också innebära att hobbyn som sådan nästan skulle dö ut och då skulle ju även handeln med vildfångat försvinna och det vore ju ännu sämre än vad det är idag för såväl miljön som för människorna i ursprungsländerna.

Transport av akvariefisk
En miljövän som förespråkar lokalt odlad fisk är då naturligtvis snabb med att påpeka att vi också måste tänka på vad transporterna av vildfångad fisk innebär i form av miljöföroreningar. Låt oss därför göra detta.

 Odlat eller vildfångat
Är transporten av de Boraras som denne fångstman fångar i Indonesien ett miljöproblem? Foto Mikael Håkansson.

Jag gick in på http://www.atmosfair.de/ för att räkna ut koldioxid-utsläppet.

En människa som reser enkel väg mellan Stockholm och Singapore förbrukar enligt denna sida 3.440 kg CO2, motsvarande för en resa mellan Stockholm och Brasilien är 3.960 kg.

Jag räknar då med en genomsnittsvikt på 80 kg vikt för en människa, medan en låda med fisk väger ca. 10 kg. Jag har sedan kollat på några grossisters hemsidor hur mycket fisk som de packar per låda och räknat om det hela till hur mycket CO2 som behövs för att transportera en fisk av resp. fiskart.

Från Singapore till Sverige:
Poecilia reticulata – 0,54 kg
Xiphophorus helleri - 1,23 kg
Xiphophorus maculatus - 0,95 kg
Trichogaster leeri – 2,39 kg
För ett 200 liters akvarium med 10 guppy, 6 svärdbärare, 10 platy och 4 mosaikgurami handlar det med andra ord om ett totalutsläpp på 25 kg CO2

En annan jämförelse – en T/R resa till Singapore för en person motsvarar CO2 utsläppen för transporten av fiskarna till 255 akvarier enligt ovan.

Från Brasilien till Sverige:
Paracheirodon innesi – 0,62 kg
Apistogramma – 4,12 kg
För ett 200 liters akvarium med 20 Paracheirodon innesi och 8 Apistogramma handlar det med andra ord om ett utsläpp på 45 kg CO2

En annan jämförelse – en T/R resa till Brasilien för en person motsvarar CO2 utsläppen för transporten av fiskarna till 88 akvarier enligt ovan. 

Klimatkompensera transporten för fiskarna
Om man nu vill ha ett riktigt bra samvete för fisktransporten så skulle man ju kunna klimatkompensera sina fiskars transport genom att köpa utsläppsrätter hos Naturskyddsföreningen för 290 kr per ton (0,29 kr per kg) och att då klimatkompensera transporten för fiskarna i Singaporeakvariet skulle kosta 25 x 0,29 kr = dvs ca. 7,50 kr.

Klimakompensationen för Brasilienakvariet skulle kosta 45 x 0,29 = dvs ca. 13 kr.

Bara för att jämföra kan man ju titta på vad det då skulle kosta att klimatkompensera en t/r flygresa för en person från Sverige till
Singapore - kostnad 2.000 kr.
Brasilien - Brasilien 2.300 kr.

Nåväl nu är detta bara siffror och det finns säkert felkällor i min uträkning, men det visar ändå på att miljöpåverkan för transporten av akvariefisk är tämligen liten och om man säger nej till vildfångat av denna orsak så är man definitivt helt fel ute. 

Det är ingen som helst tvekan att den negativa miljöpåverkan genom energiförbrukning som ett akvarium har i vårt vardagsrum är mångdubbelt större än den för själva transporten. Det är bara att räkna lite grovt – enligt exemplet i denna Zoopetartikel förbrukar ett 200 liters akvarium icke isolerat akvarium ca. 2 kWh per dygn eller ca. 700 kWh per år. CO2-utsläppet per kilowattimme uppgick ju till ca. 0,514 kg vilket ger ca. 360 kg CO2 per år. Om fiskarna vi nämnde i exemplet ovan lever i snitt i fyra år så innebär det att CO2-utsläppet för transporten av fiskarna bara utgör mellan 1,5 och 3 % av totalutsläppet från det akvarium de lever i.

Om man istället har odlade fiskar i akvariet så har de definitivt gett upphov till ett betydligt större CO2-utsläpp under sin uppväxt, genom energiförbrukningen i uppväxtakvariet (uppvärmning, belysning, pumpar etc.) och vid tillverkningen av det fiskfoder och de tillbehör etc. som används i fiskodlingen etc. etc.. Så om man nu vill ”klimatkompensera" sina fiskar pga det CO2-utsläpp de orsakar (vilket är en bra idé) så lär man få betala bra mycket mer för att en odlad fisk än för en vildfångad.

Så transporten i sig av vildfångade fiskar kan aldrig utgöra ett miljöskäl till att istället välja lokalt odlat. Tvärtom är det miljön man tänker på - köp vildfångat och genomför istället de energisparmetoder för själva akvariet som jag nämnde i artikeln som länkas till ovan. 

Vildfångat kontra odlat

Odlat eller vildfångat
Ett akvarium med malawiciklider. Vad är bäst för miljön -  om vi har vildfångade malawiciklider i vårt akvarium, eller odlade? Foto Kjell Fohrman

Därmed definitivt inte sagt att vi därför bara skall köpa vildfångat – tvärtom anser jag att i längden så är det bästa för såväl miljön, fiskarna som för hobbyn att det är en kombination av vildfångat och odlat. Även om odlade fiskar i sig inte har några direkta miljömässiga fördelar kan de ha andra fördelar som att det t.ex. i vissa lägen ur djurskyddsaspekten ibland kan vara bättre med odlade fiskar än fiskar som transporteras långt.

 Några exempel där det kan vara mer lämpligt med odlade fiskar är

  • Arter som i naturen bara återfinns på svårtillgängliga platser, vilket innebär extremt långa  transporter, är lämpliga att odla
  • Arter som är transportkänsliga är lämpliga för odling
  • Arter som är mycket ovanliga i naturen bör odlas
  • En annan positiv aspekt är att odlare får en ökad kunskap om hur fiskar skall hållas på ett bra sätt, en kunskap som de kan vidarebefordra, vilket i sin tur leder till att fiskar kan få ett längre och bättre liv (denna kunskap kommer ju även till nytta för vildfångade fiskar i akvarium)
  • Odling i allmänhet är positiv för hobbyn eftersom det gör människor mer intresserade av akvarium och fler djur kommer då att säljas – såväl odlade som vildfångade
  • För arter som har utrotats i naturen är odling ett sätt att bevara artens fortbestånd – kanske, kanske kommer det någon gång i framtiden att finnas förutsättningar för att återinplantera dem.

Därför är det bästa för miljön att vi håller en kombination av såväl odlade som vildfångade fiskar i våra akvarier. 

Några andra miljöartiklar på Zoopet:

Så blir mitt akvarium miljövänligare (del 1 i denna artikelserie)

Vildfångad fisk – bra eller dåligt (en nära 10 år gammal artikel i samma ämne som denna och som främst tar upp Malawisjöns ciklider)

Djurskyddsaspekten som berörs lite ovan är en viktig fråga som är värd en egen artikel - så småningom kommer det också en sådan på Zoopet.




Första sidan Akvarieguide Miljö